Med blommor och blad

Denna vecka fick vi besök av världens sötaste kut mitt i stan. Den låg i solen och njöt. På kajen stod alla vårglada på kö för att få uppleva en säl utanför djurparkerna.

Var den utmattad, sjuk eller bortstött av sin mamma? Vi hade många frågor som inte fick något svar. Den simmade sin väg och lämnade ett härligt minne kvar.

På Storgatan spelar en grupp killar in en film. Den handlar om allt det där som vi tar för självklart. Om hur det är att ha tillgång till vårt liv här i stan. Vi hemmablinda får chansen att se och delta. Ja, i det som sker nu inför våra ögon. Big Steve visar vägen.

Johan Håkansson som arbetat med Rättsskandalen Thomas Quick sedan mitten på 1990-talet har gjort en ny djupdykning i historien om seriemördaren som inte fanns. I NSD har han varit dömd för de brott som han tog på sig, men vi har flera gånger haft långa artikelserier som ifrågasatt hans skuld. Både Johan Håkansson och reportern Dan Larsson arbetade hårt med att ta fram fakta. Och de fann aldrig några bevis för att morden utförts av Thomas Quick. Sorgligast är det att de personer som han pekade ut som medhjälpare har hunnit dö innan bubblan sprack.

Varför provocerar dagens fattigdom

(Man behöver inte vara fattig för att leva av statliga bidrag. Även de som bor på Haga slott, en bostad som staten gav till kungahuset, är försörjda av skattebetalarna.)Igår läste jag Malin Ullgrens artikel om fattigdom nu finns den här på nätet. Hon sätter ord på vad som surrat i mitt huvud sedan jag lyssnade till Medierna. Det är ett radioprogram som görs av ett bolag utanför radiohuset och som utan tid eller noggrannhet granskar medierna. Denna gång liksom veckan innan skjuter programmet sig i foten.


Bakgrunden är att P1 har sänt flera radiodokumentärer om att vara fattig i dag. I en av dokumentärerna framträder en ung tjej som lever av tre olika timanställningar. Men hon får aldrig tillräckligt med timmar, inkomster, för att hon både ska kunna bo och äta. Hon är ung och kämpar på med att söka olika jobb och samtidigt ansöker hon om försörjningsstöd. Hon får varken det jobb som hon provas för eller några pengar från kommunen. Hela tiden oroas hon över att hon inte ska kunna betala sin hyra och bo kvar i sin etta.


Det dokumentären inte berättar är att ettan är en bostadsrätt i Malmö. Vilket är synd. För detta är en verklighet för många unga människor . Jo, att de tvingas köpa en bostadsrätt för att ha någonstans att bo. En lägenhet som räknas som en förmögenhet. När de inte har inkomster så att de kan klara sig måste de sälja sitt hem innan de kan få stöd av samhället. Och då är de bostadslösa.


Ett bra tips till kommuner som vill slippa betala ut försörjningsstöd är att bara ge bygglov till bostadsrätter och egna hem.


Men frågan är finns det fattigdom i Sverige? Ja, säger jag som lyssnat till min mammas minnen från 1930-talet under hela min uppväxt. Då ansågs familjerna fattiga om de inte kunde köpa scoutdräkter till sina barn. Vilket idag är, att föräldrarna inte kan låta sina barn vara med i den fritidssysselsättning, som grannbarnen deltar i.

För att ta ett exempel. Eleverna vid Kulturskolan på Lidingö måste betala 1 700 per termin för att delta i musikundervisningen. Varje familj måste betala 3 400 kronor och instrumenthyra på 700-1 000 kronor. Här i Luleå är musikundervisningen utan avgift, men instrumenthyran på 700 kronor.

Familjerna på Lidingö måste tjäna mer pengar än de i Luleå innan de kan klara av att betala för att barnen ska lära sig att spela ett instrument. Är en familj fattig på Lidingö, men inte i Luleå med samma inkomst?


En stor del av den fattigdom vi ser beror på att socialförsäkringssystemen inte har de pengar som krävs för att stödja alla dem som behöver det. Dessutom lever många familjer i det kaos som 1990-talskrisen skapade, än. Många betalar fortfarande på bostadsrätter och hus som banken lät sälja. De lånen har ingen låg ränta. Och så länge lånen finns kvar kan de oftast inte få varken ett förstahandskontrakt på en hyresrätt eller ett lån till en annan bostad.

Blåögdhet krävs

Denna vecka har vi alla fått en kurs i nyspråk av statsminister Fredrik Reinfeldt och Maria Abrahamsson moderat riksdagsledamot.

Vad de talar om: Jo, när regeringens arbetslinje leder till allt högre arbetslöshet, från 6 procent 2006 då Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kallkade detta massarbetslöshet, till 8 procent 2011. Fredrik Reinfeldt bryter då ut en grupp som han kallar "etniska svenskar mitt i livet". Vilket enligt den moderata riksdagsledamoten, Maria Abrahamsson, betyder personer med föräldrar födda i Sverige som är mellan 25 och 54 år.


Ett begrepp som överhuvudtaget inte finns i vår offentliga statistik. Denna grupp ska enligt de två ha en arbetslöshet på över 4 procent. Vilket fortfarande är en mycket hög arbetslöshet om vi använder vanlig svenska.


Förra gången vi hörde talas om etniska svenskar var på 1930-talet. Det var högkonjunktur för det Rasbiologiska institutet . Och ingen ifrågasatte att en arbetsgivare nekade att anställa en person på grund av vilken härkomst eller religion den hade.


Idag kan vi se att trots våra lagar om jämlikhet och jämställdhet undviker arbetsgivarna att anställa människor med  minsta lilla olikhet. Men det är inte det vår statsminister säger. Han säger att vi blonda,  svenska utan brytning minsann inte har lika hög arbetslöshet som dem med en annan bakgrund.


Vi får allt vara väldigt blåögda om vi ska missa att arbetslinjen inte har minskat arbetslösheten i landet. Vill verkligen inte Fredrik Reinfeldt vara statsminister för alla som bor i Sverige?

Isbrytare i ide

Nu har isbrytarna gått i ide. Oden har farit till en vinter på den andra sidan jorden. Ymer och Frej vaggas av vårbrisen. Undrar om de får sova ända till jul i år igen?

På gränsen mellan snösmältning och sommar

Morgon mellan fjällen hör hur bäck och flod här med Esbjörn Svenssons trio och Nils Landgren på trombon.


 Alla fåglar kommit ren Eva Lagerheim och Karin Bjurvald spelar på en lergök tillverkad av Eva Lagerheim.

Vårvindar friska med Falconer.

Det är bara att sjunga med i knopparnas tid när vi står här på gränsen mellan snösmältning och sommar.

Med alla grå nyanser

Kommissarie Banks har jag endast mött mellan pärmarna i Peter Robinsons deckare från Yorkshire. Igår steg han fram på teveskärmen. Denna gång i en serie som är generös med de grå nyanserna i samhället.  De räcker  till de tre kvinnor som delar centrum med Banks och till honom själv.

Den vackra, är en polis som jobbar med internutredningar och som töjer på lagarna och reglerna, den hårt arbetande kan inte låta bli att skapa problem för ett vittne som gett information till tidningarna och den patrullerande hjältinnan har alkoholproblem och går över gränsen när hon ska freda en kollega. Ingen har bara en dimension utan de har flera. Det var antagligen därför jag fastnade och inte stängde av.

Peter Robinson skriver inte längre polisdeckare om kommissarie Banks.  I vårens bok, En förgiftad man,  berättar han om vad som gör att en empatiskt person kan drivas till att ta livet av en människa. Historien utspelar sig under det mest isande av kalla krigets år och berättar om vad människor kan göra utan att ifrågasätta. Varken målet, medlen eller makten.

Teveseriens första avsnitt innehåller en beskrivning av de onda krafter som förstör människor och som leder till katastrof. Små vidrigheter som travade på varandra blir till ett oöverstigligt berg av ondska. Jag minns inte att böckerna var så här implicita när det gäller våldet, men trots det skrämmande grisiga som finns med i bild är teveserien inte en våldsspekulation. Det beror på att det är en engelsk produktion. Allt ryms. Det är inte så där snålt som i de amerikanska serierna.

Diagnos: Nostalgi

Scillan doftar blått. Det inbillar jag mig i alla fall. L som kommer på besök säger sött. Violsött. Som barndomens tablettask med violkarameller. Nostalgi.

Nostalgi kan också vara att minnas hur det var i Laver. Boliden provborrar och tycker att det ser positivt ut för en ny gruva. Gruvsamhället utanför Älvsbyn byggdes för att alla 350 invånare som bodde där skulle ha tillgång till det moderna. Då byggde gruvföretaget ett mönstersamhälle med skola, vägbelysning, fjärrvärme, varmt och kallt vatten i kranar inomhus, och Folkets hus trots att gruvan bara var igång ett tiotal år.

Nu kräver Northland inför gruvans öppning i Kaunisvaara att stat och kommun ska skapa infrastruktur, regeringen lovar 15 mil trådlastbilsväg. Bullrigt blir det annars. Då var det företaget som ville bryta malmen som skulle betala alla kostnader. Nu är det skattebetalarna som bidrar.

Allt var inte bättre förr, långt ifrån. En sak som jag är säker på var bättre var politikers inställning till ungdomar. Det fanns inte en enda politiker som skulle våga tjata om att ungdomar inte är värda avtalsenliga löner och förmåner. Nu har forskning vid Umeå universitet visat hur osäkra anställningar påverkar unga människor.

Människor med olika funktionshinder arbetar till riktiga nostalgilöner. De får 8 kronor per timme i Luleå kommun och det är samma lön som på 1970-talet. Dessa arbetstagare tvättar och rekonditionerar bilar på Flygfisken. Tänk er att varje dag gå till jobbet och tjäna mindre än vad bussbiljetten kostar. Sättet att tänka påminner om när en gammal företagsägare gick in och förhandlade om löner i det företag som han hade drivit för 20 år sedan. Han erbjöd sina anställda 20 öre mer per timme i 2004 års avtalsrörelse.

Äkta nostalgi är att spara på hamnkranen i Södra hamn i Luleå. En kran från 1950 som lyfte styckegods. Jag gillar dess utseende. Den blekta blå färgen.Här plockar man ner kranen inför renoveringen.  Men vissa anser att vi som hamnar i det nostalgiska bruset borde söka hjälp. Det fick kvinnor göra i slutet på 1890-talet om de fick diagnosen nostalgi. Männen fick under 1880-talet samma diagnos och då var den en statussymbol.

Nostalgisk är i alla fall inte Amer Abd Hameed.


Han har gjort en film om hur det är att leva på flyktingförläggningen i Boden. Den ser jag fram emot att Sveriges television sänder. 

Paraplymusik

Det är inte ofta paraplyet kommer fram. Men ibland känns det som om vi alla behöver parera allt som sköljer över oss. Då kan det vara skönt att ha ett eget tak som skyddar. Nattens regn gillar jag. Nu är nästan, nästan alla snöhögar försvunna. Celina sitter på trappen och spanar ut. Hon är inte alls förtjust. Det är bara när en liten mus far över gården som hon kliver ner och spanar. Provar om paraplyet ger skydd men bestämmer sig snabbt för att kliva upp igen.

Paraplymusik lyssnar vi till i väntan på solen.

Humor i Tornedalen

Vad står det därborta? Ja, det kan man undra. Varning för högt flygande planer, och alla fördomar om hur du får vara i en småstad slår till. Men jag tror att det är en protest.

Mot att majmånad  kräver varningsskyltar om snöras,
mot att förändringar tar tid,
mot köpladetristessen,
mot att förväntningarna om vad en utbildning skulle kunna bli,
inte slagit in.

Humor är det.

På gården till Sverige-Finska folkhögskolan vid torget i Haparanda. Jag ser fram mot deras examensutställning i slutet av maj.

Vi kan väl i alla fall drömma

Det är grönt på alla plan i mina drömmar. Grönt, ljumt och doftande. Vad göra? Jo, det är bara att gallra bland Kirunarosens knoppande grenar. Plocka in dem i köket och hoppas. En gren har slagit ut de andra sprider en doft av grönt. Lyssna till Barbro Hörberg när hon sjunger om Ögon känsliga för grönt.

Gårdagens idéer

Varför är alla så upprörda över att väljarna i Frankrike och Grekland röstade bort de förslag som gårdagens politiker lagt fram? De förslag som skulle tvinga de vanliga löntagarna att betala för de beslut som den ekonomiska och politiska eliten tog. Inte någon välbetald får sin lön sänkt, inte någon välbärgad får sin pension sänkt. Nej, dessa avbräck skulle endast drabba dem som ingen makt har. Och i förlängningen hela ekonomin. Det är inte konsumtion av handväskor för 50 000 kronor som ökar bruttonationalprodukten. Eller arbeten utan ekonomiskt innehåll.

Utbildning, utveckling och nytänkande. Tre ord som ökat vår BNP och välfärd sedan 1945. LKAB säljer inte malm. Deras framgång beror på att de har utvecklat sin råvara. SSAB säljer inte bara stål. De säljer stål som utvecklats för olika användningsområden. Det är likadant inom alla områden. De organisationer som satsar på att se och lyssna på sina medarbetare blir vinnare. De andra vaknar yrvaket försent. Varför hamnade Nokia på efterkälken och Samsung längst fram?

Det porlar och kvittrar

Det kvittrar och porlar vid älvens strand. Solen värmer och den snö som föll i går rinner sakta ner mot älven. Idag blir det sill med nyklippt gräslök från landet. Det är med stor förundran jag ser vilken växtkraft gräslöken har varje vår. Nu ska den få flera grannar. Både persilja och timjan gömmer sig strax under jordytan.

Långt från verkligheten

Nu har Frankrike en ny president. Francois Hollande. Vive la France!

Det är första gången sedan 1981 en sittande president har röstats bort. Francois Hollande är socialistpartiets kandidat. I det förra valet var det hans före detta fru Segolene Royal som var socialistpartiets kandidat när hon  förlorade mot Nicolas Sarkozy.

Den politiska klassen, som många kallar dem som har makten i Frankrike, är inte stor. Många har gått på samma universitet. En del på elitskolan ENA. Frågan som många väljare ställer sig är om det spelar någon roll vilket parti som vinner. Det är en fråga som många svenskar också ställer sig efter gårdagens politiska debatt.

Här liksom i Frankrike är det många politiker som aldrig har arbetat i vanliga yrken. De börjar sin bana i ungdomsförbunden och fortsätter som heltidspolitiker som vuxna. De trampar i sina föräldrars fotspår. Det märks när de talar om värdet av arbete. Det enda som gäller för Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt, Lars Björklund och Göran Hägglund är sänkta löner för unga människor.

Idag är ingångslönerna efter gymnasiestudier så låga att ingen kan både leva och betala hyra. Dessutom är det inte många som har ett heltidsarbete. De får timkontrakt där de rings in med bara någon timmes varsel. Men för regeringen är inte problemet att unga människor börjar arbeta under orimliga villkor som inte någon människa över 30 skulle drömma om att ställa upp på.

20 månader i ett sträck med timkontrakt utan semester.Jobb 55 timmar per vecka ena månaden, den andra 15 timmar per vecka. Lunchrast i högst 30 minuter.

Dessutom kan alla arbetsgivare räkna med att få gratis arbetskraft under den tid som de kallar upplärningstid. Kan ni tänka er att gå till ett arbete och arbeta i sex veckor utan lön? Det är verkligheten för unga människor idag.

Opositiv

Det finns inget positivt att säga om 24 timmars snöande i maj. Inte ett enda dugg.

Opositivt.

Bästa sättet att öka klyftorna

Läs detta! Ni bara måste! Äntligen skriver skolverket om det som vi alla förstått.

Arenagalenskaper

Facebook låter bygga stora serverhallar på Porsön i Luleå. En ny näring kommer till byn. Vad händer då? Jo, idrottsgubbarna kan inte vänta innan de föreslår en ny fotbollsstadion, Facebook arena! Detta när den nya arenan i Boden står tom och kostar massor med skattepengar. Gubbarna planerar att satsa 100 miljoner kronor. Hur många bostäder, förskolor, skolor eller äldreboenden skulle inte det bli.

Vem som driver frågan? Jo, Bodens BKs före detta klubbdirektör Ingemar Ek. Han tror på att fotbollen ska dra 5 000 till matcherna trots att det är 42 år sedan det spelades elitfotboll i Luleå.


Byt namn på arenan i Boden till Facebook arena. Då har vi löst alla problem.


Gruvsamhället Laver kan återuppstå. Det är Boliden som har hittat kopparmalm som anses nästan säkert vara brytvärd. Laver är idag en plats med gruvhål som minner om gruvan och samhället. Under tiden 1936-1947 bodde 350 personer i det toppmoderna folkhemssamhället. En nyhet som passar i uppståndelsens tid.

Igår skrev jag om världens sämsta skämt, det om ett vårtecken som var en tunna med smältvatten. Men det är verkligen ett vårtecken när isarna smälter och solen glittrar i den iskalla vattnet. Den mörka ruttna isen som lyser klarblå helt plötsligt en morgon. Här är Pia Hanzis bilder från havsbandet. Inte badbart men njutbart.


Här är årets hittills mest dropliga rubrik. Du måste bara kolla in den. Ibland är vårt språk dubbelbottnat.


Alla har nog förstått det. Ja, att våren är sen. Dunkappa på varje morgon när kvicksilvret inte når upp till nollan. I natt var det inte smältvatten i min tunna utan snarare en ispropp.

Världens sämsta skämt

Första våren i Luleå, i maj, när jag jobbade en helg, ringde en av de gamla reporterrävarna. Han ville bara meddela att hans granne kommit in i köket med ett tydligt vårtecken i handen. En tussilago, vitsippa eller tulpan gissade jag på. Men inte det. Jag hade fel, fel fel. Istället sänkte min kollega rösten och väste "han hade med sig en tunna med smältvatten".

Och så rådde han mig att skriva om det fantastiska vårtecknet på näst sista sidan. Om ni undrar så fattade jag aldrig varför jag skulle skriva om det. Så skämtet föll platt till marken. Nu finns det inte en vår då inte någon berättar om det främsta vårtecknet i Luleå. Och nu skrattar jag och fattar efter 26 långa vintrar.

Här är ett av de tydliga vårtecken som bara har hänt denna vecka. Cykeln går att ta fram ur cykelstället. Det gick inte i tisdags. Och för säkerhets skull ligger snöskoveln i bakgrunden.

Ett annat tecken är att de vackra rabarberknopparna lyser röda under de multnande löven.

När jag ser ut mot älven ser jag mer jord än snö.

Men allra mest får jag vårkänslor när jag ser de vita krokusarna under äppelträdet.

Vilken förändring på bara två dagar.

Tunnhudade

Känn doften och njut av både form och färg. Vilken början på dagen!Har ni läst Idagsidan i Svd den senaste tiden? De har skrivit om att vi alla är olika när det gäller hur vi uppfattar sinnesupplevelser. Om hur en liten lapp i nacken på en skjorta kan ge smärtor som om det var nålar som satt där. Om yllesockor som bränner en hel dag. Ljud, musik och buller som tar över allt. Men också om hur denna känslighet kan ge oförglömliga upplevelser. Kommer ni ihåg vad människor kallade dessa känsliga själar förut?

Tunnhudade.

En bra bild för hur det känns. Jag kan fortfarande känna hur yllestrumporna stacks en hel dag på lekis. Min lycka var att det kom bomullsstrumpor och kalasbyxor. I övrigt har jag inte känt mer än jag har kunnat leva med. Vilket innebär att sorgliga berättelser på film, i bild, i skrift och som teater får mig att gråta som en fontän.

Hip hurra!

Det är så här man ska känna sig när det är den andra maj och solen skiner. Det här är en bild som börjar bli till åren men den utstrålar så mycket närvaro i nuet.

Isfritt

Idag går färjan över till den södra sidan och isen har sjunkit till botten. Ett vårtecken så gott som något. Det blåser isande vindar från nordväst och jag fryser.

Inte för att det är kallt. Mer för att jag är orolig. Planet till New York lyfter snart med S. Tänk att jag inte kan låta bli att tänka på allt som kan hända. Dagens uppgift är att träna på att tänka på allt positivt. Allt underbart med att vara ung och ha sparat till sin drömresa och att få genomföra den. Hårdträning gäller.