Vi lever på gränsen, gränsen till den tid när allt börjar gro. Fortfarande är allt slutet, knutet och låst. Men alldeles om bara någon timme, dag eller så öppnar sig en knopp, ett löv och då... har vi tagit steget över den osynliga linje där vi balanserar idag. Atjoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar