onsdag 24 april 2013

Billigt att inte göra något


Vad är fattigdom? Den är relativ, berättar Susanna Alakoski när hon talar med Kerstin Wixe om sitt liv och sin bok Oktober i Fattigsverige. 

Hon var en av dem som reagerade på vårt sätt att hitta olika orsaker till att det inte finns barnfattigdom idag.

Samtidigt som hennes bok kom till bokhandlarna i höstas gjorde Uppdrag granskning ett inslag om att barnfattigdom inte finns. Jan Josefsson gick runt i ett bostadsområde och talade med barn som inte såg sig själva som fattiga.

Susanna Alakoski berättar om sitt eget liv och konstaterar att barn som lever i fattigdom och kaos, upplever detta som annorlunda och som en brist, först som vuxna.

När jag såg intervjuerna med barnen på teve som ansåg att ingen är fattig här, tänkte jag att deras berättelser är ett bevis på att de lever utan kontakter med de tvåtredjedelar i Sverige, som fortfarande har det bra. De hade helt andra upplevelser med sig om vad fattigdom i deras hemländer är och har ännu inte upptäckt hur de andra lever här. Som ett bevis på hur isolerat vi lever.

Susanna Alakoski har samlat på de dokument som alla myndigheter skrivit om hennes liv och hennes familj. Det är 600 sidor som hon spritt ut över golvet i det rum där hon skrev sin bok.

Ett rum i Ystad, stan där hon växte upp. Hon skrev och vandrade runt, i sin stad. Hon mötte de människor som hon hängde med i tonåren och såg hur de mådde, om de fanns i livet, och upptäckte det som hon aldrig såg då när hon var 14 och flyttade hemifrån.

"Jag är en person som väljer att gå rakt in i det som gör ont, jag går inte undan." Det är en av Susanna Alakoskis förklaringar till att hon klarade av att vara i Ystad, läsa dessa handlingar med beskrivningar av familjens liv och möta vännerna från förr.

Hon har sökt upp den forskning som finns idag om fattigdom och hemlöshet. Vid Lunds universitet finns "Hemlöshetsakademin". De har alla fakta om vårt samhälles styvbarn.

Forskningen visar att det finns ungefär 1 000 hemlösa barn.

Hemlöshetsakademin har räknat på vad det skulle kosta att skapa ett socialt program för att utrota hemlösheten i Sverige. Kostnaden är en promille av vad det kostade att sänka restaurangmomsen enligt forskarna. En tusendel av denna skattesänkning låter som ett väldigt billigt pris för att vi ska få leva i ett samhälle där alla har samma rätt till bostad. Billigt för oss som samhälle och otroligt värdefullt för de familjer som idag slussas mellan olika sovsalar hos välgörenhetsorganisationer.




Inga kommentarer: