Halkfria stövlar och inbäddade ord

Igår i solen  knoppades allt

Idag letar jag efter halkfria skor

Dessa bilder kan gott få illustrera hur ett ord eller ett politiskt löfte kan verka klokt men i själva verket ha ett helt annat innehåll under ytan.

Varför dessa filosofiska tankar vid söndagsfrukosten? Jo, jag har läst två texter under den senaste tiden som har påverkat mig. Dels Aron Etzlers, Reinfeldteffekten, dels Katrine Kielos text om Wien som finns i DN idag. (Tro nu inte att texterna har samma omfång, Etzlers bok sammanfattar en stor del av efterkrigspolitiken i Sverige, Kielos essä speglar nutiden i Wien mot Wiens storhetstid före första världskriget.)

Men det som är gemensamt är att slaget om språket avgör vem som får flest väljare och därmed makten.

Ni vet, som när Fredrik Reinfeldt fyller våra socialförsäkringar med negativa känslor och kallar dem för bidrag. Kommer ni ihåg förra gången sjukförsäkringarna ifrågasattes? Då införde regeringen (på 1990-talet) en sjukförsäkringsavgift som syntes i alla deklarationer, dessutom fick vi veta hur många kronor som betalades in till sjukförsäkringen av alla, varje år.

Och till allas stora förvåning gick sjukförsäkringarna med överskott år efter år. Det fanns inga underskott.

Just därför tror jag att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt ändrade innehållet i ordet sjukförsäkring. Det är inte längre en försäkring som ska betalas ut när du är sjuk. Den är ett bidrag som ska betalas ut i yttersta nödfall om du inte kan jobba från din säng. (Ja, om du inte är förkyld och man. Då gäller den alltid.)

Skämt åsido. Retoriken som innehåller massor med ord som betyder goda och glada nyheter för alla, visar sig betyda att det finns snyltare och människor som får lön. Från att ha hyllat den äldre generationen anser nu högerpartierna att de äldre lyfter bidrag som ska beskattas högre än lön. Varför?

Jo, enligt samma retorik finns det många människor i vårt land som inte arbetar på grund av att löneskatterna är för höga. De håller sig undan och gömmer sig och värst av allt de lyfter bidrag. Med hjälp av en skattesänkning för lönearbetare så ska dessa personer tvingas att ta ett arbete, eller i bästa fall vilja ta ett arbete. Ingen vill ju betala mer skatt än nödvändigt...Varför detta gäller pensionärer har ingen svarat på.

Hur ska då denna ekvation gå ihop, fler jobb på grund av skattesänkningar för dem som har en lön? Jo, regeringen ger två branscher som är personalintensiv extra goda villkor, eller bidrag om man så vill.

De jobb som inte har nog ekonomiskt innehåll för att kunna bära lönekostnader, om privatpersoner ska anse att de har råd, säljs ut för halva priset.

Men det hjälper inte. För inom både byggbranschen och städbranschen frodas svartekonomin. Och de privatpersoner som vill köpa tjänster vill inte betala mer än nödvändigt. Helt plötsligt har vi två marknader igen. Den där en städtimme kostar 350 kronor minus 50 % i bidrag, och den där du betalar 100 spänn. Den där byggföretaget arbetar vitt för 500 kronor per timme minus 50% i bidrag och den där du betalar 150 spänn.

Det som är otroligt fiffigt är att ingen kan längre se vem som arbetar vitt eller svart genom att se vilka som klättrar på husen. Ingen kan veta om den kvinnan som öppnar din dörr har avtalsenliga villkor eller får en 50-lapp per timme.

Och nu tillbaka till språkfilosofin. Visst låter det bra med olika avdrag för att göra en svartmarknad vit, men orden som talade för goda villkor gav i själva verket upphov till slavliknande förhållanden.

I Katrine Kielos essä om Wien fastnar en mening som säger allt om hur betydelsen av ord kan förändra verkligheten. Hon berättar om filmregissören och österrikaren Billy Wilder som 1994 berättar om Österrikes inställning till sin historia:

"de har lyckats med konststycket att förvandla Hitler till tysk och Beethoven till österrikare"

Vi kanske kan översätta bilden av skolan i Sverige på samma sätt.

Regeringen Reinfeldt har dragit ner på skolan men samtidigt har utbildningsminister Björklund öppnat munnen och  talat om en satsning på skolan i varje intervju. Han har påstått att skolan är viktig för att minska klyftorna i samhället samtidigt som han tar bort de teoretiska ämnena på yrkesprogrammen. Dessutom stänger han i praktiken möjligheten att ändra inriktning med hjälp av vuxengymnasiet.

Ja, orden låter goda, men har ett bittert innehåll för dem som inga privilegier har.

Det tänker jag på idag, när snön bäddar in de nyutslagna bladen på Kirunarosen, vid söderväggen, eller mer brutalt, när jag får ta fram mina halkfria stövlar och hålla balansen på väg till brevlådan.