lördag 16 januari 2010

Vita träkors


På begravningsplatsen i Gammelstads kyrkby står det fortfarande vita och grå träkors.
Ester dog när hon var femton år, hon dog i följdsjukdomar av en influensa.
Influensan som härjade kallades den spanska sjukan. Spansk blev den för att detta land i var neutralt under det första världskriget. Censuren i övriga Europa stoppade all rapportering om denna fasansfulla epidemi.
De vita korsen påminner om en tid när lunginflammation var en dödlig sjukdom, när det fanns en läkare på lasarettet i Luleå. Korsen har alltid gjort mig nyfiken på hur det var med den spanska sjukan som dödade fler människor än världskriget. I Sverige dog mer än en kvarts miljon människor, i hela världen varierar dödstalen från 20 till 50 miljoner människor.
För cirka fem år sen kom en spännande bok som skildrar hur olika forskare letade rätt på virus från spanskan i Alaska och på Svalbard. De ville använda viruset för att se om dagens influensor hade sitt ursprung ur den gamla epidemin. Boken heter "Spanska sjukan" och författaren Gina Kolata.
Det är en thriller.
Den historien kommer till liv när jag sakta vandrar i frostlandskapet mellan de gamla träkorsen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Eva, intressant läsning! Jag har inte läst boken dock, men lägger den till min lista!
När jag kom hit till Puerto Plata hade jag en befängd idé att skriva upp alla namn/människor/år på våran lilla kyrkogård, det saknas census här för alla år utom 1871,1875 och 1879, allt annat är borttappat! Det var en möjlighet, eftersom kyrkogården är så liten, så är många gravar förstörda och ersätta. Jag kom att tänka på det när du skriver om de vita träkorsen och flickan som blev 15 år, här finns en del på kyrkogården som bara är små vita kors, d.v.s barn.
Inte att jämföra i övrigt med vad du skriver om, det blev bara en reflektion...
Det visade sig också att kyrkogården hade 2 ingångar, varav en var gömd - men hittbar! - en för lokalbefolkningen och en för utlänningar. Jag antar att uppdelningen berodde på att utlänningar var ju inte alltid katoliker och inte skulle vila i samma jord.

Granne med potatisodlaren sa...

Historien om hur vi minns de begravda är mycket intressant. Boken om spanskan är en pärla, rekommenderas varmt.