Idag är det 15 år sedan jag stod i regnet i stugbyn. I de små trånga stugorna fanns det minst två personer per säng. Det var det första året som thailändska bärplockare kom hit. De hade ingen chans att plocka ihop bär för att betala både uppehåll, bensin i Sverige och flygresan hit.
De hade plockat blåbär i skogslandet mellan Luleå-Boden och Gällivare. Kört mil efter mil på skogsbilvägar. Jobbat minst femton timmar per dygn. Nu ville de berätta om hur lurade de kände sig. Hur de frös. En grupp hade inga pengar till mat.
En kvinna kom med olika thailändska rätter för att de skulle må lite bättre. En annan kom med yllekläder. Men blåbären de regnade bort. Under två veckor kunde ingen plocka bär i det hällregn som strömmade ner varje dag.
Solen kom tillbaka och då mognade lingonen. Det röda guldet blev räddningen för den grupp som vi träffade. Men ingen vet på förhand om det är lönsamt att åka tusentals mil för att plocka bär.
Idag är priset 60 kronor /kilot för hjortronen. Vilket visar hur få bären är.
2 kommentarer:
Underbar god bild! De är tragiskt att bärplockarna luras hit. Varför kan ingen stoppa dem? Hörde att 300 thailändare väntar på att bären i Särna ska mogna!
Ja, hur många är det som har kommit hit? Hoppas verkligen att de kan tjäna pengar i år.
Skicka en kommentar