torsdag 23 september 2010

Äntligen, ropade jag när J kom hem med Vi Läser

Men jag var inte lika glad när jag la ifrån mig nummer 3.

Är det någon som kan läsa bildtexten på denna sida?
Vad står det därborta under lilla My? Grönt är vackert och skönt. Men inte läsvänligt.

Inte en enda oförutsägbar bok eller författarpresentation. Vad har hänt?



Det undrar jag som längtade efter att Vi Läser skulle komma ut när Ann Lagerström var redaktör.

Gnällig känner jag mig.

Men det var en besvikelse att öpnna det nya numret. Jag vill tillägga att det beror nog på att jag har så höga förväntningar. 

Särskilt efter att ha provat på Yourlife- tidningen som ser läsandet som en accessoar. Då tänkte jag för mig själv, vänta bara snart kommer Vi Läser och sopar banan med er.

Ja,! Vi Läser sopar banan med de som ser läsandet som en viktig accessoar, men jag hade önskat mig att redaktionen hade klivit ett steg längre. Överraskat mig mer.

4 kommentarer:

Evas värld sa...

Men vad tråkigt! Jag köper då och då och håller med om att Ann Lagerström hade en suverän förmåga att fånga just det oförutsägbara.

Granne med potatisodlaren sa...

Gnälligt, men ibland tycker jag det är tillåtet att föra fram lite kritik mot att så mycket blank yta sprider sig över hela medielandskapet.

Jane Morén sa...

Jag tycker det var intressant att få veta. Jag läser aldrig vi läser, men nu blir jag intresserad av vad som står i bildtexten.

Granne med potatisodlaren sa...

Jane, även med tidningen i hand är det helt omöjligt att se. Snacka om form före funktion.