onsdag 30 december 2009

Om att vara intressant och inte fin

( Ni som tittat på mina bilder vet vid det här laget att denna bild är en eftermiddagsbild från igår. Tagen nå'n kvart före den i gårdagens inlägg.)











Jag tar bort hänvisningen till bloggen då innehavaren inte vill vara offentlig. Mitt inlägg utgår från stark kritik mot Bodil Malmstens sätt att beskriva sitt "fiktiva" liv i Frankrike.
Det handlar om hur man borde uppföra sig som gäst i Frankrike, och inte om Bodil Malmstens författarskap. De som skriver har blandat ihop hennes liv med hennes diktande. De flesta inläggen tar upp det som mammor präglade in i små flickor som växte upp under det förra seklet. Det är varken fint eller artigt att ta upp det som är dåligt, det som inte fungerar, det som retar dig.
Vill du vara en fin flicka så säger du bara snälla saker. Det här är en av de saker som gör mig vansinnig. Tänk er var världen hade varit om alla kvinnor förblivit fina flickor som valt bort allt jobbigt, fult och tråkigt. Bodil M är så oförsynt att hon retar upp sig, blir arg och gnäller. Då är hon per definition varken rar eller trevlig längre. Och då blir hennes verk, böckerna dåliga, enligt denna logik.
Jag blir alldeles matt när jag läser om hur dessa kvinnor slår ifrån sig Bodils M:s ifrågasättande av livet i Frankrike som oartigt. Som ett tecken på att hon inte är tillräckligt bildad och som ett symptom på att hon inte vet hur man uppför sig.
Jag vill bara ropa, skrika, sjunga, viska och skriva långa litanior: Ta er i akt! Inget författarskap eller kvinnoliv finns där det bor en fin flicka.
Enligt mitt evangelium finns det inga fina flickor. Vi andra vi gnäller, skrattar och skäller när det är läge för det. Med detta inte sagt att jag tycker att allt Bodil M skriver är bra. Men det är inte dåligt för att hon gnäller.
Nu är det jag som gnäller.

9 kommentarer:

Jenny sa...

Eva, svarar dig här också. Läste precis dina kommentarer på "Monets" blogg. Bra skrivet! Gillade särskilt din vassa kommentar om skatteaspekten. ;) Vilket långt (för-)svar du fick dessutom.
Ja, det är ännu värre när kvinnor själva skickar pekpinnar till sina medsystrar, om att kvinnor ska uppföra sig på ett särskilt sätt, vara snälla och försynta. Kanske är hon omedvetet eller medvetet indoktrinerad av det patriarkaliska samhället, att flickor ska vara flickor och pojkar ska vara pojkar. Är man flicka måste man vara mild, rar och inte gnälla för mycket.
Men Eva, du gnäller inte, du är liksom Bodil, vasst observant. Det är inte samma sak som att vara gnällig, det är bättre!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack! Vi får bilda en motståndsgrupp för observanta människor. Alla är välkomna.

Ingrid sa...

Hittade också hit efter att jag läst ditt inlägg på sydfransk by. Blev glad när du dök upp bland kommentarerna.
Ja, vad ska vi göra med alla författare som inte har vett att vara rara?! Strindberg t ex och många andra. Bokbål!
Många av de upprörda rösterna verkar ta Bodils negativa syn på Frankrike personligt. Nu har de minsann flyttat hit och ansträngt sig och dricker aperitif med grannarna - och så kommer Bodil och är bitter som grön galla och förtar halva nöjet! Många av kommentarerna kommer dessutom från kvinnor som verkar leva ett väldigt skyddat liv, som flyttar hit med svensk pension, köper hus, har tillräckligt med pengar för att leva ett gott liv med sin man. Som kan fortsätta att leva ett mer eller mindre svenskt liv i ett behagligt klimat.
Nu håller jag stenhårt på Bodil, trots att jag aldrig gillat hennes böcker... Men hon var tuff som flyttade hit, fortsatte att jobba, lärde sig språket och tog sig igenom alla problem och all byråkrati. Och jag delar helt hennes inställning till France Télécom.
Yes, nu fortsätter vi att gnälla. Rejält! Det piggar upp!

Annika sa...

Jag håller med dig - de kritiska damerna har blandat ihop begreppen. Bodil skriver om sina upplevelser och sina känslor och det har hon all rätt i världen att göra. Vill man läsa tillrättalagda gullegull böcker (och det vill man ibland!) bör man söka sig till andra, mindre intressanta författare. Och man kan faktiskt krtisera även det man älskar.

Granne med potatisodlaren sa...

Tack för kommentarerna. Vi är nog fler än vi tror. Vi som gillar att vara observanta.
Vad kul att få kommentarer från både Annika och Ingrid. Vi som älskar la belle France men har svårt för en del av landets byråkratiska traditioner får berätta om våra upplevelser.
Som sagt det är annorlunda traditioner på gott och på ont som både kan göra livet bättre och jobbigare.

Jane Morén sa...

Intressant, läte hela konversationen på Monetbloggen. Har fått boken i julklapp-nu ska det bli spännande att börja läsa, så jag kan blanda mig i diskussionen. F-ö håller jag helt med dig: vem kan skapa något med ambitionen att vara artig och trevlig. Mycket intressant det här.

Granne med potatisodlaren sa...

Kul med en animerad diskussion ibland. Jag har lånat ut min bok så nu måste jag be om att få tillbaka den och sätta mig ner och läsa jag också.

Jane Morén sa...

Nu har jag läst ut boken. Jag tyckte det var intressant och roligt det hon skrev, upplevde inte alls boken som deppig. Speciellt gillade jag hennes skarpa iakttagelser av den underlägsna frun till grannen. När jag har tid ska jag skriva om flera sådana par jag träffat på och hur nedslående det är.

Granne med potatisodlaren sa...

Jag har ändrat i min blogg om kritiken mot Bodil M. Detta på grund av att jag inte vill göra någon ledsen. Jag vill bara bemöta inlägg inte skada personer.