Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
tisdag 29 juni 2010
En av de 36
Våra 36 solrosor börjar lysa gult i västerrabatten. De värmer innan kvällssolen hinner dit. Nu är de inte riktigt 36 som har överlevt utplanteringen. Men de som står där och solar sig på kvällskvisten räcker långt.
Ja det går attans fort när ljuset aldrig försvinner. Men solrosorna har ju Astrid dragit upp inne för att vara säker på att de blommar nu. Sätter vi frön så kommer blommorna en månad senare. Det är ljuvligt att se allt som blommar och speciellt solrosorna. Jane jag vet inte om de är en uråldrig art men de ser så ut. Ljuvligt spretiga och lysande gula.
7 kommentarer:
Solrosor är nästan ett underverk tycker jag. Som en blomma från sagan. Känns som mycket gammal. Och så vacker.
Tänk, ett land med så många solar. Alldeles ljuvligt!
Det är helt otroligt vad snabbt ni hunnit ikapp! Det verkar knappt vara någon skillnad mellan Vätö och polcirkeln! ;)
Ja det går attans fort när ljuset aldrig försvinner. Men solrosorna har ju Astrid dragit upp inne för att vara säker på att de blommar nu. Sätter vi frön så kommer blommorna en månad senare.
Det är ljuvligt att se allt som blommar och speciellt solrosorna. Jane jag vet inte om de är en uråldrig art men de ser så ut.
Ljuvligt spretiga och lysande gula.
Mycket vackert! Jag har alltid varit väldigt förtjust i solrosor och till och från odlar jag i trädgården. De är lite speciella!
Mäktig bild! Helt fantastisk, rent ut sagt!
Solrosor, Monika, är så närvarande. De tar plats.
Tack Jenny, jag tror att motivet hjälper till.
Skicka en kommentar