Strauss valser gör mig lätt. Graciös. Förflyttar mig till drömmen om den eviga ballerinan. Får mig att glömma all snö som fallit sen det förra året, sen igår. När jag lyfter blicken över strandskogen ser jag de apelsingula strålarna som bryter igenom snövalsen. Det finns hopp om ljus, det finns hopp om ett nytt år. Inget gammalt som tynger. Men Celina trampar på i samma spår. Hon doppar sina tassar i snön och kliver värdigt mot trädgårdsbordet. Jag hann bara få med spåren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar