tisdag 28 september 2010

I mörkret tröstade jag mig med

att tända en lykta. Tänk att ett ljus kan göra så stor skillnad. Imman på glaset värmdes upp och ljudet från vägen berättade, att redan nu före halv sex rullade bilarna i en enda lång konvoj. Nu var jag inte ensam.

2 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Vaknar tidigt och ser att du redan tänt ett ljus. Jag är inte ensam :)

Granne med potatisodlaren sa...

Nej, du är inte ensam. Här vaknar jag och Celina tidigt. Tur att det finns ljus som kan värma upp det kyliga mörkret. Då är det lite härligt att gå ut och hämta Norrländskan och att sitta och jobba.