Jag hör en tangent tryckas ner vid datorerna. En tidningssida prassla. En hissdörr som gnisslar.
Ut mot hamnen står tio stora fåtöljer på rad. I en finns det en kasse. I en annan en hög med böcker.
Osynlig. Inte närvarande. En skugga i bibliotekets tysta hörna mot söder.
Granne med engelsk litteratur.
5 kommentarer:
En verklig oas mitt i folkvimlet. Så intelligent och strategiskt utplacerade. Bara det att högt värdera en person som kommer förbi och vill ha en stund för sig själv. Det är ok att sitta ensam med sina tankar.Jag minns att jag tyckte om stolarnas höga rygg när jag provsatt dem.
Ja, det var skönt att vila högt över allt som spelade och lät där nere på parkeringen.
Nu har vi njutit av sol och värme hela dagen. På eftermiddagen simmade Merja och jag i älven. Vi låg som strandade valar i det ljumma vattnet längst ut på Näset.
En oas är vekligen ordet, som Maria Moln skriver här ovan. Och vad inspirerad jag blir att dra fram en fåtölj till fönstret för att kunna blicka ut. Om än inte över en stadshamn, men mot naturen, och naturligheten.
Men vad det ser härligt ut att sitta där alldeles ensam i tystnaden och blicka ut över vimlet! Jag inser att jag alldeles för litet bara sitter.... och ser
Det är nödvändigt för mig att ha en liten hörna som jag kan sitta ner i och bara vara. Någon gång då och då. Du har ju din fina brygga att njuta av. En riktig badbrygga det längtar jag efter.
Skicka en kommentar