Då var det en nyhet att alla hade 40 timmars arbetsvecka. Nu är det en stoppkloss. Då var det självklart att den ökade produktiviteten skulle ge både kortare arbetstid och högre lön. Inte för att den svenska arbetsgivarföreningen, idag Svenskt näringsliv, trodde på idén att det skulle ge fler mer välbetalda arbetsuppgifter.
Nu har vi facit. De som trodde på att arbetstidsförkortningar ger god effekt på arbetsmarknaden fick rätt. Mer än 500 000 rätt. Så många nya jobb anser forskarna att 40-timmarsveckan gav under de fem första åren.
Nu sitter högern och Svenskt näringsliv och stoppar en ny arbetstidsförkortning. När Miljöpartiet föreslår att vi ska sänka arbetstiden med 5 timmar per vecka ser de jordens undergång. Men jag är förundrad.
Kommer ni ihåg hur lång tid det tog att utföra många arbetsuppgifter 1971? Kommer ni ihåg hur det var när det bara fanns stora datorer som arbetade lika långsamt som den enklaste mobiltelefon. Tänk när all hantering av bokstäver och siffror utfördes i flera steg.
Jag minns hur journalisterna på le Monde antecknade, skrev ut sina anteckningar för hand, redigerade anteckningarna för hand, skrev ut en artikel för hand, lämnade det handskrivna manuset till en akademiskt utbildad sekreterare som rättade fel och skrev ut artikeln. Därefter läste den av en redaktör som lämnade manuset vidare till en chef. Chefen la till sina ändringar och lämnade manuset till den akademiska sekreteraren som skrev om allt. Därefter läste journalisten manus och lämnade det vidare för inskrivning.
Nu var manuset på den grafiska avdelningen. Där skrev en perforatris in manuset i systemet. Den printades ut och en monterare skar till texten efter en skiss. Artikeln placerades på en sida som fördes vidare till en person som fotade den. Sen användes fotot för att göra en tryckfärdig sida som placerades i pressen.
Detta tog i le Mondes fall oftast tre dagar.
Idag skriver vi in texten, redigerar den och skickar den till den person som gör tidningssidan. Sidan görs samma dag för att sedan skickas till tryckeriet. Tidningen trycks.
Rationaliseringen av vårt arbete har inte resulterat i någon form av arbetstidsförkortning. Vi har istället fått längre arbetstid eftersom att vår förre arbetsgivare, socialdemokraterna i Norrbotten och det norska bolaget som ägde oss gick till arbetsdomstolen för att häva vårt lokala avtal.
Istället är vi färre som gör mer.
Tänk om. jag säger, tänk om, en förkortning av arbetstiden skulle ge 500 000 nya arbetstillfällen under de närmaste fem åren. Jag kan väl få drömma!
3 kommentarer:
Vilket intressant och viktigt inlägg. Min mamma har alltid förespråkat sex timmars arbetsdag och jag tycker verkligen vi ska besluta om det nu. Det är stora problem med folk som går arbetslösa och stora problem med folk som inte orkar med sitt jobb för att de får arbeta för flera under ständig stress!
Och fin bild på dig, jag har en sådan bild också :)
Ja, du Jane tänk att få se den bild som på något lustigt sätt fastnat i mitt huvud. Den fanns i ett gammalt album.
Jag har aldrig förstått varför vi kunde minska arbetstiden fram till 1971 men inte senare. Det är outgrundligt.
Skicka en kommentar