Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur det var i datorns barndom. Hur vi kunde tappa allt vi gjort på grund av någon outgrundlig regel som programmeraren fick till av misstag.
Tänk när vi skulle bildbehandla det tog minst en dag att få den färdig. Det var otroligt mycket som kunde gå fel och som inte kunde rättas till. Numera ler jag när jag ser att jag har missat något innan bilden ska iväg. Det är ju bara att ångra sig.
Ja, iväg skulle bilderna "IRL". Det innebar att jag fick ta mina rullar, eller pappersbilder i ett kuvert och vänta på bussen. Före tolv skulle färgbilderna vara framme för att de skulle kunna tryckas till nästa dags tidning. Så färgbilder som skulle komma från Kiruna fick sändas två dar före publicering. Nu kan ett jobb som görs tio på kvällen komma in till nästa dag i pappersform och på en timme digitalt.
Fort, fort, fort går det och ibland för snabbt.
För våra hjärnor tänker varken snabbare eller klokare om det går för fort. Det kan ingen utveckling påverka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar