lördag 20 mars 2010

Jag kommer aldrig att spela poker

När jag vinner. På en lott eller när jag spelade poker om pengar som yngre då blir jag lycklig. Och livrädd.
Det är så enkelt, lättförtjänt och härligt att vinna.
Jag läser att det har kommit en bok där en engelsk journalist berättar om sitt liv som pokerspelare. Inte vilken som helst utan den som var bäst i Europa och vann 6 miljoner dollar.
Vid älvens strand finns en ung man som även han försörjer sig på att spela poker. Han far över hela världen och tävlar. Ibland syns han på pokerteve.
Jag vet inte om det är tur eller skicklighet som gör att han fortfarande vinner pengar. Jag undrar hur länge jag, eller någon annan, skulle kunna leva där på knivseggen mellan
att lyckas och förlora. Den tunna linjen är svår att balansera på.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Samma tanke om pokerspel har träffat mig - är det tur eller är det skicklighet?
Jag är rätt så bra på poker, kanske skulle man ge det ett försök? Vore ju kul att resa världen runt och vinna miljoners miljoner, om jag inte någonstans i mitt stilla sinne trodde att det mest handlar om tur.

Granne med potatisodlaren sa...

Att balansera mitt emellan, det kräver en personlighet som inte gungar med i livets känslor. Det tror jag. Jag är mer en person som tar fart och sätter mig i gungan. Då blir det inga pengar.