I mitt huvud hade inget hänt. Julgranen stod där grön, fräsch och vacker. Den doftade. Jag njöt av hur vacker den var. Men sen kom Celina.Jag tittade ner mot golvet. Barr, barr och barr överallt. Celina verkade inte bry sig först. Men efter ett tag när hon inte fått bort dem ute i snön hördes hennes klagande.
Vi bestämde tillsammans att ha årets julgransplundring. Jag tog fram alla kartonger och kassar. Plockade ner minst 50 olika kulor. Eller pumlor som det heter i Luleälvdal. Mina finaste glaskulor, som fyller 25 år i år, hamnade i den vadderade lådan. Julgransspiran från antikvitetsboden, som jag köpte till min kära man, hamnade i en vacker ask för doftande tvålar.(Den är 56 år i år, han också).
Celina pratade och promenerade runt med svansen högt. Hon ville ha sin godispåse. Jag borde ha ordnat en fiskdamm till hennes ära, tog istället fram hennes bästa godis-Temptations au saumon- tjusigt på franska, vardagligt på svenska, Laxpellets.
Hon var nöjd och barrfri tillslut.
Jag byter påse i dammsugaren och hoppas att alla barren ryms denna gång. Det är den sista. Påsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar