söndag 3 oktober 2010

Ljusdimma

Vilken tur att solen bjuder på en ljuskick. Ja, i morse var jag så trött i tanken att jag hade svårt att komma ihåg varför jag var på väg till köket. Ni vet så där när alla tankar bara går av. Började med att smyga upp till brevlådan när himlen fortfarande var mörkblå. Ingen hade hunnit lägga i någon tidning än. Istället fick jag tolka vad fåglarna ropade till varandra nere vid älven. Jag hörde att de vara ganska många men förstod ingenting.

Gruset var så isigt att det var som att ta sig fram på ett såphalt golv. Tur att jag inte tänkte, då hade jag helt säkert suttit där på rumpan. Nu flöt jag fram.

Kaffe och solens första strålar stoppar hacken i tankarna. Doften av gula löv och vått gräs ger massor av energi. En ny härlig höstdag.

5 kommentarer:

kajsastina sa...

Vilken vacker beskrivning av din höstmorgon!

Maria Moln sa...

Vila dig Eva! Ta det stilla och lugnt så du inte halkar en tidig morgon när alla sover. Jag blir lite orolig.

Granne med potatisodlaren sa...

Nej, Maria jag tänker inte halka. Det gör alldeles för ont. I morse var det emaljverkstan som drog. Men jag är för trött för att få till det som jag vill. Måste tänka mer.

Tack Kajsastina. Det är tur för oss att det är vackert. Annars hade nog mörkret börjat ta. Nu får jag energi varje dag.

Jenny Lindgren sa...

Så vackert Eva, på alla sätt och vis! Jag ser dig "ljuskickas" av solen och hoppas dagen fortsatte vara så härlig som den började.

Granne med potatisodlaren sa...

Det blev en dag fylld av emalj, fikakalas med gamla arbetskompisar och första höststormen på kvällen. Nu mer löv på marken än i träden.