måndag 27 september 2010

Mamma titta!

S ropar på mig när hon är på väg ut.
Och jag ser.
Ropar tillbaka.
Vilken tur att varje kväll har en ny föreställning vid älven!

Efter en iskall natt vaknar jag och tar på mig den tjockaste koftan
 På morgonen är det skogen som lyser.
Gräset som glittrar.
Och jag tänker vackert, lika vackert men på ett sprödare vis.

2 kommentarer:

Evas värld sa...

Det är verkligen vackert och jag vill också tänka vackra spröda tankar men när jag tänker vinter och tjockkofta blir jag lite dyster!

Granne med potatisodlaren sa...

Det gäller att hitta minst en positiv tanke varje morgon när minusgraderna möter i dörren. Då går det att överleva att det blir kallare och kallare, mörkare och mörkare. Tänk att vi kan lura hjärnan så enkelt mellan stunderna av fasa inför det som ska komma.