Igår fick jag uppleva en föreställning med musik och teater från Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och Sapmi. Ni skulle ha varit med. De fem teatrarna hade lyckats med att smälta samman sina föreställningar till en enda, ett helt galet bra collage.
Ibland är det så där när man går och ser ett verk. Ja, att intrycken lever kvar i dagar.
Alla som bor i Norrbotten kan se föreställningen i Luleå idag och i Kiruna snart. Sen fortsätter turnén i de andra länen.
Scenbilden är så enkel och ändå så komplicerad. Sällan har jag sett någon scen som fungerat så bra. Det finns en spricka, en bäck, i mitten som får min fantasi att hitta egna bilder.
Musiken är så innerlig. Rapen från den ultimata förorten, jojken, körens toner och slagverken.
Pjäserna har valts ut för att de skildrar fenomen som händer här och nu.
Utanför Sundsvall kommer en ensam man hem från Thailand efter en månads resa. Nyfikenheten och fantasin får både grannar och släkt att fantisera om vad som hänt där på stränderna.
I Övertorneå är gatubelysningen släckt. Mörkret är lika kompakt inom människorna som utanför fönstren. Vad är det som sker när både han som släcker lyktorna och de som drabbas känner sig lika maktlösa?
Datorn sänder ut sin signal, nu är chefen på Skype. I Bastuträsk sliter byborna vid telefonerna åt ett telemarketing företag i Stockholm. De är övervakade, beordrade och livrädda för att förlora sina jobb.
Ja, vad händer när dessa föreställningar möter varandra och dansen från Jämtland, musiken från Kiruna...magik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar