Detta är det sista av mitt garn från Morjärvs ullspinneri. Spinneriet gick i konkurs och nu har jag inte fått tag på mer tvåtrådigt garn. Det är en epok som försvinner. Den då människor satsade för att skapa arbeten utanför städerna. Nu får vi hålla tillgodo med de garner som spinns söderut. Och det är ju helt ok. Men jag sörjer de fina färgerna och möjligheten att njuta av allt som kvinnorna i Morjärv tillverkat.
4 kommentarer:
Åh vilka fina färger på garnen, är det vantar du stickat? Köper gärna ett par Morjärvsvantar de är ju jättesnygga!
Jane, det är armledsvärmare. Jag har dem när jag sitter stilla och jobbar vid datorn. De har en ögla för tummen så att de sitter på plats.
Kul att du gillar färgerna.
Vilka fina armledsvärmare - jag brukar kalla dem pulsvärmare och stickar ständigt nya åt döttrarna, de försvinner så gärna. Men vilka vackra färger du har på dina!
Jag borde skrivit handledsvärmare. Eller pulsvärmare som du, Eva, kallar dem. Ibland blir det nya ord av tanketrassel.
Det är de fina färgerna från Morjärv jag kommer att sakna. Kul att du också gillar dem.
Skicka en kommentar