Dansande uppfinning

Snödrivorna vid äppelträden är minst 150 centimeter djupa idag när jag får bilden på vårens första blomma. Snödroppar från Österlen. I min vas finns andra lökväxter. Tulpaner som jag gärna skulle vilja överräcka till First Aid Kit, läs mer här. De är så frimodiga och står för sin alldeles egna musik. Dessutom vill jag ge Astrid Johansson alla blommor som jag kan hitta. Hon vek inte en tum när skolans ledning tog till storsläggan för att få tyst på henne. Det enda hon ville var att diskutera sexism i samhället och hur en bild på skolans vägg ska tolkas. Dessutom hoppas jag att vi alla kommer att få anledning att räcka över blommor till Tunaskolans ledning, ja, när de har gjort som Steffo Törnqvist på TV4  och fattat allt på en sekund.

En lite sömnig grå förmiddag när jag satt här och jobbade läser jag helt plötsligt att Northlands aktier är stoppade på Oslobörsen. Först trodde jag inte vad jag såg. Sen ringde jag till redaktionsledningen. Sen dess har vi fått läsa olika sidor av hur svårt det är att veta om Northlandoch gruvbrytningen i Pajala kommer att överleva.

Jag hoppas att ingen kommer att drabbas i år av de minskade ersättningar som Alliansregeringen har infört för dem som deltar i arbetsmarknadsåtgärder. På sju år har de minskat med 2000 kronor per månad i genomsnitt.

Det mest glädjande för oss alla är överläkare Krister Tanos uppfinning. Han har med hjälp av sin kunskap utvecklat en nässpray mot förkylning. Den kallas Tango Nasal och får mig att vilja dansa.

Fastlagstisdag, vittisdag eller fettisdag är den dag då jag äter årets enda semla. Sen är det bara 47 dagar kvar till påsk. Då först slutar säsongen för de gräddfyllda bullarna.

Holland, eller Nederländerna firar sitt 200 års jubileum i år. Då väljer drottning Beatrix att abdikera och därefter får landet en kung. det var mer än hundra år sedan en man satt på tronen.

Både glädje, oro och ilska men mest beundran är de känslor som veckan har framkallat. Det finns mycket att hisna inför. Vad kände ni?


PS: Vill ni lyssna till First Aid Kit tryck på deras namn i texten.

Respekt!

Det är konstigt hur olika vi reagerar. Det är inte klokt hur många vuxna personer som tror att vi kan rösta om kränkningar, i skolan. Var kommer denna tro på att demokrati är att rösta om vad som helst. Typ alla eleverna har fått rösta om Kalle ska få vara med., eller?

Här är en intervju med Astrid Johansson som fick vara med om en sådan omröstning på skolan i Luleå. På TV4 berättar hon så här.

Det är inte ofta jag berättar om vad jag inte tycker om. Mest brukar jag förstärka vad som är bra. Ja, som att Astrid Johansson bor i samma kommun som jag. Då finns det hopp om framtiden. Ja, att all denna smygsexism ses som ett hot. En orsak till att unga kvinnor inte stannar i Luleå.

Kommer ni ihåg Janne Nyberg som tog reda på hur framtiden för oss alla ser ut i Luleå. Kommer ni ihåg hur alla siffror visar att många kvinnor inte kommer att stanna kvar eller återvända som det är idag?

Det började med att han undersökte hur det gick för Haparanda efter Ikeas etablering. Där fann han att framtidstron växte och fler unga kvinnor valde att stanna kvar.

- Innan Ikea kom flydde de unga tjejerna reflexmässigt, två tredjedelar drog söderut. Det positiva med etableringen var en ökad framtidstro som fick fler att stanna, men paradoxalt nog ökade då i stället ungdomsarbetslösheten.

Efter arbetet med Haparanda ville Jan Nyberg se hur det var i Luleå, som förvandlats från järnverksstad till universitetsstad.

- Jag hade hört att det var skevt med kvinnoandelen också i Luleå, men inte att det var så skevt och att det gått åt fel håll sedan 1980-talet. Det var förvånande och förfärligt. I Luleå går det fyra kvinnor på fem män i den yrkesaktiva åldern 25-34 år. Var femte kvinna har stuckit. I Umeå går det fem kvinnor på fem män.

Jag undrar om rektorn på Tunaskolan, bildläraren och de andra vuxna kan se att det som de uppfattar som humor i verkligen är en av orsakerna till att var femte unga kvinna har försvunnit från stan.

Nu är det snart 27 år sedan jag skrev min första artikel om jämställdhet i länet. Det har hänt olika saker men det verkar som om vi inte tar till oss känslomässigt vad ett samhälle för alla ska vara. Det är som om de gamla värderingarna måste få utrymme på alla andras bekostnad.

Fortfarande får pojkars och mäns fritid kosta mycket mer än kvinnornas och flickornas. Vilket är mycket tydligt så här i slutet av januari när mullret från skotrarna rullar in över älvens strand.

Tuffast i stan

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på Astrid Johansson som går på Tunaskolan. Astrid påpekade att skolans målning vid toaletterna, som visar hur en pojke klättrar upp på väggen och tittar på en flicka som sitter på toaletten, inte är okej. Varken för män eller kvinnor, flickor eller pojkar.

Det klarade inte de vuxna på skolan av att hantera.

Läs här vad David Tjeder skriver till skolans rektor.

Här är NSD:s artikel.

Nättidningen Sourze intervjuar Astrid Johansson här.

Ingen politiker har tagit sig tid att ta reda på vad som händer ute på Tunaskolan. Vad de vuxna använder för maktmedel för att visa att de har rätt. Ingen verkar tycka att det är viktigt att lyssna till Astrids Johanssons kloka påpekande.

Idag uttalar sig skolchefen, Karina Pettersson Hedman i Luleå i Svenska Dagbladet så här:

-Det är fantastiskt vilken uppmärksamhet det här får, men debatten får inte gå över styr.

Har den inte redan gjort det, när rektorn och bildläraren tar till så grova maktmedel mot en vaken elev? 

Så här blev det när skolchefen Karina Pettersson-Hedman ingrep på förmiddagen.

Hur bilden ser ut? Den finns om ni öppnar länkarna.

Värmande

Lite utblommad och trasig kan jag känna mig ibland. Men hellre en tulpan med tre kronblad än ingen alls. De här dagarna i slutet på januari har inte mycket till färg att erbjuda. Tunga skyar har svårt att skingra sig. Idag har vi tur. De där grårosa ljushämmande molnen har sakta löst upp och nu kan vi hoppas på sol och blå himmel. Det behövs. Just nu behövs allt ljus och allt som piggar upp efter alla dessa korta dagar.

Denna ljuslängtan pockar på nu när vi vandrar mellan höga snövallar och längtar efter den första åtta timmar långa dagen. Nu när risken för att temperaturen rasar ner till 30 kalla grader, om det blir en riktigt klar dag, är som störst, gäller det att se skönheten i det gnistrande isande kalla.

Det finns massor med bra ord som hjälper mot att kylan kryper in under skinnet:

Doftande hett te
Mjuka angorasockar
Filtade vantar
Bullbak i ugnen
och en knastrande eld i kaminen.

Och det finns en tröst inför alla förflyttningar: motorvärmare, kupévärmare och en rejäl sladd.

Dagens ord

Snöflingor virvlar
Vinden hårdnar
Temperaturen stiger
Däcken spinner
Tystnad

Förra veckans tulpaner bleknar
i en grumlig vas
Förra timmens tankar
försvinner i ljudet av P1
Vardagsmorgon

Doften av tvål från
Palmolive
Ljudet från kaffemaskinen
Microvågsugnen piper
efter 20 sekunder
Hett kaffe

Var är mobilen?
Är nycklarna kvar i bilen?
Borsten når nästan
över hela framrutan
Motorvärmarsladden

Vardagens pris

Man skulle kunna tro att livet är lika overkligt som himlen var en morgon när jag tog bilden här ovanför. Men det är högst verkligt. Det består som vanligt av tvätt, städning, diskning, strykning, sopsortering och paketering av en kvarts oxe. Husmor, jag? Ibland. Det är kul att göra någon glad med omsorger. Det berättar Nina Björk om i sin senaste bok, Lyckliga i alla sina dagar. Denna glädje över att göra sin familj och sina medmänniskor nöjda med omsorger som tar tid, är både en gåva och en black om foten.

För hur är det när jag måste välja? En hembakad doftande paj och en missad timme i ateljén eller en inköpt pistagelängd och en extra timme i ateljén? Det är såna här vardagsval som vi alla måste ta ställning till. Det är liksom här och vid ugnen som det låga värdet på hemarbete och omsorger märks.

 Det där som är hugget i sten. Inte en riktig lön för de som arbetar i hemmet. I bästa fall får de betalt genom vita RUT-avtal, eller mer vanligt är att det billigaste svarta timpriset vinner. Det visar den forskning som finns.

Är det här vi ska lägga ner kraft? Ska vi kämpa för att omsorger i familjen blir lika högt värderade som omsorger om hemmadatorn?

Verkligheten överträffar alla påhitt

Vilken vecka! Det är som om vi har hamnat i en berättelse av Henning Mankell eller Leif GW Pesson.

Det första tecknet är att ÖB Sverker Göransson undersöks för att han har talat sanning om vår försvarsförmåga. Är ÖB en spion?

Nästa overkliga händelse är att Skogsnicke tror att han kan komma undan med att anställa skogsarbetare från Kamerun utan att betala dem enligt avtal. Människohandel i skogarna i Norrbotten och Västerbotten?

Spänningen står Alexander Majorov för när han lyckades med alla moment i sitt korta program i konståknings-EM. Nu är han på sjunde plats inför friåkningen. Ska han kunna ta brons?

Lycka känner nog de anställda på Moderna Muséet som har fått tillbaka "Le Jardin". Målningen av Matisse stals för 25 år sedan, men hittades av en organisation i London. Nu finns den i Stockholm igen.

Utsläppen av kväve är alldeles för höga i städerna. Det anser EU som hotar med att Sverige ska få betala höga böter. I Luleå föreslogs biltullar, som kommunalrådet Karl Petersen satte stopp för. Hur kan vi få lägre utsläpp...

Det är inte bara här i Sverige som medborgarna och regeringen är tveksamma till att följa de påbud som kommer från Bryssel. Premiärminister David Cameron vill omförhandla britternas villkor. Därefter lovar han att det ska bli en folkomröstning. Försvinner Storbritannien undrar jag vad som händer med Sverige och Danmark.

Skulle jag ha skrivit en novell om en vecka i januari så hade jag aldrig kunnat hitta på alla dessa ingredienser. Ingen hade trott på historien. Ingen hade trott att jag lever här och nu. Men vår verklighet överträffar som vanligt alla påhitt.

Ingen hade kunnat hitta på detta

En sak som jag tänker på är att när unga radikala fackmedlemmar debatterade mot förändringar av de avtal som gällde före sekelskiftet 1999/2000 målade de upp ett skräckscenario. Deras farhågor låg långt från vad vi ser idag. Verkligheten slår dikten tusenfalt. Skogsnicke med sina hotbrev, förfalskningar, ockeravgifter, ockerhyror, avfallsmåltider och slavarbete kunde nog ingen hitta på. I alla fall ingen som ville vara en trovärdig debattör.

Nu ska det bli spännande att se om det finns åklagare som ser till att företagaren får ett straff för att han har tvingat dessa män till slavarbete. Eller det kanske inte finns lagar som förbjuder företagare att supa till för att sedan skriva hotbrev till sina anställda?

Det var kanske därför Skogsnicke försvarade sig genom att skylla på spriten.

Det var en person till som verkligen utmärkte sig i Uppdrag gransknings reportage. Europas största skogsföretag, SCA:s informationschef, som anser att detta stora företag är lika lurat som de utblottade skogsarbetarna från Kamerun.

Pengar är bra för nerverna

Gång på gång påminns jag om tant Märtas råd när vi slösade med pengarna som vi plockat ihop i jordgubbslanden. Hon var min bästa kompis farmor och hon hade arbetat i hela sitt liv. Ovanligt för hennes generation, men hon utbildade sig och fann kärleken ganska sent. Då gav lönen henne en frihet att fortsätta med sin livsuppgift, som lärare.

Långt senare när vi hälsade på henne och presenterade våra första barn, upprepade hon samma mening: Tänk på att pengar är bra för nerverna!

Ja, hon menade att vi som fött barnen inte skulle ta på oss all ekonomisk risk genom att vara hemma med barnen. Men våra val styrdes inte av ekonomi. Eller kanske av att vi inte hade en lika hög lön som hon hade haft. När hon arbetade som lärarutbildare så var det ett jobb med status och ordentlig lön. Hon hade fler val som hon kunde göra.

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfvén svarar så här i en intervju gjord av Lina Norberg Juuso i dagens NSD.

Vad är bäst med att ha pengar, är den sista frågan och svaret blir,

Det ger en trygghet och en frihet.

Ungefär som tant Märta. Jag hoppas att de människor som idag ser hela sin ekonomi rasa på grund av att reglerna för a-kassa och sjukpenning och arbetsmarknadsåtgärder är förändrade, kan förlita sig på att både regeringen och socialdemokraterna unnar dem trygghet och frihet istället för FAS 3.

Politiska budord

Denna fråga löser inte hela problemet. Bra att ta till när man inget vill förändra.

Gårdagens exempel lyder: Vi löser inte löneskillnaderna på arbetsmarknaden genom att papporna får hälften av barnledigheten.

Frågan är då om vi tar bort löneskillnaderna mellan mammor och pappor genom att inte dela på föräldraledigheten? Det undrar jag över efter att ha lyssnat på regeringens allra nyaste minister, Maria Arnholm. Jämställdhet är svårt, ännu svårare om vi inte tar ett steg i taget och löser en liten del av problemet varje år.

Med en mobil

Ibland är det bråttom. Det var det när jag såg de stora fåglarna i trädet. Det var inte lätt att ta en bild med mobilen. Jag tänkte på Carina Dechamps fåglar, men hann aldrig stanna till. Nästa gång de syntes var jag långt borta.

Men då fick jag med telefontråden. Så kan det vara när man rusar iväg och glömmer kameran.

Vad jag egentligen tänkte berätta är att idag står solen över skogen. Det är verkligen något att fira.

Relevant, är ordet denna vecka

Mikael Damberg får vara socialdemokraternas talesperson i riksdagen. Stefan Löfvén är ju inte invald än. Mikael Damberg anser att regeringen inte har tagit fram rätt valla inför den lågkonjunktur som vi lever i. Jan Josefsson på Uppdrag Granskning ville veta om det finns barn som fryser och svälter i Sverige. Det gjorde han för att han tycker att de kampanjer som bland annat Rädda Barnen har drivit är - överdrivna.

Han kom fram till att barnen inte hungrar samtidigt som Unicef berättar om att fattigdom och utsatthet bland barn ser ut på många sätt. Majblommekommitéen fick 56 000 brev från barnfamiljer som önskade sig hjälp. Hjälp till att kunna fara på en resa över en sommarhelg, hjälp med att köpa in vinteroveraller, pengar för att kunna vara med på klassresan, betala avgifter till fotbollsföreningen och annat som anses som helt självklart för familjer som inte drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller som har hamnat utanför alla system.

Denna vecka frågar renägarna Ulf Bergdahl och Gustav Labba om inte föreningsfrihet ska råda för alla i Sverige, även de som arbetar med rennäringen. Idag måste alla vara med i en sameby. Detta bestämde den svenska staten 1886 då nationalromantikerna ville rädda rennäringen från att försvinna. Nu undrar de två renägarna om samebyarna är relevanta idag.

Relevant är ett ord som dyker upp när vi möter Gustaf Seppelin Solli, och får höra att antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat till hälften. detta trots att antalet underleverantörer på alla stora arbetsplatser ökar. Gustaf Seppelin Solli arbetade med att rensa kalkugnen ute på SSAB när varken han eller de andra fick några instruktioner om vad som var farligt. Han är nu skadad för livet, hans arbetskamrat död. Förra året dog 37 människor i olyckor på sina arbetsplatser.

I varje matbutik finns det Alvedon, Panodil och andra paracetamoltabletter. Nu se Giftinformationscenytralen att allt fler blir förgiftade. De vill att Läkemedelsverket ska antingen flytta tillbaka de smärtlindrande tabletterna yill apoteken, eller att de som innehåller paracetamol ska kräva recept.

Jag undrar om det går att få in tabletterna på apotek igen. I huvudet hör jag hur Lena Philipsson sjunger "Det gör ont" och så tänker jag på alla föräldrar som snabbt vill lindra smärta hos sina barn. Barnen har ju inte tålamod att vänta på att apoteket öppnar.

Tålamodet har däremot de människor som bor i Haparanda fått träna. Nu börjar Outokumpu mäta utsläppen från stålverket i Torneå. Men mätstationen som finns i naturvårdsområdet Riekkola mäter inte kvicksilver och är inte öppen året runt.

Handen fastnar i veden

Händerna fryser fast i veden när jag plockar upp den. Imman på glasögonen blir till is. Då är det kallt. Solen står fortfarande så lågt att den bara syns mellan träden.

Riktig midvinter.

Såphalt

Bilen var stor och mörkt brun. Däcken var gamla. Vägen var fuktig och i luften hängde en rå dimma. Det var en mardröm. Jag var på väg för att hämta en liten glad kille från västkusten och på samma resa skulle jag träffa en ungdomsvän. Resan började vid Vättern i strålande vintersol, men nu när jag närmade mig Falköping så hade allt ändrats. Vägen var såphal och bilen var helt fel med gamla däck och bakhjulsdrift.
Varje gång vi kom till en plats där det gick att köra om, så kom en eller två bilar farande i vänsterfilen som skjutna ur en kanon. Ibland lyckades de, ibland for de rakt ut i naturen.

Bilderna från gårdagens stora olycka på bron utanför Helsingborg har fått mig att drömma om resan till västkusten igen. Det var min absolut värsta biltur. Ingen sikt, blixthalka och automatväxlad bil som var bakhjulsdriven. Vilken tur att vi var så många som satt skräckslagna bakom ratten och kröp fram tills dimman hade lättat och vägbanan var torr igen. De som prövade att köra fort hade inte en chans om de tvingades bromsa. De bara for rakt ut på åkrarna. Bara plåtskador, ingen som skadades, men skräcken finns kvar som ett minne som aldrig försvinner, varje gång det sker en olycka i vinterdimman.

 Resan gick bra för mig och den lille grabben. Vi kom fram utan att ha hamnat i diket. Vi såg bilar vid sidan om vägen var vi for på hemvägen men vår gamla Mazda 929 rullade raka vägen hem. Sedan dess har jag undvikit dubbfria vinterdäck, bakhjulsdrivna bilar och automatväxel. Ja, förutom att jag aldrig skulle ge mig ut i underkylt regn och fukt om det inte var helt nödvändigt. Men alla kan inte välja.

Många måste köra oavsett väder. Hur gör vi för att förebygga att de hamnar i kaos igen?

Vet vi något om framtiden?

Vad är Luleå om tio år? Vad vill vi att vår hembygd ska vara? Kan vi påverka utvecklingen? Är det så enkelt som kommunens framtidsarbete ser ut? Det är rätt många frågor som kanske inte ska ha ett svar, men som ska finnas med när vi kliver fram i nutiden. Vad vet vi om hur det ska bli? Hade någon kunnat planera vår nutid? Nej, jag tror inte det.

Vissa projekt kan vi alla vara med och önska. Vissa hus kan vi vara med och bygga. Men själva livet, stämningen, framtidstron, klimatet det är nästan omöjligt att förutse.

Jag älskar verkligen att leva här efter mina 27 år som norrbottning och lulebo. Det finns en öppning, en glipa där åsikter och kulturyttringar får vara annars.

27-årsjubileum

Idag firar jag ett 27-års jubileum. Gissa vad? Jo, det är så länge sen jag stod i taxikön vid järnvägsstationen i Luleå för första gången. Det var en klar morgon och ljuset kom krypande redan vid åtta. Kärlek vid första ögonkastet kan man säga, även om de sex veckorna som kom därefter var svinkalla.

Det var den vintern Olof Palme mördades och den våren  kärnkraftverket i Tjernobyl exploderade. Hur har vi påverkats av det som hände då? Påverkas vi än?

Det är sån't jag tänker på idag.

En man med solidaritet

Ja, hovrättsdomaren Lennart Morard känner solidaritet med de män som stod inför skranket på Hovrätten i västra Götaland. Männen hade enligt tingsrättsdomen tvingat elva kvinnor att prostituera sig utomhus. Polisen hade med hjälp av spaning kunnat bevisa att sex män tvingade och låste in kvinnorna.


Men när målet överklagats till hovrätten förde en av försvarsadvokaterna fram hypotesen att kvinnorna (inte polisen) anklagade männen för att bedriva människohandel bara för att tjäna pengar. En av domarna svarar så här om varför han tog detta på allvar. 

– Det kan jag inte alls förstå, det är självklart att man måste väga alla uppgifter. Man kan inte utgå från att folk talar sanning bara för att man anklagar någon för ett grovt brott. Det finns en viss möjlighet att de kan tjäna mycket pengar, för deras del mycket pengar, på att tala osanning, säger han till DN. läs mer här.

Han visar verklig solidaritet med den organiserade människohandeln. För de kvinnor som förutom att ha tvingats prostituera sig tvingades att vittna hade ingen aning om att deras målsägarbiträden krävde skadestånd. Det är ett system som är helt okänt i andra länder.

Pusslet har för kantiga bitar

Ska vi skratta eller gråta, undrar jag vid köksbordet denna härliga vinterdag. Veckan som gick var den första  av tolv oxveckor. Ni vet de där utan en enda helgdag. Bara vanliga dagar så långt man kan se. Men det är inte alltid en vardag är så vanlig.
Denna vecka var en alldeles grå, men en tisdag blev  helt regnbågsskimrande när Pia Sundhage utsågs till världens bästa tränare för sitt jobb med USA:s landslag i fotboll.

Mer guldskimrande var torsdagsmorgonen för Malik Bendjelloul när han öppnade sin dator och såg att hans dokumentärfilm, "Searching for Suger Man" är nominerad till en Oscar.

Mer prasslande är den för de anställda på LKAB som nu har fått veta att årets bonus blir 33000 kronor,
20 000 mindre än förra året. Förklaringen är inte att det har gått sämre, utan att alla mål har höjts och då har de inte uppfyllts i samma höga grad som i fjol.

Högre än nånsin är priserna på bostadsrätter i Luleå. På ett år har värdet ökat med 19 procent. I genomsnitt. I Svea rike är ökningen mer modest, 8 procent.

Det är konstigt. Europas ekonomi står stilla, eller så går den bakåt. Men både börsen och priserna på bostäder ökar i Sverige.

Det gör det inte på Irland. EU:s ordförenadeland hör till de länder som har en ekonomi i gungning. Jag tänker ofta på en av de ekonomer som var mycket kritisk till att stoppa in alla olika ekonomier i Europa i samma valuta. Sven Grassman förklarade mycket pedagogiskt varför det inte är möjligt.

Hans bild var att vi skulle se de olika länderna som höjdhoppare. De med hög BNP som de som hoppat högst och de med lägre som nybörjare.

"Tänk er att Sverige hoppar två meter och att Spanien har klarat en och en halv. Då blir hastigheten i tillväxten helt olika. Sverige höjer sin ribba till 2, 10 meter. Det vill säga att de kan hoppa 5 procent bättre. Men Spanien höjer sin ribba till 1, 65 meter. Det vill säga de kan hoppa tio procent högre."

Ekonomin i Spanien ligger då fortfarande långt efter, trots att BNP ökar fortare än i Sverige. För vad är svårast, som Sven Grassman alltid, frågade. Att höja ribban från två meter till två och tio, eller att höja den från en och en halv till en och sextiofem?.

Det var hans förklaring till att tillväxten i Europa haltade och hade olika hastighet. Det var också hans förklaring till att en gemensam valuta skulle skada alla de länder som växte ur fattigdom till välfärdsländer.

Denna förklaring gör skillnaderna mer begripliga för mig.

Jag hoppas att Centerpartier begriper varför de lägger sina ultraliberala förslag till det nya partiprogrammet. Denna vecka verkade det som om partiet skulle kunna implodera. Till slut tvingades Annie Lööf, partiledare ta första flyget från Thailand för att försöka hålla samma partiet som just nu är ett pussel med många bitar som ska passas in.

Trevlig helg med en bild från veckans vackraste morgon, i tisdags.

Inget att tacka för.

Detta är en följetong. Något annat kan man inte kalla det. (Ja, vad ska man annars kalla tågkaoset.) Tyvärr innehåller den inte en spännande intrig, eller kanske ändå. Låt oss resa långt bort i tiden till 1980-talet. Det var vinter. Massor med snö. Kallt och rått. Jag satt på tåget från Lund till Stockholm. Med på resan hade jag en hel hög med med böcker. Det var tur.

Allt började med att vi stannade utanför Katrineholm. Det var signalfel. Efter någon timme rullade vi långsamt in på bangården där det ryckte till i hela tåget. Stopp igen. Utan el.

I mörkret gick tiden inte lika fort. Ingen läsning, ingen värme. Ingen information. Barn som gnäller trött. Äldre som fryser. Tur att jag har massor med värma kläder. Tiden rör sig med snigelfart. Vi står helt stilla. Efter Mer än en timme kommer strömmen åter. Då känns väntan genast bättre. Personalen är trevlig och hjälper de personer som ska kliva av att lämna tåget. (Mot alla regler.) Men inget händer.

När det har gått nästan fem timmar kommer tåget i gång. Resten av resan passerar vi sovande. På Stockholms central vid midnatt hade alla tåg norrut försvunnit fjärran och jag tog en taxi till en kompis i Sumpan. En taxiresa som fick mig att spy över självgoda medelålders män. Ja, ni kan nästan första vad som hände, eller hur? Just, det.

Väl hemma skrev jag ett brev till SJ:
Tack kära järnvägsbolag, tack kära SJ! Jag tackar er av hela mitt hjärta för all den bonustid ni skänkte mig och mina medresenärer när vi fick uppleva ett sammanlagt sex timmar långt stopp i Katrineholm. Tänk att ni kan ge bort något gratis. I vanliga fall får vi alla betala dyrt för varje timme vi sitter i era vagnar, nu fick vi njuta av stolarnas mjuka komfort och de nästan rena fönsterrutorna i 360 minuter utan att det kostade ett öre.

Som svar fick jag en utbetalning på vad en normal taxiresa mellan centrala Stockholm och Sundbyberg kostade då.

Tillbaka till följetongen. Ja, den är kort. Inga avgångar med tåg, ger ingen reseberättelse och naturligtvis inga förseningar, eller hur herr trafikdirektör Gunnar Malm? Inget att tacka för! För dem som trodde att de skulle kunna resa regionalt.

Här rullar inte tågen

Satte ut adventsljusen i ljuslyktan för lite kvällsmys igår. Tänkte att det skulle vara trevligt med levande ljus utomhus när det var så mycket frost i luften. Det var det. Men sen fick ljusen lysa hela natten och när jag klev ut idag brann de fortfarande. De var på väg att slockna, och som tur var inte på väg att blossa upp. Vackert men farligt. Ja, inte för något annat än ljuslyktan, men onödigt ändå.

Nu på morgonen har ledningen för Norrtåg fått förklara varför tågen inte fungerar i vinterklimat. Inte var de upprörda direkt. Det som förvånar mig är att ingen, ja, ingen tar upp problemet med att de som kör persontrafiken är så små, små jämfört med de stora företagen som tillverkar tågen? Norrtåg har ju inte en chans mot Alstom. Knappt SJ har en chans. Vilket innebär att tillverkarna kan leverera tåg som inte klarar vinter, fukt, löv, det nya signalsystemet och som inte kan servas där de rullar. Inte behöver de vara rädda för de kunder som inte är nöjda. Eller ? I år står de viktiga tågen mellan Umeå och Luleå hela januari.

 Har det inte gått upp ett ljus för politikerna än? En fragmenterad järnvägstrafik kommer aldrig att kunna fungera. Dels för att det är så dyra investeringar för att allt ska kunna fungera, dels för att det inte finns plats på spåren. Vill vi ha bra persontrafik på järnväg kan vi kanske åstadkomma det med hjälp av samarbete och ett sammanhållet ansvar för att tågen ska rulla. Det tror jag i alla fall.