Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
fredag 12 mars 2010
Spår på Bottenvikens is
När jag står och spanar vid havets is tänker jag på landhöjningen. Jag funderar kring tyngden av inlandsisen som försvann för så många tusen år sen. Ser hur människor har kunnat möta varandra tack vare att det har funnits vatten att färdas på. Spåren från våra förfäder finns längs med älvdalarna. Dialekterna följer vattnets vägar.
Det är inte bara vi som far längs med älven. Det måste laxarna också. De var viktiga för våra förfäder här i polcirkelns land. Torkad lax gav pengar från kyrkan. Det katolska Europa hade många dagar per år då inget kött fick ätas.
Luleå stad är grundad på fisket vid Laxholmen i Edefors tio mil norrut. Drottning Kristina gav bort kronans fiske för att stan skulle överleva. Innan dess hade Kyrkbyn i Gammelstad varit centrum. Men ingen båt kunde glida ända upp till hamnen vid kyrkan efter landhöjningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken fantastisk bild! Vilken vit öken. jag har varit så upptagen att jag inte hunnit kolla era bloggar så mycket, hinner bara skriva lite grann. Härligt med dina bilder Eva!
Tack Jane! Häftigt att vara precis där Botttenviken tar slut.
Skicka en kommentar