Dagens mest uppfriskande

Sist jag var hos mamma berättade en granne för mig att nu skulle äldreboendet äntligen byggas. Det är tio år sedan den gamla macken revs, marken sanerades och bygglovet söktes. I tio år har några grannar överklagat bygget och inget har skett. Ja, förutom att skattepengar har rullat på kommunala kontor, i administrativa domstolar och hos bolaget som vill bygga.

Idag skriver stadsforskaren Jerker Söderlind i en debattartikel om hur han ser på de lagar och regler som gör det möjligt att stoppa utvecklingen i en stad. Om de arkitekter som ritar hus som ingen vill ha. Och om de grannar som överklagar alla bygglov för att slippa se en förändring.

Det är uppfriskande. Tänk om vi ser vår stad som något som vi alla har del i. Då skulle ingen föreslå höghus som driver fram stormvirvlar och som skuggar halva stan. Då skulle det byggas på södra hamnplan.

Ingen skulle få slänga ut lådor med plåthud på områden nära stan.

Tänk om de regler som gäller idag skulle ha funnits när vi byggde vår första stad? Då skulle det inte finnas ett enda hus på centrumhalvön. Strandskyddet, ni vet.

Ljusare än så här var det inte klockan kvart i sex.

Dyrt, men är det prisvärt?

11 000 000 000 kronor låter vi EU-kommissionen ta hand om. Vi som bor i Sverige. Vi ligger på tredje plats i bland alla EU-medborgare. Bara invånarna i Belgien och Tyskland betalar mer.

Då är det befriande att läsa om Jonas Sjöstedt som efter 12 år i Bryssel fortfarande anser att EU är en koloss på lerfötter.

Man kan nog tro, att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet, tar poäng om de fortsätter att vara de enda EU-kritiska rösterna i politiken.

Fotriktigt kulturellt

Vernissage på galleri SKÅDA. Här hänger en av mina emaljer.

 Vissa höstlördagar blir så där fotriktigt kulturella. Den första oktober var en så'n dag. Solig, ljum, fylld av konst och teater.

Lotta Engström, Kristina Berglund och Katarina Nilsson

Lotta, Kristina och Katarina gick samtidigt som jag på Konstskolan.

 Vårt kommunalråd Karl Petersen höll invigningstal. Han hade varit på MoMa i New York, det är inte riktigt på vår nivå.

Hur man nu ska tolka det.

 På väg till Spider, den vilda kattungen, hittade jag igen Ulrika Hydmans staty. Den är gjord i glasfiberbåtmaterial. Den står på gabbro en bergart som bara finns här. På gården intill bor S i sitt kollektiv, the Batcave.

Idag kan ingen tro att himlen kan vara så. 

 Men på kvällen när vi vandrade längs kajen i Norra hamn syntes vad som skulle komma. Tänk att en vägbank och ett badhus kan se så spännande ut.

Evigt ung heter pjäsen på Norrbottens teatern. Vilken ensemble. Genom musikalisk. Och dessutom akrobatisk.

Inget ljus att tala om

I morse ville Celina kliva ut klockan halv sex. Då var det mörkt. Det fanns bara en enda stjärna som lyste upp en liten bit av himlen. Med hjälp av det lilla ljuset pressade jag kameran och tvingade fram en bild. Jag gillar när bilden bränner ut.

När träden, marken, älven och himlen blir till ett mönster. En tapet? Eller ett tyg som kan sitta på sänggaveln? Det kan bli mycket med lite fantasi.

Jag ser fram emot att skölja ur mina nykokta sidentyger. Det ska bli spännande om de mönstren blir som jag ville.

Vår finansminister Anders Borg framhåller bankerna som vår tids samhällsproblem. Men han vill inte att de ska skatta för att de genomför transaktioner som skadar både länder och företag.

Vad vill hon?

Historiskt. 90 år efter det att kvinnor i Sverige fick rösta för första gången är Centern det första partiet som väljer två kvinnor efter varandra till ordförande. Det var först med att välja en kvinna som ordförande, Karin Söder. Desto sorgligare är det att Annie Lööf inte kan svara på en enda fråga. Inte en enda gång får vi veta vad hon vill. Ja, förutom valstrategi förstås. Hon pratar om hur vi som väljare ska uppfatta partiet, inte vad centerns politiker ska slåss för. Vilken planet lever hennes mediastrateger på? Inte vill vi väljare veta hur en partiledare ska manipulera för att vi ska tro att partiet ska göra något. De borde kunna göra bättre från sig. Vi ska inte glömma att Centern har hundratals miljoner kronor sedan de sålde sina tidningar.

En ung kvinna som lyckas med vad hon förutsätter sig är Foki. Hon lever sina drömmar som en av mina bekanta skulle säga. Denna unga kvinna ser inga hinder. Det tycker jag är otroligt spännande.

Sveriges television väljer att inte förändra profilen på chefen för Rapport. Efter Morgan Olovsson kommer en tidningsutgivare.Finns det inte en enda kvinna 2011som kan vara chef för det största nyhetsprogrammet?

Ett parti som inte har några kvinnor som talespersoner är socialdemokraterna. De lägger en budget där RUT-avdraget finns kvar. Budgeten innehåller infrastruktur, men mycket lite för de kvinnor som arbetar med låga löner inom omsorg och vård. Vem var det som ansåg att ryggraden i vår välfärd får skylla sig själva när de har valt ett arbete med människor? 


Ibland blir det komiskt när män ska bortförklara de skillnader som finns kvar i vårt land. Skillnader i livslängd mellan rika och fattiga. Skillnader i lön mellan kvinnor och män. Skillnader i livskvalité mellan stad och land.


Vi får hoppas på att nya och bättre kommunikationer kan förflytta oss närmare varann. Den senaste satsningen är att forskningen på järnvägar får 100 miljoner kronor. Kanske att vi får en bättre framtid om vi kan ta oss till jobb och universitet säkrare och snabbare.  Kanske kan den där möjligheten att bara kliva på ett tåg och fara iväg ge kvinnor chansen att få en större arbetsmarknad och högre löner.

 Kanske det är som Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika.

Himlen rodnar

Idag är det en helt ny annorlunda strålande himmel. Det är kallt i jämförelse. Det är tyst. Fåglarna från i går har dragit vidare. Nu är det bara en enstaka svan som diskuterar nere vid stranden. Vattnet skiftar färg från strålande blått till isande grått. Det är alldeles stilla.

På mitt bord ligger en fin liten bok. Den har som rubrik "Det viktiga kan inte ses med ögonen". Det är ett citat ur "Le petit prince" av Antoine  De Saint-Exupérys. En berättelse som är fylld med tänkvärda ord.

Det är påtagligt i vår bildfixerade tid att vi måste använda alla sinnen för att dechiffrera vad våra makthavare egentligen menar.

Tajtrumpad

Nya ord står Malin Ullgren i Dagens Nyheter för idag: tajtrumpade åsiktsklimat. Känner ni igen er? Vad det betyder? Jo, att de som publicerar sina vetenskapliga upptäckter som inte ligger i linje med vad Urban Bäckström tror, de ska bort. Eller att vår justitieminister Beatrice Ask inte har något att säga när Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen men säger upprört att vårt enda feministiska och socialistiska parti, Vänstern, är extremister.
 Här är länken.

Vilken morgon.

Vilken morgon!

Celina, flyttfåglarna och jag jublar. Det är som om vi har rest långt sen gårdagen. Då dränktes vi i stormigt vatten. Nu glider vi över frostigt gräs. Steget mellan ljum regnig sensommar och krispig höst är inte långt vid älvens strand.

Nattens regn

Det låter som någon jobbar hårt med att spola av fönstren. Eller som om det är en hjord med skalbaggar som rusar fram och tillbaka i vinden. Det öser ner. Dörren slår igen bakom ryggen när jag kliver ut på bron. Vinden kastar regnet rakt mot mina bara ben. Men jag fryser inte.

Igår tömde vi ur vattenledningen i trädgården. Den kunde ju frysa.

Idag känns inte ens den hårdaste vindpust kall. Regnet avtar. Ljuset smyger in i det svarta, våta.

Grålila är denna tisdagsmorgon.

Och jag måste få tipsa om en artikel i DN. Det är  Mats Thorslund, Bettina Meinow och Marti Parker som med sin forskning visar att valfrihet när det gäller vård och omsorg för de som fyllt 77 år inte fungerar på samma sätt som när vi medelålders ska välja vårdcentral.

Hur ska någon kunna göra ett informerat val när ingen får den information som är relevant?

Dimman tilltar

Utan klar tanke

I Folkpartiets Sverige är det viktigast att de 3 500 familjer som når taket för ROT- och RUT- avdrag ska få dra av ännu mer.

-Det kan  bli ett jämställdhetsproblem att de 3 500 som mest utnyttjar avdraget inte både kan renovera sina hus och använda hushållstjänster, säger Nyamko Sabuni, medlem i Alliansregeringen.

Partiledaren Jan Björklund anser att det viktigaste är att alla ungdomslöner sänks. Han är övertygad om att det skulle förbättra vår nations ekonomi.

Andra är säkra på att det viktigaste är att ungdomar tjänar bra så att de kan betala hyra, mat och sina studielån.

- Det är ungdomar som har behov av möbler, husgeråd och som konsumerar, säger Christine i en insändare. De är grunden för att efterfrågan ska öka.

Nyspråk och alliansord

Första solstrimman

 I morse såg jag stjärnor och en nymåne högt upp i skyn. Det var så härligt att himlen var öppen, oändlig och fylld med hoppet om ljus.

Nu lyser solen och jag fylls med energi. Alla dessa dagar med regn, alla dessa grå moln finns inte mer.

Igår var det inte lika lätt att vakna. Men vaknade gjorde jag när B ringer och säger: Det är så mycket trafik idag för att 40 000 ska springa ett motionslopp här så jag får ingen hemtjänst.

Det ligger i tiden. Låt alla friska springa och låt alla sjuka och gamla skylla sig själva. För varför ska friska motionärer tvingas åka kommunalt?

Ja, jag är bitter.

Då hör jag att staten satsar 11 miljoner kronor över fyra år på att utjämna kvalitén i vården. Det är lika med två läkartjänster i fyra år. Inte ett öre till. Felräkningspengar.

 Inte ens värt att nämnas. Men oreflekterat tjatar varje nyhetsuppläsare om det som en satsning.

Nyspråk. Alliansord. Varför översätter ingen.

I och med att vårdpengen infördes så får de områden där de sjuka och gamla bor lite pengar i förhållande till de områden där de friska och rika bor. Det innebär att skillnaderna förstärks. Är det någon som tror att två läkartjänster spridda över hela landet kommer att minska skillnaderna i hälsa och livslängd?

Läs här om vad som ger sjukdom och ohälsa.

Vad satsar regeringen i Haparanda? En kommun som har den absolut kortaste livslängden? Läs om vad som kan hända här.

Och att jämställdhet och jämlikhet inte är en självklarhet för högersidan skriver kloka Anna Laestadius Larsson om här.

Blå tankar, en blå morgon

Idag blev jag riktigt ledsen. Och sur. Och arg. Det beror på två händelser som visar hur lågt till tak det har blivit i mellanmjölkens land. Dels har Svenskt Näringsliv gått in och styrt på SNS så att de forskare som vågade skriva om att det inte går att mäta om friskolorna leder till en bättre skola blivit utskällda. Tvärtom visade rapporten på att skolans pengar borde användas på ett bättre sätt.

"Ansvar måste utkrävas för beslutet att sätta munkavle på Laura Hartman. Vd Anders Vredin har visserligen bett om ursäkt för sitt agerande, men frågan är om det räcker – en vetenskapligt arbetande organisation kan inte ha en chef som, när han tycker att det behövs, kan förbjuda medarbetarna att yttra sig. Har Vredin fattat beslutet i samförstånd med styrelsen eller, ännu värre, på dess uppmaning, så måste också styrelsen ta sitt ansvar."

Det skriver bland annat Lars Calmfors i DN.

Den andra händelsen utspelade sig på bokmässan i Göteborg. Uppdrag gransknings Axel Gord Humlesjö greps när han gick omkring i publiken. 

Kan ni gissa varför? Jo, för att Lars Vilks var på samma plats. Men varför Axel Gord Humlesjö var mer misstänkt än andra kunde inte polisen berätta.

 

Goda nyheter

Denna vecka betyder massor med goda nyheter. Det är tur.
Ja, för en nyhet är inte så kul. Ja, att det har regnat 300 procent mer än normalt. Efter sol kommer evigt regnande skulle vi kunna säga i år.

Glada är i alla fall de 4500 som gick på hockeymatch. Äntligen! Första vinsten denna säsong.

Lyckliga är de som vill att serverhallar byggs på Porsön. Nu har domstolarna sagt sitt.

Haparanda har haft den kungliga familjen på två besök. Victoria på torget. Hennes bror och fader i skogen.

Den förlegade annonsen som Byggmax satte in i Dagens Nyheter utan att ansvarig utgivare, Gunilla Herlitz, satte stopp har debattarats hela veckan. Den stoppar Byggmax nu. Vilket gott initiativ.

Det är bokmässa i Göteborg denna torsdag-söndag. Överallt i alla medier finns författare och kritiker närvarande. Där samlas de högt över stan och njuter av Sveriges fräschaste och dyraste räkmackor.

Jag hamnade högt upp i skyn när jag mötte Kertin Hillströms fina diktsamling Dagarna i lördags på Kulturens hus. Katrin Parment läste ur samlingen och vi fick möta en mogen debutant. Här finns närvaron av Norrbotten och alla vanliga människor som bara lever och är. Känslorna som de skarpa växlingarna i naturen och årstiderna skapar. Den geografiska erfarenheten. För att verka lite tjatig. Men jag är säker på att platsen där vi lever och har levt påverkar oss utan att vi lägger märke till det. Inte först i alla fall.

Jag är säker på att den spelar en stor roll. Varför skulle jag känna lycka när jag kliver runt på Öland, eller på Arlanda eller på Gare du Nord. Det är samma sak varje resa. Först landar jag på Arlanda och far in till stan och känner en tillhörighet, sen sitter jag vid gaten vid Luleplanet och njuter av att de flesta talar norrbottnisk dialekt och av att jag alldeles snart är hemma.

 Det är kanske så det det är. I Dagarna känner jag mig hemma.

Finaste vallmon

Tack finaste Jane. Nu är den på plats.

En riktig teknokrats dröm

Igår handlade Uppdrag granskning om min första fasta arbetsplats, regeringskansliet.

När regeringen fick riksdagens uppdrag att spara, följdes inte de lagar och avtal som gäller på vår arbetsmarknad. Istället satt förvaltningskontoret och hittade på små, små avdelningar där de som avskedades placerades.

Lagen säger att alla ska prövas mot alla i den grupp där man arbetar. Skapar arbetsgivaren grupper med 1 person i finns det bara en att säga upp trots att gruppen i egentligen borde innehålla 50-100 personer. Det tyckte Förvaltningschefen Anna-Karin Jatko var fiffigt. Hennes bild - som hon sa- hela tiden- är att hon har följt lagar och avtal.

Jag undrar var är de fackliga organisationerna? Hälften av dem som har sagts upp utanför turordningsreglerna var ju fackligt aktiva? Den andra hälften var utslitna och över 55 år.

Bara en person tog strid och hon vann. Regeringskansliet erkände att de inte följer lagar och avtal när det gäller hennes tjänst.

Var är statsministern, var är finansministern? Fredrik Reinfeldt och Anders Borg hyllar ju LAS var de går och står.

Mamma till salu

Bilderna måste sorteras. Och då hittar jag denna gamla favorit. Och nu vet jag vad som menas. Det lärde jag mig förra veckan när mitt moderkort brakade ihop. Det var inte en tonåring som tröttnat på tjat, det var en lycklig ägare av två moderkort som satta upp annonsen.

Billig annons

Igår satte min skrivkompis Ella kaffet i halsen när hon slog upp Dagens Nyheter. I en billig, mycket billig annons fick Byggmax chansen att visa att deras skruvar är lösa. Både Byggmax och DN har lika ansvar för den fadäsen.

Fardagsfunderingar

Fri som fågeln, eller bostadslös?

Fardag.
Dagen då alla flyttade. Momorsmor valde att byta sin etta mot en nästan lika da'n. Vid varje flytt fick hon minst en månad utan hyra. Det var lägenhetsöverskott.

Inte för att det fanns många lägenheter, utan för att det fanns få som kunde betala. Snart är vi där igen. När det står lägenheter tomma för att hyrorna är högre än en vanlig månadslön. En nybyggd etta kostar 7 000 kronor i Luleå.

En av mina vänner säger: Inte kan Tomas och Emma bo på 40 kvm, det är väl för litet? Ett fynd, säger jag som började i en etta på 19 kvadrat.

Nu har vi hamnat där bostadspolitiken började. Dyra lägenheter och trångboddhet. Då införde regeringen subventioner och ränteavdrag. Vilket gav alla som köpte en ny bostad mellan 1969-1988 mycket lägre omkostnader.  Och bostadsstandarden ökade. Sen kom 1990-talets kris.

Finansminister Göran Persson(s) yttrade sina visionslösa ord: Den som är satt i skuld är inte fri. Och sen dess har välfärden ökat för de 10 procent som äger mest och minskat för dem som inget har.

Det tänker jag på idag när Anders Borg, finansminister (m) ska lägga fram sin budget.

Fem miljarder kronor satsar han på att sänka momsen på mat som serveras på restaurang.

Tänk om han hade satsat 5 miljarder på bostäder!

Nu gäller vantar på

Det krasar när jag smyger ner mot älven. Solen glöder i björkarnas toppar, men luften innehåller små, små vassa iskristaller.

Två kalla grader.

Vattnet i koppen har frusit. Gräset är vitt. Trappen ner är så där oväntat hal och slipprig. En helt ny årstid börjar denna vecka.

Nu gäller vantar på.

Oj, DSK!

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att män som tvingar sig på främmande kvinnor skulle få förklara sitt handlande på bästa sändningstid. Men i Paris är allt möjligt. (Jag skriver Paris, för jag tror inte att det är möjligt i hela Frankrike.)

Han kallar händelsen för ett "moraliskt misstag som jag inte är stolt över", men understryker att man inte hittat några "skråmor, sår eller tecken på våld på kvinnans kropp".

Jag undrar vad de kvinnor som han har tänt på kallar det. Tänk om de skulle få berätta på bästa sändningstid om hur de uppfattar hans närmanden.

DSK får egen tevetid

Det gäller att vara man, förmögen och vad krävs det mer för att få försvara sig på bästa tevetid på den största tevekanalen i Frankrike? Läs mer här.

Den står i norr

Himlens armatur- en onåbar ljuspunkt.

Den står i norr, skiten från Stockholms län, i rektangulära plåtbehållare, berättar J när han passerar Jörns järnvägsstation. Västerbottningarna säger att: Vi skickar välutbildade ungdomar söderut, och får skit tillbaka. Både bildligt och i verkligheten.

Skiten är för giftig för jordbruket i Mälardalen så den lagras i gruvorna.

Dagarna

Idag var det boksläpp, men scenen var tom. Kerstin Hillström som har skrivit boken som  skildrar ett år har blivit mycket sjuk. Katrin Parment, länsregissör läste om en dag i taget. Ord som lever länge i mitt minne. Strofer som vi kan känna igen oss i.

Boken heter Dagarna och ges ut av Black island books.

Halka

Säsongens första halka. Säsongens första riktigt kalla natt. Blomsterkrassen har stelnat till en iskall skulptur.
Tur,
tur är det att kylan inte nått upp till altanen där syns inga spår av nattens iskalla grader. Celina hon doppar ner sina tassar i det glittrande frostiga gräset och känner efter. Idag är det inte skönt ute tycks hon tänka. Vägen tillbaka in genom dörren går så fort att jag missar ankomsten. Tar ett steg baklänges och snubblar över den frusna damen.
Vacker, strålande vacker är denna glimrande morgon.

DSK

Han medger närmanden, den store Dominique Strauss-Kahn, i polisförhören. Läs här.

Potatisodlaren

Igår var det premiär för Potatisodlaren på Rapport och i Nordnytt. Ni som vill veta hur det ser ut här vid älvens strand och vem han är titta här.

Efterlysning: Fler erfarenheter!

Igår talade vår kung och vår valda statsminister vid Riksdagens högtidliga öppnande. Bägge två poängterade allas ansvar för hur framtiden blir. Men ingen av de två talade om de sprickor som syns allt mer mellan dom som har och dom som inte har. Erfarenheter som ingen av de två har märkt av.

Ojämlikhet som skapar misstroende på alla plan. Det finns så många olika små förändringar som tillsammans öppnar nya klyftor mellan oss som lever här. 

Tio riksdagsledamöter av 349 kommer från Norrbotten. De har vår geografiska erfarenhet.

I Halland är femårsöverlevnaden för den som fått diagnosen cancer 72,6 procent (jämfört med en individ i samma ålder utan cancer). I Gävleborg är samma överlevnad 63,4 procent. Skillnader som visar på att vården inte är jämlik. Tillräckligt stora för att ifrågasätta hur våra politiker prioriterar.

Lägre moms på krogen. Vad tycker Luleås krögare om det?

En skattereform som kostar 5 miljarder kronor. Ett försök att öka antalet anställda i krogsvängen som även vårt grannland Finland prövat. Finländarna kunde inte hitta några mätbara resultat.

Kanske fler har råd att äta en bit på restaurang?

Helt klart är att det har de tio procent i landet som har det högsta inkomsterna. Deras löner och ersättningar har ökat, när lönerna för medelinkomsttagare och låginkomsttagare har stått still. Eller minskat som för pensionärerna.

Skattesänkningar på 100 miljarder kronor, för att skapa jobb. Var finns dom?

Var finns politiker och makthavare med erfarenhet av arbetslöshet, av att leva på existensminimum, att arbeta som lokalvårdare. Det är erfarenheter som borde garantera att sprickorna i välfärden minskar.

Jag har ett lästips för alla som inte tror på att den tillit som jämlikhet skapar, är god för medborgarna. Nu kommer förra årets JÄMLIKHETSANDEN som pocket. I den visar Kate Pickett och Richard Wilkinson,två välmeriterade forskare från London school of economics  och University of York, hur alla data som FN och forskarvärlden tagit fram samstämmigt visar hur hälsan och livslängden är högst i jämlika samhällen.

För att upprepa mig igen. Läs om Kirunaflytten här. Frågan denna vecka är: Vad är dyrt?

Ja, vad är dyrt? Vad kostar klyftorna och sprickorna?

Vått, vått, vått

Nio stora kraftstationer har öppnat dammluckorna och släpper ut kilowattimmar i massor. Dammarna längs med Lilla Luleälven är fyllda med sensommarens regn. Nu blir elen rekordbillig. Det är den ljusa sidan av så många dagars nederbörd, den mörka sidan är så många grå dagar på rad.

Vilken tur att solen syns idag. Då lyser de blommor som överlevt skyfallen, då känns det som om det finns lite sommar kvar.

Anne Sinclair-outgrundlig?

Det är spännande att följa hur historien om Dominique Strauss-Kahn utvecklas i de franska medierna. Ni vet den stora franska förföraren som fick sitta i New York och vänta på att den städerska som anmält honom för våldtäkt krossades under det amerikanska rättssystemet. Hon ansågs inte trovärdig, och då blev det inte någon rättegång trots tekniska bevis. Jurysystemet gör att offret måste leva upp till vissa förväntningar för att kunna få rätt.

Men för att återgå till denna veckas diskussion. Nu är det Anne Sinclair, den trofasta hustrun, som analyseras på längden och bredden. Varför står hon vid sin otrogne makes sida? Vad gör att hon inte viker ett tum?

Är det kulturellt? Är det betingat av att hon tillhör en internationell familj i den översta ekonomiska överklassen? Är det en möjlighet att framstå som en madonna? Eller är kärleken blind? Läs Johan Tolgert här.

Vi simmar i fårorna

Det är en tappad potatis och jag som simmar i fårorna. Jag klarar mig, men potäten har bara några få dygn på sig innan det är för sent. Detta rikliga, ymniga regnande kommer nu när pärena borde ha torra fötter. Tänk hur det kan bli, århundradets bästa sommar med skörderekord som skymtade bortom surströmmingspremiären så kom regnet.
 
Hela norra Norrland fortsatt regn,

80 cm över medelvattenstånd, alla dammluckor står öppna i älven från Vuollerim till Bodens kraftstation, nu är det långt från sommarens solrekord.

Det finns ett litet hopp. Att vinden och solen som långtidsprognosen tröstar oss med har kraft att torka ut jorden så att vi slipper potatisbrist. Jordbrukarna förr var kloka när de placerad sina potatisfält högt med avrinningsmån.

Dropparna och molnen är rätt tröttsamma, då gäller det att glädjas åt att graderna inte är låga.

Allt är relativt, eller hur?

Både värme och mörker

Ljumma vindar och höstmörker.
En ovanlig måndagsmorgon mitt i september.
Flest soltimmar i somras, mest regn sedan dess.

Paraplytider.
Jag kan inte minnas en septemberbörjan utan frostnätter.
I år bäddar de grålila molnen in nätterna
och skyddar oss från de kalla graderna.

Tyst är det bara när regnet har uppehåll.
Och när molntäcket öppnar sig för den varma solen.
Igår var det en hel eftermiddag med ljus
som glittrade i dropparna i gräset.

I dag ruvar skuggorna överallt.
Men samma ljumma vindar värmer upp oss.

För tio år sedan

plockade vi lingon i Norramark. Vi kom hem och fyllde en hink med lock till min mamma. Ungarna satte sig i tevesoffan och började hoppa mellan kanalerna. Då skrek bägge. Och vi fick se hur det andra planet rammade skyskrapan. Men vi förstod inte. Inte först. Men sen var det som om vi hade varsin hård kall klump i magen. Bara några minuter senare for vi till Kallax flygplats och vinkade av mamma i planet mot Stockholm. Inte en enda säkerhetskontroll, ingen spärr, inte något hade ledningen för flygplatsen förändrat.

 Men nu tio år senare är varje resa med flyg en påminnelse om hur tornen rasade, Usama bin laden och hur den elfte september blev ett vapen.

Tudelat.

Vi förlorade respekten för de mänskliga rättigheterna i gruset på Manhattan.

Vem vann något?

Amerikanska företag som sköter kriget mot terrorismen? Möjligtvis.

Kult

Kerstin Westin berättar om sin nya bok om teckenspråk

Simon Marainen jojkar på Norrbottens museum

Bo Selinder och Bältornas män

Publiken har alla åldrar

Lite bilder från kulturnatten i stan. Det är årets härligaste dag. Hundratals möjligheter. Tusentals möten.

Har vi en riviera?

Tystnad och natur är ingen bristvara. Det säger Jan-Erik Jaensson, vd för turistorganisationen Swedish Lapland.

Han är upprörd, med många andra därför att en sådan stor del av Norrbottens län är naturreservat. Ytan motsvarar Skåne, Halland, Blekinge och Gotland. Dagens diskussion gäller havsbadet Klubbviken som finns längst ut på Sandön. (På en plats där sanden togs till grunden för Stålverk 80. Det som aldrig blev av.)

Kommunens miljöchef vill inte att anläggningen ska byggas ut för han vill skydda allmänhetens tillgång till stränderna och naturen. Kommunekologen Örjan Spansk vill skydda 300 år gamla furor och lavar.

Jag vill både och.

Varje gång jag får njuta av ett besök vid Klubbviken önskar jag att det vore lättare att ta sig dit på sommaren. Nu finns det turbåtar. Men de går inte ofta och rymmer inte speciellt många personer. Bilden här ovan tog jag en gång när returbåten var full, vi hade kunnat fylla två båtar. Vi fick två timmar ute bland sand och sol och komma hem klockan åtta på kvällen..

Men kunde en lösning vara att ordna regelbundna turer vid det smalaste sundet och transporter över ön? Eller är det möjligt att bygga en bro och bygga ut ett turistparadis som slår de flesta. Kan man göra så utan att förstöra de värden som finns på Sandön idag?

Allt är en balansgång mellan bevarande och utveckling. En balansgång som är svår. Ibland är det lite lättare att se var gränsen går, ibland är den så tunn att det krävs helt nya glasögon. Idag finns det inte många ställen längs med hela vår långa kust som är så ljuvliga på sommaren och så häftiga på vintern.

Går det att skapa mer plats för turister och mer plats för dagsutflykter och skydda den natur som ska bevaras?

I Luleå såg kommunledningen inga möjligheter att bevara ett gammalt affärskvarter i centrum. Det fanns ingen plats för att använda en del av marken till en mötesplats. I Kiruna är det LKAB och kommunledningen som ska bevara en del av de byggnader som finns i stan. Men hittills är det bara fem hus som bolaget och kommunen vill bevara. Hans Sternlund  berättar om detta i sin krönika.

Vad är bäst med att leva vid älvens strand?

Känslan av att få ta plats och att ha livsrum. Det är det första som jag tänker på. Det är skönt att tiden finns för att ställa sig en extra fråga. Då när alla ska tycka samma sak kan vi sacka efter och fundera en stund till,  det finns inte så mycket som stör tankens flykt.

Tystnaden är både öppen och förlåtande.

Det finns ofta ett både och.

Vad är det som du gillar allra mest?

Visset

Inte någon har undersökt om privatiseringen av omsorgen, vården och skolan ger en bättre välfärd. Det skriver
Laura Hartman,
docent i nationalekonomi, forskningschef SNS, i sin debattartikel i DN.

I tjugo år har våra skattepengar portionerats ut till olika bolag för att de ska konkurrera med kommunerna om vårdtagare och elever. Men ingen har tyckt att det är viktigt att ta reda på om de som är beroende av välfärden får en bättre vård, omsorg eller utbildning. Det är visset.

Om att ta sig vatten över huvudet eller

om att vandra på gungfly.

Jag kämpar för att förstå hur jag ska kunna anpassa mitt uppsatsämne till de formella kraven för en c-uppsats. Jag vill skildra flyktigheten i den litteratur, som kan uppstå i det dagliga skrivandet på webben. Ni vet de där små stroferna som förklarar hur det kan vara att leva idag. Men vilken litteraturvetenskaplig metod ska jag använda då? Det har jag långt ifrån listat ut än.

Men jag har förstått att det krävs en stadig ram för att vi ska kunna begränsa oss.

Lite som att skriva innanför ett stängsel som någon annan har satt upp. Det är jag rädd för. Tränar på att vänja mig.

Det kan ju inte vara så dramatiskt som jag tror.

Bilden tog jag vid halv sex. Den himlen är dramatisk.

Skymningstid

På radion jämförs ett arbete som deltidsbrandman med att vara vad ledamot i socialnämnden. Bakgrunden är att personalchefen, Elisabeth Bjar, på rikspolisstyrelsen anser att tre poliser som är valda kommunpolitiker inte kan sitta i socialnämnden.

- De hanterar sekretessbelagt material i nämnden och kan få veta saker som polisen vill veta. Det blir dubbla roller.

Därför ska Arbetsdomstolen pröva om poliser har samma demokratiska rättigheter som andra medborgare i Sverige.

Var finns poesin?

Idag har jag börjat skolan igen. Kreativt skrivande. C-kursen. Vilket innebär att jag måste lära mig att skriva en uppsats. Jag vill undersöka litteratur i flödet på nätet. Men jag har inte klart för mig hur eller vad jag ska inrikta mig på. Bara att vi läser otroligt mycket mer när vi har tillgång till ord på nätet. Hur flyktiga är de poetiska inläggen i bloggar, på facebook och i kommentarerna? Det finns mycket att undra över.