I dag är dygnet ljust i tolv timmar. I alla fall där höstsolen skiner.
Jag värmer mig framför kaminen, och mediterar när jag ser hur de gula löven dalar ner mot marken.
Höstdagjämning heter det.
Gråsudd,
fukthalka,
daggkristyr.
Samtidigt så försonande, så öppet för trevliga påhitt.
Hösttrist skulle man kunna säga. Jag väljer att kalla det en dag med plats för bak, kreativitet och god läsning.
4 kommentarer:
Och än blommar myntan! Tack, som vanligt, för finaste bilderna. Och hoppas vi ses snart!
Underbara bilder!
Med ord som gråsudd, fukthalka och daggkristyr låter höstdagjämning riktigt lockande.
O,så fina bilder!Igen! De förmedlar både lukten och fukten.
Lena, det vore roligt. Tänker på er när jag dricker morgonjuicen ur de fina glasen ni hade med er sist.
Jenny, Tack. Vad kul att du gillar mina höstord.
Maria tänk att du kan känna så bra hur det är genom att se på bilderna. Det tycker jag är spännande. Tack för att du kommenterar.
Skicka en kommentar