Två sorter

Det här är poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg. Hon var här i Luleå och läste sina innerliga dikter. Hennes ord handlar om livet i verkligheten. Om hur hon och hennes arbetskamrater får slåss för att arbetsgivarna ska uppfylla de avtal som de skrivit på. Hon berättar mellan två av dikterna om en händelse när hon arbetade på en stor restaurang på ett universitet.
 
Arbetsgivaren krävde att vi skulle ställa upp flera gånger i veckan och ordna middagar utanför vår arbetstid. Detta var en arbetsgivare som skrivit på vårt kollektivavtal, men som vägrade att betala ut övertidsersättning. Jag som  var arbetsplatsombud krävde att alla skulle få ut de ersättningar som företaget var skyldiga de anställda. Det slutade med att jag blev uppmanad att säga upp mig. "Jag spred dålig stämning". 

Då hände något av det finaste jag har varit med om. Min arbetskamrater som riskerade sina anställningar gick upp till denna arbetsgivare och krävde att jag skulle få stanna. 

Jag slutade. Men de fick sina pengar.

Så är det på arbetsmarknaden. Men Olle Wästberg, folkpartist och styrelseordförande, hoppar av styrelsen för Thielska galleriet för att de övriga anser att, Ulf Linde och Nina Öhman som ska gå i pension, ska flytta från tjänstebostaden. Han tycker att det är upprörande att de före detta intendenterna ska skaffa sig en egen bostad. I alla fall direkt efter pensioneringen.

Paret Linde-Öhman har arbetat och bott i tjänstebostaden sedan 1977. En fantastisk förmån att få bo ute på Djurgården i ett av Sveriges finaste privatpalats. Alla som bor i en tjänstebostad vet att kontraktet gäller så länge som anställningen gäller. Men inte för alla, eller?

Jag har aldrig hört någon av Ulf Linde, Nina Öhman eller Olle Wästberg yttra ett ord när andra människor tvingas flytta från sina bostäder. Det verkar finnas minst två sorters människor i deras värld.

Det är tur att Jenny Wrangborgs dikter finns. De sätter ord på de svek som vanliga människor möter varje dag.

Ulf Linde och Nina Öhman blev erbjudna en bostad i Vasaparken som de inte ville ha.

(Tack Victor E  nu är det rättat.)