Det är så i april. Både gräset och vi människor tinar fram under snön. Nu kommer mina grannar vandrande förbi på morgonen. Här kommer skoleleverna cyklande och helt plötsligt känns det som om vi bor i en by.
Det är Linnea som passerar på väg till vår bil. Idag när solen skiner och det är varma grader redan klockan fem på morgonen då är allt mycket lättare. Det är svårt att minnas hur det var de där januarimorgnarna. De där tidiga morgnarna när jag tog på mig dubbla yllelager och klev ut med kameran och fotade.
I förra veckan satt vi här vid söderväggen i snön. Nu börjar knopparna på Kirunarosen att svälla. Snabba puckar. Så är det här i april.
2 kommentarer:
Ja, visst är det svårt att minnas hur det var i januari?! Äntligen, säger jag!
Vi är rätt programmerade. Minnet rymmer bara de saker som vi behöver. Inte onödigt kalla morgnar.
Skicka en kommentar