De lyser som små solar. De får mig att le. Mina fina vårpenséer. Kvarglömda.
De har klarat många kalla nätter och flera ordentliga snöfall. De är helt fantastiska.
Lite penséegener borde vi alla få. Då skulle inte vintern kännas så tung.
Tänk att kunna njuta av kyla och snö. Utan alla lager med kläder.
Tänk att kunna vandra barfota i snön.
Tomater får fiskgener för att klara kylan. Penséegener känns mer lockande. Förr skulle ju alltid en vacker människa vara som en blomma. Nu vet vi att en härdig människa är som en pensée.
Blommar trots alla hinder.
2 kommentarer:
Penségener låter som en bra idé. (Avgjort trevligare än fiskgener i alla fall). Jag tycker också om den där gamla seden förr att ge flickor blomsternamn... (den praktiserades ivrigt av min farmor och hennes syster- det blev vivor och violer och liljor.... (dvs Vivan, Lilly och Viola)
Precis som i den engelska teveserien Keeping Up Appearances från 90-talet. Där finns systrarna Hyacinth, Rose och Violet, men ingen pensée.
Skicka en kommentar