Mellan de två märkena på havet går rännan som är en öppen väg mot världen. Det svindlar där ute på isen när avstånden känns oändliga. Efter att ha tagit den korta isvägen ut i Bottenviken står vi här vid Klubbviken. Långt borta syns Junköns strand. Bortom det skimrande diset finns ingenting eller allt. Tänk om det var så enkelt att bygga isvägar att vi skulle kunna fara mellan öar och stränder ända ner till Ölands södra udde. Det vore en vårvinterutflykt att minnas.
Strömming med lingon och hemgjort mos med en utsikt över isarna är härligt att komma ihåg när aprilsnön viner om knutarna. Eller, kanske vi kan hålla fast i något gjort av trä och hoppas på att solen får skina och att vintern sakta får smälta och tyna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar