söndag 12 maj 2013

Leve alla utan undantag!

Man skulle kunna tro att jag har fotograferat penséerna för att de är vackra, kanske det, men mest för att jag såg hur frostkristallerna smyckade blombladen när jag gick ut och lyssnade till morgonens fågeldiskussion.

I morse slog jag upp tidningen, ja det var DN, Svd distribueras inte norr om Hudiksvall, och såg att Peter Wolodarsky och jag drar samma slutsats. Ja, att Carl Bildt i regeringsställning viftar bort den ryska björnen, men att han skulle ha ropat högt om han varit i opposition. Nu valde vår utrikesminister att använda sin mobil och ringa upp radions insändarprogram för vanliga medborgare. Vad ville han säga med det? Jag är vanlig? Det kan han väl inte mena!
  -Jag vill tala med Alexandra Pascalidou istället för med en reporter som kan ställa kritiska frågor? 

Ja, resultatet var att han än en gång lyckades kränga på sig sin teflonkostym och slippa kritiska frågor. Han har fortfarande inte svarat på varför han inte ger upp och slutar kalla minkar för ubåtar, han har inte förklarat varför Sverige inte har skrivit under en deklaration mot kärnvapen, han har framför allt inte svarat på hur han kan vara vår utrikesminister samtidigt som han tjänade pengar på att arbeta åt och sitta i styrelsen hos Lundin oil.

Ni vet det där bolaget som han tjänade miljoner på samtidigt som det eventuellt hjälpte till att begår folkmord.Det enda han är mästare på är att smita. Och det kan ju imponera på en del. Lotta Gröning kallar Carl Bildt vår ende moderne politiker. Det kanske han är. En politiker som aldrig står för de fel som han gör och som bara snackar.

Vi lär oss mycket varje vecka. Det är helt klart. Jag har lärt mig att Naturvårdsverket har slutat med att göra konkreta saker för att skydda vår miljö. All form av rådgivning är helt borta. Överlämnad till privata konsulter. Kvar finns bara tankar och ingen som helst verksamhet.

Jag tänker på hur Stockholms medier låtsas att Malmö har en farligare och högre brottslighet än huvudstaden. Men det är ju inte sant. Idag skriver Ia Wadendal i i Svd:s nätupplaga om hur det ser ut från Malmös horisont.

 "Om Rosengård skulle vara en stadsdel i Stockholm skulle den vara den näst tryggaste."

Jag har också lärt mig att jag lever i ett land där vi kan se bortom funktionshinder. Det tycker jag är fantastiskt. Det är så härligt att slippa de kommentarer som jag är uppväxt med. Alla dessa fördomsfulla uttalanden om andra de som inte liknade oss på pricken. Det fanns ständigt något som kunde påpekas för att förklara varför de flesta är sämre. Det är ingen tid jag vill tillbaka till.

Leve nutiden, leve alla utan undantag, leve vår förmåga att förändra oss och leve vår rätt att forma vårt liv utan att andras fördomar sätter hinder.

(Tänk nu blev det en söndagspredikan trots allt, enligt mitt alldeles egna evangelium.)


2 kommentarer:

Eva Swedenmark sa...

Bra predikan! Passar bra med kloka tankar till dina fina penséer. Vad fin bilden Tre vänner är förresten!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack kära Eva! Och vad kul att du gillar min bild från viken där vi hyrde i somras.

Idag är det kylskåpskallt vilket är perfekt när vi väntar på ett som fungerar med maten i kassar på altanen.