"Hur ska vi beskriva agerandet från de finansmän som tvingade ner vår ekonomi på knä 2010. Altruistiskt? Inkännande? Vänligt?"
Det frågar den brittiske komikern och skådespelaren, Russel Brand, i the Guardian när han skriver om Londonkravallerna.
"Kan verkligen egoismen i det brittiska samhället isoleras till människor klädda i munkjackor?"
Samma fråga ställer sig Denise Mina i sin senaste bok, Getingsommar. Med hjälp av de starka motsättningar som finns i det brittiska samhället skildrar hon hur finanskrisen och fördomar smular sönder möjligheten till ett rättvist bemötande.
"Vem förstör livet för vanliga människor mest effektivt?"
Finansmän som spekulerar bort hundratals miljoner kronor, eller unga människor som har tappat all framtidstro? Är det krossade fönsterrutor, eller försnillade pensionspengar som kommer att skada samhället mest?
Det några av frågorna som Denise Mina ställer och som hon besvarar med sin empatiska berättelse.
I Storbritannien lever var sjätte hushåll i en statligt subventionerad bostad. Nu hotar premiärminister Cameron att vräka alla som har familjemedlemmar som deltagit i upploppen. Det räcker alltså att bo tillsammans med en fönsterkrossare för att bli straffad, om du tillhör den fattigaste sjättedelen av befolkningen i det förenade kungariket.
4 kommentarer:
Ännu en bok jag bara måste läsa. Och vilken underbar titel, jag önskar jag hade skrivit en bok med den titeln själv!
Du har helt rätt. Både boken och titeln är mer än bra.
Storbrittanien är ett väldigt ojämlikt samhälle. Tack för tipset, den här boken vill jag absolut läsa!
Hur stora klyftorna är, kanske premiärministern ger uttryck för, när han anser att alla i den fattigaste sjättedelen av befolkningen ska stå till svars för vad som händer.
Skicka en kommentar