Men i morse när solen sken över vår stora ogräsrabatt fylld med rallarros och vildsådda vinbärsbuskar så kände jag att det är tid för omvärdering. Tänk om de rosa blommorna ändå är en gåva till oss som har så få färger att vila ögonen på om fyra månader. Ett minne av sommarljus som vi kan ta fram när vi urrar oss i vintermörker.
Den ger oss ett meddelande om att lev nu. Upplev nuet. Det ska jag träna på idag.
Och tack för inspiration Eva S. Här finns en länk till hennes sommarmorgon.
5 kommentarer:
Jag älskar rallarrosor!
Jag tränar på att kunna säga detsamma.
Jag ÄLSKAR också rallarorosor!
Nu har jag sagt utan att mena det på riktigt.
"Ett minne av sommarljus" - vilken fin tanke Eva! Jag älskar dock inte rallarrosor, men tycker lite bättre om de nu, efter att ha läst ditt eftertänksamma blogginlägg.
Skicka en kommentar