Fukten ångar. Min Norrländska är alldeles tung av dagg. Celina hon vaktar trappen. Ingen får komma upp på vår altan om hon får bestämma. I alla fall inte Sixten. Grannens fina katt.
Hon tänker inte hon handlar på instinkt.
Det gäller att vakta det man har för annars....
Jag försöker hitta det som kunde vara positivt idag. Något som kunde ge ett framtidshopp. Och det vore om alla slutade stigmatisera den andre, oavsett vem hon/han är. Då skulle inte så många känna sig oönskade och utanför. Då skulle vi inte ha behov av att peka ut en inre fiende.
Där nere finns Amandus skog. Där nere rinner älven som förser så många med energi. Där nere vid stranden debatterar gäss och svanar varenda höst. Det har inte förändrats. Men vår syn på vilka vi är är inte densamma idag som innan valet.
5 kommentarer:
Finstämt och eftertänksamt, vackert!
Många tankar en dag som denna.Så märkligt så att man blir arg.
Håller med Jane! Tragiskt att det svenska samhället förändrades så radikalt framför våra ögon över en natt. Eller snarare, tvingade oss att inse det - i svart på vitt!
Maria,tur att man blir arg skulle jag vilja säga. Tänk om vi bara blev ledsna. Då skulle ingen kraft att förändra finnas kvar. Tur att det finns människor som tänker en dag som denna.
Jenny, vi ville inte veta! Men nu vet vi att klyftorna har blivit så stora att ett helt parti kommit upp och tagit plats. Undra hur de har det i Bjuv där SD har nästan 20 procent av rösterna. Hur många är marginaliserade där i maktlöshet?
Jane, lågmält, men ändå fyllt av ångest inför de år som kommer. Nu gäller det att hitta igen ilskan och kampglädjen. För det är verkligen hemskt att så många människor som var femte inte röstar och att 5-6 procent är så utanför vårt samhälle att de röstar på ett parti som är mot allt och inte för något.
Skicka en kommentar