I morse var det kalla grader igen. Fukten i dimman hade målat denna fina bild på en plåt.
Vad det är;
en korall,
grenar som rör sig i vinden,
ett askmoln,
en hjärna,
spår i sanden,
ett rabarberblad,
ett hjärta,
ett floddelta,
vintergatan...
Kalla grader och dimma tillsammans med slumpen ger mig chansen att se. Att titta efter.
Sucken över kylan, kommer av sig, när naturen skapar konstverk.
6 kommentarer:
Vilken fantastiskt mönster! Tänk vad naturen kan skapa - alldeles av sig själv.
Då blir jag glad. Helt klart en bonus med att börja jobba vid 6.
Så fantastiskt vackert!
Otroligt, eller hur?
Innan jag läste dina tolkningar av mönstret på plåten såg jag en hjärna. Sedan såg jag även det som du tolkade in.
Vackert vilket som!
Jag är såg glad att jag såg och inte bara sprang förbi.
Skicka en kommentar