Ett helt okänt ord GALANTOFIL kom ramlande ur radion på lördagsmorgonen. De som älskar Snödroppar. Det gör jag. Men jag bor på fel plats. Snödroppar trivs inte med öppna potatisland och nordvästliga vindar från älvens strand. De tycker om vindskyddade rum i sydväst. En hörna som blir varm i vintersolen och där smältande snö rinner bort. Om jag bygger en sån får också jag njuta av tidiga klockor som annonserar att våren är på väg.
Jag har läst på om sandjord, förhöjd bädd och olika vindskydd. De lökar som jag har planterat har alltid, varje vår, drunknat i vårfloden. Nu får jag jag skriva in i lingonveckan, att en stund, ska jag satsa på snödropparnas överlevnad.
6 kommentarer:
Galantofil - det är allt jag också. Alla dessa små blommor som trotsar kylan och snön älskar jag.
Ibland kan man känna sig som en snödroppe. Då är man stark.
Här har du en till. Snödroppar är fina vårtecken. Ett litet hopp om att allt ska börja leva igen.
Älskar snödroppar och har hela trädgården full av dem. I normala fall vill säga. I år ligger snön fortfarande djup och kanske någonstans där under täcket kämpar snödropparna för att ta sig upp, men det lär dröja många veckor innan jag får njuta av dessa underbara blommor.
kramisar Kim
Och här kommer en tredje galantofil! Och snart är de här, de vackra små snödropparna.
Välkommen till rabatten.
Skicka en kommentar