söndag 26 september 2010

En nåd

Igår kväll gick vi ut i mörkret och tömde vattenröret. Stjärnorna gnistrade i kapp med den tunna isen på marken.
Vi hann.
Nu slipper vi köpa ett nytt rör till våren.
Idag när jag gick ut i gryningen klev jag genom en vägg av iskyla. Slipprigt halt.
Celina droppade ner sina tassar i markfrosten. Hon ville inte följa med till brevlådan. Jag fick toffla fram i mina sandaler gjorda för sommarbruk.
Amazing Grace med Janis Joplin mötte mig när jag kom in. Det är en nåd att få uppleva dessa tidiga, tysta, krispiga, glansiga morgnar.

3 kommentarer:

Sophia Callmer sa...

vackert och gnistrande kallt ser det ut på din bild. Nu syns skillnad på norr och söder, här var nästan 20 grader i går och alldeles stilla. ha en fin söndag!

Jane Morén sa...

Så vackert. Jag är väldigt svag för små vägar som ger sig av över fält. Om det är frost och brinnande metall i granarna vid horisonten är det ännu vackrare.

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Sophia, för din söndagskommentar. Den missade jag. Hoppas att du har haft en bra vecka.

Jane, vackert med morgonmåne och den frostnupna omgivningen.