Åh vad jag hatade att vi alla tvingades traggla oss igenom samma matteböcker över hela Sverige år efter år. Men nu vet jag bättre. Nu vet jag att en skola för alla där alla möts, den är nödvändig för att vi ska kunna hålla ihop. Som samhälle och individer. Och för att vi ska behålla vår goda hälsa och låga barnadödlighet.
Om hur vi kan få en skola som är bra för individen och vårt samhälle diskuterar Erik Cardel'us här.
Eller läs hans inlägg i bloggen här under.
Lyssnade ni på radio här om dagen när en lärare berättade om ett utbyte. Han hade undervisat i Finland i en vecka, en finsk kollega hade undervisat i hans klasser i Sverige. Slutsatsen:
- Jag är hellre lärare i Sverige där barnen engagerar sig i lektionerna och pratar och svarar. I Finland satt barnen helt tysta och vågade inte svara. Det tog tre dagar innan jag fick någon att säga något i klassrummet. Jag tycker att det är bra för eleverna med det finska lugnet i klassrummen, men det ska inte vara tyst.
Vad tror ni?
4 kommentarer:
Intressant liknelse mellan två grannländer. Är inlärningsdisciplinen för hård i Finland måntro?
Disciplinen i klassrummet i alla fall. De ungdomar jag träffar är tysta som möss. Sen säger min finska kompis att kreativitet är inte något som premieras före studenten. Och deras studentexamen är samma som det var i Sverige före 1968.
Vad hände med det finska sisu't?
Jag tror att de finska eleverna lär sig saker som går att mäta på ett lätt sätt. Men att de svenska lär sig annat som är svårt att mäta. Annars skulle ju inte vi har så många fler företag som bygger på uppfinningar än vad de har.
Och annars skulle Nokia fortfarande vara det mobiltelefonbolag som låg i framkanten. Men nu är det Iphone som leder utvecklingen och Nokia är långt efter. Sony Ericson ligger kanske mitt emellan.
Studentexamen är som på den gamla onda tiden. De får frågor på tre undantaget i grammatikboken och lär sig inte använda språken för kommunikation.
Skicka en kommentar