söndag 9 oktober 2011

Vad som var

Allt gnistrar. Allt lyser av små, små vassa iskristaller när jag går ut på altanen och upptäcker att jag glömt släcka ljusen igår. Det känns helt plötsligt som om ett helt år försvann. Det verkar som om min hjärna suddar ut, en vinter, vår och sommar.

Då börjar jag tänka vad som inte fanns, då för ett år sedan. Ja, då är det som om att jag förstår. Det har hänt så mycket olika saker och så mycket sorgliga saker. Men också så många fina och trevliga ting.

För ett år sedan firade min far sin sista födelsedag. Han fyllde 85. Det är då jag får perspektiv på tiden som gått sedan dess.

Då är det fantastiskt att lyssna till min mamma som med kraft rullar omkring i sin rullstol och har så många planer. Vilken tur att hennes stora smärtor försvann. Nu har hon ett liv att leva.




2 kommentarer:

Maria Moln sa...

Ett år är en lång tid. Så mycket kan förändras på ett år. När det är sorgliga saker...ett år av lycka, med vanlig vardag t ex under småbarnsåren kan kännas så kort. Den kontrasten och erfarenheten är tydlig.

Granne med potatisodlaren sa...

Du har så rätt. Det senaste året är så konstigt och ogripbart. Men jag hoppas att detta år kommer att vara på¨ett annat sätt.