Gellert Tamas skrev en bok om härdsmältan på migrationsverket och i regeringen. Och nu spelas "Apatiska för nybörjare" både på Norrbottensteatern och på Stadsteatern i Stockholm. Missa inte den.
Det var en tid som var fylld med obevisade påståenden och illvilligt skvaller. Smygande hat. Ungefär som nu när vår justitieminister Beatrice Ask inte anser att det är fel när polisen gör identitetskontroller utan att ha de skäl som krävs. Trots att t o m polisen har skrivit regler om att det är förbjudet att göra kontroller utan orsak. Det oroar inte justitieministern att polisen bryter mot dessa regler. Det skrämmer mig. Jag blir livrädd om vår regering anser att polisen har rätt att kräva att vi ska gå omkring med handlingar som visa vilka vi är. Som det var i Sovjet, som det är i alla diktaturer.
Beatrice Ask anser att en ung student som varit på universitetet en hel dag får finna sig i att vara misstänkt brottsling i polisens ögon. "De kan ha goda skäl att misstänka att hon är en brottsling som du och jag inte kan se".
Vem kan se det? Hur kan polisen se det? Vad skulle denna unga student ha gjort för att väcka misstankar?
Första gången som apatiska barn finns dokumenterade är i samband med det andra världskriget. En tid fylld av förföljelser på grund av hudfärg och religion. En tid fylld av identitetskontroller med utgångspunkt i utseendet.
Hur gör en ung student för att bli misstänkt för brott? Åker hem till förorten med den blå linjen?
När kommer de som inte kan utvisas få chans att arbeta igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar