söndag 1 augusti 2010

Första augustimorgonen

När jag ser den första rallarrosen då vet jag. Ja, att sommaren vänder mot höst. Därför har jag aldrig gillat denna otroligt vackra blomma. Den bär på ett förebud om att sommaren inte är oändlig.

Men i morse när solen sken över vår stora ogräsrabatt fylld med rallarros och vildsådda vinbärsbuskar så kände jag att det är tid för omvärdering.  Tänk om de rosa blommorna ändå är en gåva till oss som har så få färger att vila ögonen på om fyra månader. Ett minne av sommarljus som vi kan ta fram när vi urrar oss i vintermörker.

Den ger oss ett meddelande om att lev nu. Upplev nuet. Det ska jag träna på idag.

Och tack för inspiration Eva S. Här finns en länk till hennes sommarmorgon.

5 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Jag älskar rallarrosor!

Granne med potatisodlaren sa...

Jag tränar på att kunna säga detsamma.

Jane Morén sa...

Jag ÄLSKAR också rallarorosor!

Granne med potatisodlaren sa...

Nu har jag sagt utan att mena det på riktigt.

Jenny sa...

"Ett minne av sommarljus" - vilken fin tanke Eva! Jag älskar dock inte rallarrosor, men tycker lite bättre om de nu, efter att ha läst ditt eftertänksamma blogginlägg.