tisdag 30 september 2014

Maken dog men hans fru fick inte vaka

Blank. Det är veckans vackraste ord. Alla 292 gångerna som talman Per Westerberg (m) läste upp vad det stod på valsedlarna i talmansvalet kändes det, som om vi som tror på allas lika värde, fick en liten, liten upprättelse. Vi som inte röstat på ett parti som har sina rötter i den nazistiska rörelsen.

Rasismen dyker upp överallt varje dag. Frågan är om vi får uppleva fler mord, som på Ny demokratis tid 1991-1994, än innan de rasistiska partierna kom in i riksdagen.

I morse satt jag här och grät när Randi Mossige-Norheim berättade hur den man som brännskadades i det romska lägret i slutet av augusti och dog inte fick ha sin fru hos sig på sjukhuset. Polisen tog inte kontakt med henne för att berätta om att hennes make dött förrän efter fyra dygn. Nu kunde hon inte berätta för sin 6-årige son per telefon att hans pappa dött så hon låtsades att maken var jobbet när sonen ville berätta något för sin pappa.

Hans Caldaras berättade att han besökt den illa skadade mannen på sjukhuset och då fått höra att den rumänske tolken skällt ut familjen och sagt att den helt nedbrutna hustrun var en dålig mamma och att den brännskadade mannen borde sluta tala illa om Rumänien. Tolken hade däremot inte tolkat samtalet med sjukvården. Och ingen i personalen hade reagerat.

Lyssna här.


Måtte vi inte få ett samhälle där denna omänsklighet blir vanlig.

Om Rumäniens ovilja att förbättra livsvillkoren för de medborgare som är romer vittnar alla som försökt hjälpa till. Bara en bråkdel av de pengar som vi EU-medborgare har tilldelat länderna på Balkan har använts för att ge romerna det bättre. Istället har de pengar som trots allt använts gått till konferenser på dyra hotell i Bryssel. De romska oraganisationer som velat utveckla hjälpprogram har inte fått del av de pengar som borde betalats ut, istället har projekten gått i konkurs.

Men byråkraterna i Bryssel har trots deras kunskap om alla svårigheter som de romska projekten har haft inte lyft ett finger. De har inte krävt rättning i leden och de har inte krävt att regeringarna betalar tillbaka pengarna.

Det kallas väl också rasism, strukturell rasism. Men valet att ta ett beslut som försvårar utvecklingen av de romska samhällena är en människas.

2 kommentarer:

Cecilia N sa...

Jag har aldrig arbetat med tolk och jag tror att de är ett stolt skrå som håller sig "rena".

Men tänk vilken katastrof som skulle kunna ske om en tolk tolkade efter sin egen agenda. Vi som bara har egna språket och inte förstår det andra har ju ingen möjlighet att invända mot översättningen.

Granne med potatisodlaren sa...

Hej Cecilia!Jag tror också att de allra allra flesta bara arbetar helt neutralt. Men när det går fel så går det ordentligt fel.

Jag har hört om några andra misstag när olika folkgrupper har haft samma språk men varit i konflikt med varandra i hemlandet.

Branden i det romska lägret som ingen började utreda förrän radion och teve tog upp den visar ju på att förutfattade meningar finns här också.

Bättre kan vi om vi ska hålla upp tilliten.