Det beror på var vi vänder blicken. I söder förnimmer vi våren där snön dragit sig tillbaka, i norr finns inget som visar på att det är den 4 april. Så är det med massor av företeelser som vi upptäcker. När vi får hjälp av andra riktar de ofta strålkastaren mot just det som de vill berätta.
Den ena berättar att alla fått en månadslön extra på grund av att skatten på löner sänkts, den andra att budgeten till vård skola och omsorg skulle ha varit 480 miljarder högre om skattepengarna hade använts där.
Den ena ser jobbcoacher som en möjlighet att få fler människor på den ordinarie arbetsmarknaden, andra ser coacherna som en utgift. Ja, de enda jobb som de genererar är jobbcoachers egna. 4,7 miljarder kronor har betalats ut till privata bolag som tar ut en fjärdedel i vinst. Var fjärde krona som skulle ha använts till coachning går direkt ner i ägarnas fickor.
Jag ser det som förskingring. Inte av miljarderna främst, utan av den tillit som vi har byggt upp. Det är den största kostnaden.
2 kommentarer:
Förskingring av tilliten, precis så ser jag det också. Vissa dagar känner man sig som indianen som gråter när han får veta att Brasiliens president sagt ja till en jättedamm som tvingar bort indianerna från sina hem.
Jag kan inte förstå varför tilliten inte värderas. Det är något som skrämmer mig.
Skicka en kommentar