lördag 9 oktober 2010

I vårt trygga bo

Igår satt jag och tittade på teve och kunde inte sluta. Major Rune Wenneberg berättade om hur han och hans trupp övade sig i att börja döda. (Vid sidan om satt en beundrande Susanne Bier med stjärnögon och bara nickade).

Han sa att det var en gräns som man passerade. Men att soldaterna var professionella och att de inte påverkades negativt.

Samtidigt berättade han om en obeskrivlig eufori som alla känner när de har varit ute på ett uppdrag och dödat fienden och överlevt.

Jag fylldes av ett mörker.

Hoppet finns hos den amerikanske idealisten Greg Mortenson som ägnar sitt liv åt att skapa skolor i Afghanistan.

Utbildar vi kvinnor och flickor utvecklas samhället till det bättre.

Det var hans viktiga budskap.

4 kommentarer:

kajsastina sa...

Såg också Skavlan igår och blev mörkrädd. Varken Skavlan eller Bier ifrågasatte majoren, men det var ändå smart att låta amerikanen Mortenson komma direkt efter honom. Det är utbildning av kvinnor som är styrkan mot kriget.

Granne med potatisodlaren sa...

Det som var bra med Skavlans intervju var att majoren fick berätta hur han tänkte så att vi fick höra det. Annars hade vi kanske aldrig förstått.
Tur att det finns människor i konflikten som Mortenson som vet att man aldrig vinner ett krig, utan att man vinner en fred. Och det gör man aldrig med vapen.

Evas värld sa...

Jag säger bara: Ta hem trupperna omedelbart!

Granne med potatisodlaren sa...

Eva, du har så rätt. Tänk om våra regeringar kunde satsa lika mycket på att bygga upp Afghanistan som de satsar på kriget.