Oj, tio grader med regn

(Nu är det Signes stil som gäller)

Vissa dagar bara står helt stilla. Ljuset är lika oavsett tid på dagen. Vädret är lika oavsett prognos. Idag är det en så'n där gråmulen dag vid datorn. Hamnade av en slump på ETSY. Där skapade jag en shop med fem emaljbilder. Titta här.


Sen sökte jag efter pensionat längs med Norrlandskusten. Hittade ett drömställe utanför Umeå. Havsutsikt, 1800-tals gård, god mat och stora rum. Tror ni att de hade öppet nästa vecka när vi ville åka dit? Nej. Är rätt svar. Kolla in paradiset här. Det heter Skeppsvik och ligger i Sävar om ni har tur och det är öppet när ni far förbi.

Nu väntar vi spänt på S och hennes möbler. Det ska bli spännande och se hur mycket som får plats. Igår var det gardiner som hängdes upp och fönsterbänkar som fylldes med blommor.

Vimmelkantig

Som ett rö i vinden. Så känner jag mig idag. Vet inte vad jag ska göra, vet inte vad jag ska tycka, vet egentligen ingenting. Vet bara att jag gärna vill se fler sidor än en. Både och är oftast min melodi. Det är inte ofta vi klarar av att hålla balansen på ett ben. Bäst vore det nog om vi använder alla ben som håller rätt kvalité.

Men vad vi tycker är rätt och riktigt varierar med tiden, säger du nu. Du har helt rätt. Det som våra anfäder trodde var sanningen är långt från den verklighet där vi finns.

Jag tänker på alla regler som var viktiga. Visst skulle andan i dem fungera; som det att visa hänsyn. Men allt annat. Huga.

En regel som jag hoppas gäller än är: Det finns gränser för girigheten.

Eller hur?

Två flugor i en smäll?

Eller två sidor på samma mynt? Ja, varför är det så intressant för alliansen att utplåna hyresrätter i de stora städer där de har makten? Kan det hänga samman med hur väljarunderlaget förändras?

Idag vaknar jag till en chef på stadsdelsnämnden på Södermalm i Stockholm som inte tror att antalet ansökningar till sommarkollo har minskat på grund av att tjänstemännen har infört ett krav på ansökningar med e-leg. I hennes stadsdel har antalet ansökningar inte minskat! Men att ansökningarna minskar i det mest utsatta områdena med mest fattigdom har hon inte märkt.

Bostadsrättstäta Södermalm har inga problem med att familjerna inte har tillgång till datorer, nätuppkoppling och bankkonton. Men att det skulle kunna vara annorlunda där de som inga banklån får, bor,  har hon aldrig tänkt på.

Förr mullrade det i gränderna när människor fick det sämre. Nu är Söders höjder så rensade från människor med vanliga inkomster att alliansen inte har mycket att frukta. Och så är det i de flesta stadsdelarna. Stockholm förblir borgeligt så länge som att det viktigaste är att hålla uppe värdet på bostäderna.

(Naturligtvis gäller detta inte alla, men många, fler än de som vill ha andra prioriteringar.)

Staden sparar och de som inget har får tigga pengar, biljetter till tunnelbanan och mat hos församlingarna. Jag vet inte vilka politiker som har tagit beslut om att månadskortet till kollektivtrafiken inte ska finnas med i existensminimum. Det är väl de som rullar sakta runt i stan med sina nya tjänstebilar kanske?

Det kan bara ske i en stad som är segregerad. En stad där studentrummen kan kosta 7 000 kronor per månad.

Mod eller önsketänkande?

Något av det somrigaste jag vet är när tvätten torkar på en lina mellan björkarna. Den här sommaren behöver all hjälp den kan få så nu har jag hängt tvätt och hoppas. Ja, på att den torkar före nästa skur.

Födelsedagsfika

Igår for vi till Heléne Schjerfbecks födelsedagskalas på Aines konstmuseum i Torneå. Vi fick rabarbertårta och så fick vi skåda ett av de finaste porträtten som hon har målat.

Sen gick vi runt till alla sommarreorna. Jag kunde inte låta bli, så nu har jag två byxor, en klänning och två linnen i ullsilke till priset av klänningen.

Torne älv brusade och regnet öste ner när vi körde norrut. Vårt mål var Korpikylä en by där en av landets bästa restauranger finns. Allt smakade som man kan drömma om.

Som dessert åt vi kaffeost med mylta.

Storlekens betydelse

EU satsar på att skapa ett storlekssystem för hela unionen. Ja, inte för det som alla pojkar mäter i duschen. Men för kläder. Bra tycker många, även jag. Vem har inte undrat över alla olika varianter av samma storlek på kläder och skor. De stora  i Tyskland och de pyttesmå i Italien. Nu är det Sverige som ska leda arbetet.

Värre är det med samordningen av alla sjukförsäkringar. Svenska Johanna som blev gravid när hon bodde i England har fått se hur dåligt våra politiker har lyckats med att underlätta för människor att leva i unionen.

Johanna flyttade till Tyskland när hon väntade barn. Där fick hon och hennes man betala mödravården på 10 000 kronor innan England gick med på att ställa upp. Hon födde sitt barn i Trollhättan sex veckor för tidigt. Det innebar att hon och barnet var på sjukhuset i två veckor. Nu ska familjen betala 122 000 kronor. Pengar som de inte har. Sen kan eventuellt England, eller är det Tyskland som ska betala vården av det tidigt födda barnet?

EU är inte till för människors behov. Alla regler är skapade för att flytta pengar och varor. Här uppe har vi nära till både Norge och Finland. Gränsen i öster går mitt i en stad som kallas Haparanda i Sverige och Tornio i Finland. De som idag pendlar från Finland till Ikeavaruhuset eller sjukhuset i Kalix för att arbeta har helt andra regler än dem som de arbetar tillsammans med.

Ett exempel som var aktuellt för ett tag sedan var en sjuksköterska som bodde i Kalix och arbetade där. Hon träffade sin make i hemstan i Finland. I slutet av graviditeten flyttade hon till sin man och började arbetspendla. Då kom problemen.

Var skulle hon gå på mödravård? Var skulle hon föda? Vilken föräldraförsäkring skulle gälla? Den svenska, eller den finska? Det gick inte att lösa utanför domstolen. I flera år utreddes vilka regler som gäller och eftersom att det ansågs oskäligt att denna kvinna helt skulle stå utan föräldraförsäkring fick hon den från Sverige till att börja med.

Det är helt galet att inte våra lagstiftare har löst dessa gränsproblem innan de rekommenderar sina medborgare att flytta runt i unionen. Det blir dyrt för dem som försöker att leva efter reglerna. Varje år utanför Sverige kostar pensionspengar som inte alla länder inom unionen kompenserar för. Varje flytt innebär massor av krångel. Idag är det den plats där dina barn som är i din vård bor som räknas. Vilket innebär att de som vill prova på att bo utanför Sverige under föräldraledigheten kan ta med sig barnen om de stannar borta mindre än sex månader.

Stannar man borta längre får man betala tillbaka allt. I alla fall om Försäkringskassan följer reglerna.

Havet kluckar

Det är nästan det allra bästa med att vara här. Ja, att havet är närvarande varje minut. Sekundmetrarna har varierat. Nu är det mellan tio och tolv. Vindar som får mig att flyga med ner längs med hela sjöväderprognosen; Bottenviken, Kvarken, Bottenhavet , Ålandshav, Skärgårdshavet, Östersjön. Nu har jag hunnit ända till Kalmarsund och fyren på Ispeudde. Här är det lika platt och flackt som där. Det är nog därför tankarna tar sig en tur ner till Alvaret.

Doftande minnen

Varje morgon som är fylld av ljus är en gåva att spara till mörkare tider. Grenar fyllda med äppelkart, skuggmoreller och daggglittrande blommor. Det gäller att spara känslan. Känslan av lätthet och liv till den dag när vi inte ser cykeln för all snö.

Amys bok

Amy Winehouse har Mick O'Shea skrivit en bok om. Det borde han kanske inte gjort. För alla de ord som han kämpat med beskriver inte mer än en hundradel av vad hon var. Då är det bättre att lysnna på Rehab för att få en susning om hennes verk.

Spaljé

Nu ska humlen få klättra i vår fina spaljé som vi hittade på Hjortgården i Kyrkbyn.

Humlen har fått hålla tillgodo med skuggmorellträdet. Det gillade den, men inte det stackars trädet.

Julrosen blommar och det är semester!

Omsorg

Läs om äldreboendet i Råneå.


Hur blev det så här? Ja, att budgeten är viktigare än de människor som är tvungna att söka hjälp när de är sjuka och gamla. Det är en fråga som snurrar i mitt huvud sedan jag läste Nils Johanssons artikel i går.


Läs den här.


Det har inte hänt mycket på 35 år. Ja, så länge sedan var det jag cyklade till sjukhemmet uppe på berget. Den sommaren hade bara en på varje skift undersköterskeutbildning. De flesta hade gått 28 veckor i landstingets regi för att utbilda sig till sjukvårdsbiträden med äldrevård. Ja, så var det vi som gick i skolan och jobbade på sommarlovet.

Första veckan gick vi dubbelt. Då hann vi ta ut dem som ville, på altanen och i trädgården. Sen började allvaret. Från klockan fem i sju till klockan elva matade vi, tvättade vi, klädde vi, baddade vi, städade vi och så tränade vi dem som skulle rehabiliteras för att de skulle åka hem. Vi var fyra personer på 16 patienter fram till klockan ett. Och en sköterska som utförde alla sjukvårdande uppgifter.

Mellan klockan ett och fyra var vi sju. Sen var vi tre som serverade middag, matade, tvättade, bäddade ner och tröstade fram till nio på kvällen. De tre timmar då vi var flest utfördes många olika behandlingar och det var då de som gick dagskift skulle ta sin matrast.

Jag minns många gamla fina människor som jag mötte på salarna. Då var det fyra i några salar, annars var de två. Jag minns hur mycket tålamod som de fick ha med oss som lärde oss vad vi skulle göra. Jag minns berättelser om deras ungdom och deras längtan efter livet hemma.

Vi slet och gjorde så gott som vi kunde. Ibland hann vi göra något extra och då kändes det som en ovanligt bra dag. Då kändes det som om jag gjorde mina äldre släktingar heder. Men så ofta, så ofta cyklade jag och de andra ovana vikarierna hem för att gråta över vår otillräcklighet. Vi hann inte med. Vi hade inte tillräckligt med kunskap.

Det var inte bra.

Därför utökades utbildningen, därför förändrades lokalerna. Därför satsade staten lite pengar på att forska om hur den bästa omsorgen av äldre ska utföras. Men när jag läser om äldrevården i Råneå så verkar det som om inget hänt.

Evig

När verkligheten griper in

Högst upp på berget sitter vi och tuggar oss igenom en verkligt seg bit biff. Såsen är tunn som vatten och glädjen inför festen vi unnade oss en vanlig tisdag falnar innan vi börjar skratta. Det är bara så typiskt att de minnen som vi har av härliga måltider där uppe på balkongen med utsikt mot havet och stan inte riktigt stämmer med den grå vardagen.

Fattiglappar?

Allt är relativt. Det är ganska självklart eller hur? Men hur relativt? Det undrade några kritiker som satte sig ner för att titta på de nya avsnitten av den uråldriga teveserien Dallas. De tycker att serien är urdålig men de började tala om hur vår syn på rikedom har förändrats.

För 30 år sedan när familjen Ewing dök upp på våra teveskärmar talades det mycket om deras vulgära rikedom. Deras otroligt stora farm. Alla dessa bilar och hästar och allt annat som ingen i den tidens medelklass kunde drömma om att ha råd med.

Den amerikanska drömmen var för de flesta att äga sitt hem, ha två bilar och att kunna betala barnens utbildning på en lön.

Den drömmen finns inte kvar. De jobb på verkstäder, i industrier och gruvor som då kunde ge lön nog att leva på för en hel familj är borta eller så har lönerna sänkts i förhållande till vad livet kostar nu. Idag har de flesta arbetare timlön utan sjukvårdsplan.

Samtidigt är 1980-talets familjen Ewing fattiglappar i jämförelse med de rikaste idag. Då köpte JR mark runt farmen nu köper hans arvtagare öar i Västindien. Vad har hänt? Hur har utvecklingen kunnat ändras så fort och så radikalt?

Det undrar tevekritikerna  framför 2000-talets platta skärm.

Om att räkna rätt

Varje gruva som öppnades före kraftstationen i Porjus gick i konkurs. Det kostade för mycket  att frakta malmen när det inte fanns järnväg. Elkraften från älvarna är en förutsättning för järnvägen och att gruvorna i Malmfälten ska löna sig.

Nu ska gruvan i Kaunisvaara öppnas om ett par år.Och Catharina Elmsäter Swärd, infrastrukturminister, (M), anser att det går att frakta malmen med bil. En långtradare var femte minut ska rulla på vägar som inte ens håller för dagens trafik.

Hon hoppas att lastbilstillverkarna ska utforma ett system med långtradare som förses med energi genom trådar längs med de smala vägarna mellan Kaunisvaara och Svappavaara där järnväg finns.

En långtradare var femte minut. En malmvagn på spår kan ta 100 ton. Ett tåg sväljer ett dygns produktion.

Är det någon som undrar vad som är mest lönsamt?

Nästan sommar

Alldeles lugnt var det, alldeles stilla, när en bris tar tag i björkens löv och låter dem rinna ner mot häcken.
Lugnt som när humlans surr hörs från Kirunarosen till krukan med nyplanterad lavendel.

Då möts mina grannar på taket till gården tvärsöver vägen.
En spindel klamrar sig fast vid sitt nät mellan den sibiriska ärtbusken och klematisen när brisen kommer igen.


Nordostlig kyla möter sydvästliga vindar. På taket diskuterar skatorna om de ska ta en tur ut till havet. Det finns lä bakom skorstenen och solsken står i sydöst. Det avgör saken.


Alla rönnar ser snöhöljda ut. Blomfulla. De släpper pollen som färgar det mesta gult. Stolar och bord mjölar ner sommarkjolen.


Tidigt eller sent, det är samma ljus, samma kyla. Nästan sommar.

Veckans det hade jag ingen aning om

Veckan har varit en enda lång följetong av chefer som ständigt utbrister:
-  Det hade jag ingen aning om.


Avsnitt 101  i Norrbottens läns landsting. De undersökande reportrarna har genom att undersöka vilka läkare som arbetar som stafettläkare hittat en mycket anmärkningsvärd uppgift. Bo Torbjörn Ek och Mikael Nyberg berättar om att flera läkare är fast anställda i landstinget samtidigt som de anlitas som stafettläkare av samma landsting.

Vad svarar cheferna  och landstingsdirektören Gunnar Persson då?

Just det.

Det hade vi ingen aning om. Hur de nu hade kunnat undvika att förre landstingsrevisorn Lars Hedberg 2010 lyfte fram flera frågor kring hur läkarna har jobb vid sidan av sina anställningar.

Nästa helt ovetande chef är den förre vd:n för sjunde AP-fonden Peter Norman, numera finansmarknadsminister. Han var förvånad över att AP-fonderna använder pensionäreras pengar till fester med sprit, lyxhotell, lyxbilar, privata städtjänster och ovanligt höga löner. Sjätte AP-fonden har fler tjänstebilar än regeringen. Där är Ebba Lindsö styrelseordförande och hon hade inte heller någon aning.

Aning om reglerna som medger en tjänstebil per fond, eller att de som arbetar under hennes styrelse har plockat ut dyra bilar?

Ja, det har jag ingen aning om!

Gräsligt

En del kallar detta för ogräs. Andra tycker att det är gräsligt vackert.

Det surrar

Hittar ett misslyckande i kameran. Men ser att det är en bild av hur jag kan känna mig. Då när allt är intet. Ni vet de där stunderna när det står helt stilla. Ögonblicket innan jag tappar ett glas fyllt med mjölk för att synapsen längst ut i handen inte vill greppa. När påsen med jord tömmer sig själv. Men det är också så jag vill vara osynlig idag för de nyankomna gästerna som surrar överallt.

Man kan hoppas på att påsen med jord tömmer sig i krukorna som äntligen har kommit fram.
Liksom myggen. I år har vi redan tusentals gäster. Inte en enda sekund kan man stå stilla utan att få ett bett. Det är en kombination av massor med smält snö, regn och pölar som bäddat för att de ska bli mångdubbelt fler i år.

Krukorna är fyllda med lavendel, daggkåpa, rosenskära och tagetes. Får se om det funkar eller blir för trångt.