söndag 19 september 2010

Dimmig valdag

Celina är min väckarklocka  denna mörka dimmiga morgon. Klockan är bara fyra när hon kliver upp på min huvudkudde och säger till mig att nu är det dags. Dags för att öppna dörrarna till den svarta morgonen. Dags för att hälla upp mat.

Det håller jag inte med om. Men vem har en chans mot en katt som har bestämt sig. Snubblar upp och trampar snett på en av sandalerna som jag glömt på golvet. Glasögon, yllekofta och ömma tår. Ner ska jag för att få tyst och somna om. Men utanför fönstren finns ett spirande ljus och jag fastnar.

Celina, hon trippar mot grannens katter. Jag brygger kaffe. Tiden står alldeles stilla. Men ändå inte. Det blir ljusare och ljusare.

Dimman blir tjockare och tjockare. Jag hinner tänka: Är det profetiskt? Och jag hinner känna efter. Det är ju så tyst. Inte en enda fågel kvittrar, inte en enda bil rullar förbi på stora vägen, inte ett enda malmtåg dunkar där borta i skogen. Det är bara tyst och grått och sammetsfuktigt.

Och då känner jag att jag längtar efter ett rum där vi alla får vara de vi är och där vi alla har tid att se våra medmänniskor. Det är nog det jag kallar hem. Det rummet önskar jag fanns inte bara här och nu. Utan alltid överallt.

Nu ska jag klä mig fin och fixa god mat. För det är valdag och demokratin den vill jag fira.

PS: Här är den första analysen av vad de fem största dagstidningarna har skrivit inför valet. Och vi hade rätt, så rätt, när vi reagerade på hur nyheterna presenterades i DN och de andra tidningarna.

8 kommentarer:

Maria Moln sa...

Klockan fyra! Så tokig hon är Celina; gå upp så tidigt och inte låta matte vila. Men vilken otrolig bild du tagit av henne på väg i dimman. Vilken stämingsfull, talande bild Eva.

Jane Morén sa...

Vilka vackra konstverk. Tur katten väckte dig så du kunde föreviga denna ödesvalsmorgon.

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Maria, Tack Jane. Nu ska jag ta bilen och rösta. Koka klart min rödbetssopa och hålla tummarna.

Ulrika sa...

Ja, dessa katter! Min katt håller mig också vaken. Först hittade vi henne inte igår kväll. Visste inte om hon var ute eller inte. Tänkte oroligt på medias rapporter om kattjuvar. Klockan fyra när jag vaknade till var jag tvungen att gå ner och kolla och då låg hon i sin låda. Före sju var hon uppe och jamade och väckte oss...
I övrigt manifesterar jag demokratin genom att lägga ut en bild på mig själv när jag röstar. Titta in på min blogg, så får du se.

Granne med potatisodlaren sa...

Det ska jag göra. Sen måste jag sova.

Osloskånskan sa...

Fina bilder med mycket stämning :-)

Granne med potatisodlaren sa...

Hej Osloskånskan. Välkommen till min blogg. Vad kul att du tittade in och tack för komplimangen.

Jenny L sa...

Så vackert Eva, såväl bilder som text. Och med eftertankens kranka blekhet, som det så fint heter, skulle det där rummet som du talar om, där vi alla kan få vara de vi är och där vi har tid att se våra medmänniskor, behövas än mer i dag och säkerligen för en lång tid framöver.