Nya grå väggar

Idag öppnar den grå betongbunkern som ersätter Fritz Olssons hus från 1920. Dålig ordning på bilderna gör att jag bara kan visa bilden från den dag när huset började rivas. Men inte min vildaste fantasi hade jag kunnat bygga upp dessa grå tråkiga fasader som avtäcks idag.

Läs en  novell skriven av Peo Rask om hur det nya Luleå kan se ut får en person som återvänder till sin hemstad.

Det är mycket grått och avskalat som vi får möra i den offentliga miljön. Det är mycket modernism. Men när vi river är det inte som i Strindbergs pamflett att vi river för att få luft och ljus. För när vi bygger på de tömda tomterna så blir husen effektiva skydd mot sol och ljus. Långa skuggor de flesta av årets månader kräver låga byggnader för att inte alla offentliga platser ska ligga i skugga,

De månader som parken på rivningstomten efter Fritz Olssonhuset var öppen från söder till norr, då strömmade ljuset in året runt på Storgatan. Då såg vi vad ljuset betyder för att vi ska trivas i vår stad.

Vem vågar riva för luft och ljus och ta tillvara på möjligheterna? Det vore fantastiskt att få se en lösning på hur man bygger lågt, men effektivt för att utveckla stan.