tisdag 7 september 2010

Badkruka är jag

Det är nästan 25 grader varmt i luften. Men foten domnade i kontakt med vattnet. Lusten till septemberdopp  försvann fortare än tanken.  Längtan om jämna simtag i ljumt vatten lever fortfarande.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Men bilden är underbar!

Granne med potatisodlaren sa...

Det var rart sagt. Tänk om vattnet ändå var lika varmt som det ser ut.

Annika Estassy sa...

Min gräns är när jag känner att krampen är på väg. Då är det helt enkelt för kallt. Men instämmer med Carina, jättefin bild!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ljuvlig bild och det är sannerligen inte badkrukigt att inte vilja sänka ner sig i det vackra men kalla vattnet!

Granne med potatisodlaren sa...

Annika, jag var för snabbt upp med foten för att hinna få kramp.
Dessa soliga varma dagar i september är verkligen en gåva efter kylan i augusti. Kul att du gillar bilden.
Eva, ljuvligt att du inte tycker att jag är feg. Vattnet såg verkligen inbjudande ut.

Jenny L sa...

Vilken otroligt vacker blå färg! Den andas medelhav. Jag känner igen känslan att vilja slänga sig i sjön, men jag tror att jag har tagit mitt sista dopp för i år... Tyvärr!

Anonym sa...

Vattnet till och med ser kallt ut!

Granne med potatisodlaren sa...

Det var spännande att se hur himlen speglade sig i vattnet och hur det skiftade i färg varefter solen vandrade.
Jenny, det är melankoliskt varje höst när vi inte får bada längre. Det är något som fattas.

Jane Morén sa...

Vilken underbar blå bild, åh det känns som medelhavet! Jag vet precis hur det känns när det är så kallt att man domnar, och är det ännu kallare känns det som skelettet får småsprickor, då blir det bara tådopp.

Granne med potatisodlaren sa...

"när det känns som att skelettet får småsprickor", det var en precis beskrivning Jane. Den gillar jag. Då vill jag inte stoppa ner mina fötter.

Jane Morén sa...

precis Eva, då är det bättre stanna på land och fotografera istället;-)

Granne med potatisodlaren sa...

och drömma om simturer i ljumma vatten.