117
Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade:
Tora Dahls serie om Gunborg. En utvecklingsroman som fick mig att förstå att allt skulle bli bättre. Jag minns att jag började med den sista delen som kom ut när jag var nio-tio år. Men sen var det en klok bibliotekarie på biblioteket i Rudboda som gav mig alla böckerna i tidsordning.
Bok som förändrat mitt liv mest:
Alla framtidsvisioner som jag läste som tonåring. Kallocain, 1984, Du sköna nya värld. Dessa dystopier visade mig vad nit kan ge för samhälle och hur viktig kärleken till din nästa är blev helt uppenbar.
Bok jag tycker är överskattad:
Sagan om ringen. Jag vet inte varför, men jag har aldrig lyckats flytta in och förstå mig på denna berättelses storhet.
Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med:
Stig Larsson, inte deckarförfattaren. Försökte läsa Introduktion, 1986, och har inte lyckats ta mig igenom någon av hans texter sen dess.
Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom:
Simone de Beauvoirs Det andra könet på franska. Oj vad jag kämpade men till slut orkade jag inte längre och läste både den gamla och nya översättningen.
Författare vars böcker är underskattade:
Skotska deckarförfattare. Få författare skriver så levande och så mycket om den tid vi lever i nu. En del som håller till i Yorkshire skriver lika engagerade om vår tid när makten satsar på de rikaste och låter allt fler sluta som förlorare. Det var först när jag läste Denise Minas tre böcker om Garnet Hill som jag började begripa de djupa klyftor vi skapar.
Jobbigaste bok jag läst:
Systrarna Mitfords brevsamling. Den väger massor, innehåller massor med återvändsgränder och tjafs, men den speglar på ett helt eget sätt hur det är på den andra sidan klyftan. Hur kort vägen var mellan konservatism och fascism före andra världskriget och den ger mig en bild av varför vi är där vi är som jag behöver för att förstå vår historia. Det tog mig en hel vinter att läsa de mer än 800 sidorna.
Läser helst:
Böcker som får mig att tänka annorlunda. Jämlikhetsanden är en fakta bok som får oss att begripa hur olika sociala system påverkar vårt liv. Den låter trist men det är en spännande thriller.
Önskar att jag läste mer:
Poesi. Tänk att kunna vila i verserna och lyftas upp bland tankar nya som morgonens knoppar.
Bästa barnboksförfattaren:
Jag är så gammal att om jag ska låta bli att nämna Astrid Lindgren så är det Tove Jansson, Gösta Knutsson och Elsa Beskow. Grymma berättelser som fanns i gamla sagosamlingar. Jag grät och läste om fattiga barn som nästan dog av köld och hunger.
Gillar jag inte längre som jag gillade förut:
Böcker som är för sentimentala. Jag och mina kusiner slogs om en Allersroman varje sommar. Den heter Barn 312 skriven av Hans Ulrich Horster
Röda Korsets huvudkontor i Wien efterlyser föräldrarna till Barn 312:
Namn: Haake eller Harke eller Hanke
Förnamn: Martina
Född: Omkring 1943
Blå ögon, blont hår
Blev funnen den 9 oktober 1944 på ett flyktingtåg från Östeuropa till Wien.
Tidningsnotisen blir en chock för Ursula Gothe. Martina, hennes lilla dotter som försvann i slutet av andra världskriget, lever!
Ursula ställs inför ett livsavgörande beslut. Om hon tar hand om Martina riskerar hon att förlora sin nuvarande familj - hennes man skulle aldrig kunna förstå och förlåta.
Vad hon inte vet är att Martinas far lever och att han är fast besluten att återfinna Martina och hennes mor.
Namn: Haake eller Harke eller Hanke
Förnamn: Martina
Född: Omkring 1943
Blå ögon, blont hår
Blev funnen den 9 oktober 1944 på ett flyktingtåg från Östeuropa till Wien.
Tidningsnotisen blir en chock för Ursula Gothe. Martina, hennes lilla dotter som försvann i slutet av andra världskriget, lever!
Ursula ställs inför ett livsavgörande beslut. Om hon tar hand om Martina riskerar hon att förlora sin nuvarande familj - hennes man skulle aldrig kunna förstå och förlåta.
Vad hon inte vet är att Martinas far lever och att han är fast besluten att återfinna Martina och hennes mor.
Roligaste bok:
Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år. Novellen Busschauffören som tänkte vafan får mig att skratta så att tårarna rinner. Varje gång. Det är en bok som jag slitit ut. Flera gånger. Det var tur att jag investerade i tre exemplar när den var med på bokrean.
Bok som berört mig mest:
Signe Janssons bok om att föda barn utan smärta och kemisk bedövning. När jag hade läst den försvann all min rädsla och ångest inför att föda barn. Det var Signe Jansson som från Ystads BB spred psykoprofylaxmetoden över hela landet.
Recencera din senast lästa bok:
Luleå stadslära av Peo Rask och Hans-Olov Ohlsson. Det är en liten bok med bara 103 sidor som behandlar hur det är att bo och leva i Luleå. Med korta sentenser lyckas de ofta med att beskriva hur vi är, staden är och livet är.
