Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
onsdag 29 september 2010
Luleå två grader
men här är det riktiga minusgrader. Det börjar bli tunt med höstlöv i björkarna. De flesta blommorna har frusit. Borta i skogen dundrar ett malmtåg fram. Ljudet hörs allt mer nu när löven ligger på marken. Kylan hjälper också till att förstärka dunket från vagnarna. S har tänt ljuslyktan och låtit den lysa hela natten. Tack, tänker jag när jag travar upp till brevlådan. Lyktan lurar mig att tro att det är varmare än det är. Locket på brevlådan kan man inte lura, det är iskallt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Likaså de delar av mitt hallgolv som består av marmor. Dags att sätta på golvvärmen snart tror jag.
Du får toffla omkring som vi gör i köket. Det har iskallt golv pga draget mellan jordkällarens lucka i golvet och den franska glasdörren. Inget fiffigt arrangemang precis. Men tofflor hjälper.
Fin text, jag förflyttas dit, i björkarnas och älvarnas land där brevlådans kant är iskall och en lykta lyser i mörkret, Poetiskt.
Tack Jane. Det är roligt att beskriva det lilla.
Skicka en kommentar