En tjuga mer var 14:e dag

Ibland undrar man när de som har ska upptäcka att de inte finns där vi andra är. Ja, när Lotta Gröning blir förbannad över att hon ska betala en tjuga mer varje gång hon tankar sin stadsjeep. Kommer hon att märka av det? Nej, men de som skulle kunna klaga på att pengarna inte räcker de tycker att det är bättrre om vi kör lite mindre och låter bli att släppa ut så mycket koldioxid. Så kan det gå när vissa tror att de har rätt till en större del av det utsläppsutrymme som vi egentligen inte har.

Vi andra som skräms av att årstiderna förändras med en hastighet som vi aldrig hade kunna förutse tror på att köra mindre och använda webben mer.

Men det är inte bara utsläppen från våra bilar som ökar, utan vårt förmåga att slänga en tredjedel av den mat som finns i landet. Vi är lite bättre på att äta upp det vi köper för vi är tre som äter rester varje lunch. Men så har det inte alltid varit. Förut när barnen var små och livet hade en hastighet som vi inte riktigt kunde följa så hamnade rätt mycket bakom något annat i kylen och fick slängas en vacker dag. Nu har vi blivit bättre på att inte köpa så mycket. Ja, en period var vi riktigt lyckade, när vi varje vecka planerade maten efter en meny. Då var det inget svinn att tala om.

Men det är jobbigt att vara förutseende och präktig ...

En sak som jag vill ha svar på är

Varför är det sämre för byggnadsarbetare att bygga nya bostäder än att renovera gamla? Debatten om ROT-avdrag handlar om alla jobb som skulle försvinna från marknaden. Behövs det inga snickare, målare och andra byggare för att skapa nya hem?

Snön yr och plaskar. Vi hoppar med de nya stövlarna i de klibbiga pölarna och trots det vita landskapet utanför är det en sorts vår.

Vill de vara en del av lösningen eller problemet?

Det är apelsinljuset som gör att jag kan försonas med att vakna före fem. Nu är det bara en morgon kvar sen får jag hjälp av sommartiden och kan vakna vid sex.

I morse läste jag om alla män som inte vill tillhöra en gubbklubb och en man som desperat sätter sitt jobb på spel för att inte bli utesluten.

I Sverige, eller Stockholm, är det männen kring Industrivärlden som tappat kontakt med marken. Storägaren Fredrik Lundberg som tycker om kvinnor, när Knut Kainz Rognerud, SVT,  frågar om varför Handelsbankssfären inte har en enda synlig kvinna i ledningen.

Industrivärldens blivande ordförande anser att han inte är girig trots att han tillsammans med ledningen dels har skyfflat om aktieinnehaven i koncernen för att slippa avgå från vissa styrelseuppdrag, del har han varit med och höjt styrelsearvoden mot övriga ägares vilja och så är han en av dem som flygit runt på jaktresor och fotbollsVM med familjemedlemmar i koncernesn privatjet. Anders Nyrén som han heter vill inte kommentera sina jaktresor och familjemedlemmarnas resor.

Ja, de här männen kring Handelsbanken har skapat sin egen värld. De har jobbat i en kultur där de tjänstemän som har visat sig bäst på att förvalta bankens intressen har kunnat vara med och skapa ett eget rike. En kultur där Sverker Martin -Löf har satt gränserna för vad man kan göra med aktieägarnas pengar. De har kuinnat se hur han har köpt upp Mats Sundqvists jaktslott i Jämtland och hur han har använt privatjeten för att forsla sina jakthundar. Han har i så hög grad ansett att bolagen är hans att han hade ett avtal om att få använda jaktslottet så länge som han levde.

Denna företagskultur med män som ger varandra förmåner lever av att bland annat sälja hygienprodukter som bindor och blöjor. Hur de och ägarna kan förklara att dessa produkter säljer bättrre och utvecklas mer av att ledningen svävar runt i ett plan högt över alla kunder det är svårt att begripa.

Ännu svårare är det att förstå att dessa män inte alldeles av sig själva ser hur deras uppträdande ser ut från utsidan av Industrivärlden. De säger att de är de mest kompetenta ledarna och att de är värda alla förmåner som de har lyckats få, men är det kompetens att gå i otakt med samhället där deras kunder bor?

En annan man som förlorat på att hålla fast vid en grabbkultur som har frodats i Storbritannien är Top Gears programledare Jeremy Clarkson. Han har gång på gång använt sig av misogyna och rasistiska uttalanden för att beskriva bilar och förare. Det har han inte förlorat sitt jobb för. Men när han mishandlar en av sin medarbetare och anmäler sig själv till BBC så avskedas han. Nu stormar männen som saknar gårdagen för att denna programledare inte kommer att kunna vräka ur sig sina nedsättande kommentarer i BBC.

Då är det med ett leende som jag läser en av Storbritanniens med konservativa skrifter the Spectator berättar om vad som hände när Margot Wallström gör som hon säger. 

Minus 14 miljarder kronor

Tänk er att ett bolag från Skottland skulle komma till Göteborg och lova att stan skulle växa sig dubbelt så stor på fem är. Tänk er att det innebar att Slottsskogen blev ett industriområde med utsläpp rätt ut i älven. Tänk er att skottarna får miljötillstånd om de skapar miljövänliga transporter genom att bygga en järnväg till närmaste trafikpunkt.

Tänk er att det går fem år. Skottarna har dragit hem och Slottsskogen är ett enda stort utsläppsparadis och det finns inga transporter annat än med lastbil. På alla de största advokatbyråerna arbetar advokater med att utreda konkursen.

Tänk er att skulden uppgår till svindlande 13 miljarder och lite till.

Sen kan ni vända på Sverige och titta upp mot vårt nordöstra hörn där gruvan i Kaunisvaara är ett stort blödande hål i myren.. Här har alla tillsynsmyndigheter blundat. Så kunde gruvan öppnas trots att  transporterna skulle ske med tåg över Finland, utan att det byggdes några järnvägsspår. Här har bolaget rekonstruerats för att genera ytterligare skulder och utsläpp.

Skulderna är nästan 14 miljarder kronor. Northland som det kanadensiska bolaget heter är tagit flyget hem och Pajalaborna får betala. Med nedlagda skolor sämre äldrevård och förlorad tro på framtiden.

Hur kunde det pågå år efter år? Det tycker jag är värt en utredning som leder till att de ansvariga ställs till svars.

Nya kök eller bostäder till fler?

Hur kallt kan det bli utan fördelningspolitik?(Idag är det minus femton)

Fördelningspolitik. Ett ord som är så tråkigt att klockorna stannar med en av de viktigaste betydelserna i vårt språk.

Igår fick vi veta att regeringen tänker försöka sig på en form av fördelning genom att sänka ROT-bidraget till 30 procent av arbetskostnaden.

Detta skulle ge Löfven 6 miljarder att fördela till andra än dem som äger sin  bostad.

Regeringens förslag är att hälften ska gå till billiga hyreslägenheter, den andra hälften till reformer inom äldreomsorgen bland annat.

Vilket liv det blev! Ja, denna regering hade lovat att inte röra ROT- och RUT-bidragen, men de fick ju inte igenom sin budget i riksdagen. Nu finns det två reformer som kan ge ett utrymme för att fördela till dem som har lite från dem som har mer.

Den ena är som förslaget igår, att flytta pengar från de som äger en bostad till dem som ingen har.

Det andra förslaget som hur många ekonomer som helst har lagt fram är att ta bort räntebidragen. Det skulle innebära att de om äger de dyraste husen får bidra mest till att bygga upp bostadsbeståndet. Här finns 30 miljarder kronor som idag fördelas till dem som har lån. Mest får de som lånat flest miljoner.

Hur gör politikerna ute i Europa? Hur skapar de städer där alla får plats? I Paris och i alla större städer i Frankrike satsas många miljarder varje år på att bygga billiga hyresrätter. HLM heter husprojektet. Det började för hundra år sedan och har sedan dess gett vanliga människor chansen att bo i städerna och som politikerna i Paris säger undvikit att staden har blivit ett museum för de ultrarika. Det är inte perfekt på något vis men bättre än inget.

I London bygger man "social housing". Här har man satsat på lägenheter för de allra fattigaste och byggt dem i egna stadsdelar, eller kvarter. Det har inneburit att adresser är det som är viktigt i Storbritannien. Rätt postnummer ska man ha annars bor man fel och betraktas som fel sorts människa. Detta skulle en reform där alla som bor i dessa lägenheter skulle få rätten att köpa dem lösa. Ingen  skulle veta om man ägde sin bostad eller hyrde. Bostadsbristen är fortfarande stor och politikerna projekterar fler hyresbostäder för fattiga. Bostadspriserna stiger varje månad och allt fler medelinkomsttagare tvingas att flytta långt från London.


Hur vill vi ha det? Hur ska alla äldre med de nya marknadsanpassade låginkomstpensionerna och alla unga som får vänta i en evighet på jobb bo?

En av de artiklar som jag har läst den senaste tiden var från en kvinna som idag bor i en lägenhet som ännu inte renoverats. Hon har en vanlig pension efter att ha jobbat i 45 år inom vården. Men inte en chans att bo kvar när hennes lägenhet har renoverats. Inte en chans att få bo i en annan lägenhet för att bostadsbolagen och hyresvärdarna kräver en dubbelt så stor inkomst för att hyra ut. Hur ska vi se till att hon och de 500 000 andra pensionärerna med låg pension ska kunna leva tryggt i sina lägenheter?

Värsta terrorbrottet

Alla som såg på Veckans brott igår fick se min fina make. Han berättade om Sveriges värsta terrorbrott. Attentatet mot Norrskensflamman.

Jag tänkte på en sak när redaktionen tog hand om berättelsen om hur tre vuxna och två barn mördades av fyra militärer, Luleås polischef och en journalist på Norrbottenskuriren; Var fanns offren?

Modellen av huset där tidningen fanns blev bara en sak i trä. Men där fanns tio personer som kämpade för sina liv. Fem av dem brann upp! Hur lät det när barnen skrek och ingen av dem som klarade sig från branden kunde rädda någon av de andra?

Nu vet i alla fall att i Sverige är det inte vänstern som har stått för terrorn i landet, utan det är militärer och en polischef tillsammans med en journalist i Luleå som dödat. Liksom de militärer som sköt för att döda i Ådalen 1931.

De som dödade de fem i Luleå fick inga straff för att de hade mördat, utan de straffades för att de förstörde huset. Ja, förutom polischefen då, Han dömdes för att ha hade stulit inbetalda bilskatter. Ingen satt längre i fängelse än tre år.

Tänk er att en grupp spränger en redaktion idag och fem personer dör. Hur länge skulle dessa terrorister få sitta i fängelse? Livstid var Leif GW Perssons förslag.

Ta vägen om Hammenhög i påsk

Åker ni till Österlen i påsk så missa inte att hälsa på några konstnärer. Det är ju konstrunda med öppna ateljéer över hela Skåne men allra mest på Österlen.

Jag var med för några år sedan i Hammenhög. På Ystadsvägen 53 har keramiker Maria Ekberg öppet. Hon visar sina skupturer för trädgården. I Hammenhög fanns ju rikets största fröindustri, Denna tradition har Maria Ekberg tagit fasta på när hon skapar fröställningar i alla möjliga och omöjliga skepnader.

Utanför galleriet finns en visningsträdgård under utveckling.

I år kommer det att vara tre tillfällen då Österlens trädgårdar har öppet för visning. I maj, juli och augusti. Det är en tradition som Österlens muséum är med och skapar tillsammans med en trädgårdsförening.

Jag längtar att få uppleva lite hav och vind i söder. Får se om jag kan komma från.

Var är de 10 miljarderna?

Trafikverket! Tänk att detta statliga verk har blivit ett skälsord. Idag läser vi att ingen i ledningen kan visa var de tio miljarder kronor (10 000 000 000 kronor) som verket spenderar varje år hamnar.

Ingen som vet, ingen som vet. det visar revisorernas rapport.

Men verket vet var de ska dra ner och stoppa renoveringen av järnvägen när vi har fått en ny regering. Före valet påbörjades ett spårbyte mellan Boden och Batsuträsk på norra stambanan. Det är enkelspår där stålslabsen rullar mellan SSAB i Luleå och Borlänge,: Där trävaror och pappper från hela Finland och Norrbotten passerar, Ett spår som nu är helt nedslitet.

Trafikverket hade hunnit byta ut en bit, till Älvsbyn, men efter valet blev det stopp.

Nu rullar tågen i 70 km/h istället för i 130km/h. Resan mellan Luleå och Umeå har förlängts med en timme.

Det sitter vi här och pratar om när kaos utbryter vid Tegelbacken i Stockholm. Där har en uråldrig växel gått sönder. Inga reservdelar finns. För trafikverketsledning håller inte reda på var pengarna hamnar i upphandlingarna.

Det ska bli spännande att se hur de ska lösa denna akuta kris.

.

Blommorna på bilden har vissnat. Bilden av Trafikverket har inte bara vissnat den har ruttnat.

Europeisk front för elbilar

Obs bilden är inte manipulerad

Stella the cat ville nog att jag inte skulle missa vårens häftigaste himmel i dag. Ja, när hon hoppade på mig från sänggaveln klockan fem.

Den är värd att vakna för, även om jag längtar till nästa söndag när det är sommartid. Då hoppas jag att Stella sover lika länge som nu, vilket skulle ge mig chansen att få vakna klockan sex.

När man blir väckt så här tidigt så hinnar man läsa artiklar som aldrig hade blivit lästa annars. Idag läste jag tyvärr Peter Wolodarski på DNs ledarsida. Värre röra har jag sällan skådat. Han anser att Margot Wallström har sagt det som ska sägas om Saudiarabiens styre, men allt blev fel ändå?!

Fel är det för att hon är utrikesminister i en rödgrön regering. Fel är det därför att han anser att regeringen inte vet vad den gör, ens när den gör rätt.

Jag säger bara Carl Bildt. Har vi haft en sämre utrikesminister?

Inte ord till stöd för de demokratiska rörelser som finns i de starkaste diktaturerna. Nej han fortsatte slåss mot de ubåtar som han skapade sitt politiska kapital från. Ja, vi ska stödja Ukraina mot Putin i alla lägen. Men inte på låtsas.

Nu hoppas jag att alla länder i EU åtminstone kan skapa en enad front som kan hålla mot Putins behov av krig. Och att Putins behov och den Saudiska kungafamiljens behov  av våra oljepengar, ger oss en chans att skapa en Europeisk front för elbilar.

Oj den gick för 22 000 kronor

Det här var min fars favorit. En bild målad av Axel Kargel som visar en strandskog på Öland. Jag tänkte på den igår när jag såg ett reportage om Axel Kargel i Antikrundan . Och sen gick jag in på nätet för att titta på andra bilder av Kargel och hittade igen den. En familjemedlem har tagit den och sålt den på auktion. Det är sorgligt, så sorgligt.

Det får jag glömma och se framåt.

Det finns så mycket som jag kan glädjas åt i stället.

Allt som gömmer sig mellan raderna

Svagt, svagt syntes lite Aurora borealis trots ljusnedsmutsningen. Vi vaknar till en dag som vi inte hade kunnat tänka oss innan denna morgon. Fler än tio personer skjutna i Göteborg. Två unga män döda och polisen säger lakoniskt. - Det är gängrelaterat.

Vad betyder det? Att vi inte behöver bry oss för de är inte vi, de där personerna som kallas gängmedlemmar?

Det är svårt att veta hur det har kunnat bli så här, att vi lever i flera parallella samhällen, på samma plats. När tappade vi möjligheten att påverka livet för dem som lever där besparingarna har slagit sönder både samhällets stöd och tilliten?

Var det när riksbankschefen, Bengt Dennis och  Bildtregeringen tillsammans försvarade kronan genom att höja räntan till 500 procent 1992 och skapade en snabb fastighetskris, istället för en mer långsam, eller var det alla nedskärningar som följde när Göran Persson tog över?

Det finns förändringar som vi inte märker för att de gömmer sig mellan raderna. Vi läser om ett beslut som gäller vårt försvar och tror att vi har förstått men ... sen läser vi kultursidorna och får veta att Nato har rätt att ta med sig kärnvapen till Sverige och att världens största flygövning sker över renbetesland samtidigt som vajorna kalvar.

I bakgrunden mullrar handelsavtalet med USA. Ni vet det där som innehåller en klausul som ger företag rätten att stämma länder som kräver att alla bolag följer lagar och avtal. Kommer vi att skriva på så kommer företagen att kunna stämma Sverige för att vi har miljökrav och kollektivavtal.

Då kommer riksdagens makt att stifta lagar att överprövas i en domstol utan insyn. Och vinner företagen så spelar det ingen roll vilka partier som vi röstar på. Då är det rikast som vinner.

Hur ska vi göra? Ska vi debattera vår rätt att anordna flygövningar när de stör renskötseln som mest?

Ska vi försvara vår rätt att rösta fram förändringar oavsett vilka företag som finns i landet?

Vad tycker du?

Mullret på älven är både och

Det är världens vackraste årstid men i år kan vi inte ta oss ut till öarna utan en skoter. Isen har inte växt till efter det gigantiska snöfallet och det har varit vårtemperaturer sedan mitten på februari. Då mullrar de 40.000 skotrarna runt om i länet. De har blivit synonyma med fritid och uteliv.

De påverkar var många befinner sig när de är lediga. Inte på teatern i alla fall. Ja, Norrbottensteatern tvingas lägga ner Drömspelet efter påsk för att det inte går att konkurrera med fartvinden och frihetskänslan på en skoter. Vi får hoppas att Sven Wollters initiativ tillsammans med teatern med en Cabaré för hemlösa på söndag lockar publiken trots en hel helg med skoterturer.

Skotern är fantastisk när vi ska ta oss till de platser där inga vägar finns, men den är trots allt ett fordon och inte en mening med livet. Eller har jag fattat allt fel? Det är kanske så att vårvintern blir så mycket häftigare på en skoter att detta inte får missas?

I år har skotrarna varit en förutsättning för att komma ut på isen nu när snön är meterdjup och inte säker. Dels har de språrat och packat snön så att vi kan gå ner till älven, dels kan de som har svårt att gå ta sig ner med hjälp av skotern.

 Det är som vanligt.

Allt har minst två sidor. Både de goda och de dåliga. Frågan är om utsläppen från de skotrar som finns påverkar att vintern blivit så här?

Rikast vinner inte alltid

En av mina idoler heter Thomas Piketty. Han är professor i ekonomi och har försökt ta reda på om den samlade rikedomen i flera europeiska stater har omfördelats sedan första världskriget.

Han kom fram till att den viktigaste orsaken till att människor är förmögna i Europa är att de har fötts rika och att deras föräldrar föddes rika.

I fredags vågade han som fransman vara oense med Norwegians vd Björn Kjos. När denne norrman påstod att han betalar tio gånger mer i skatt än han har i lön så ville Thomas Piketty veta hur det gick till.

Det ville inte Björn Kjos berätta. Och då gav sig inte Thomas Piketty på detta samförståndssätt som vi skandinavier plägar att göra.

Istället fortsatta han att vara oense med makten.

Tänk om vi alla kunde ta en konflikt för det vi tror på. Ja, vara lite mer som Margot Wallström. Då skulle spåren efter oss inte bara synas i snön, utan finnas kvar när isen smält.

När hon uttalar kritik mot maktfullkomliga politiker och kungahus i mellanöstern då lyssnar omvärlden. De är ju inte konflikträdda skandinavier utan människor som är vana vid att hålla fast vid sina ståndpunkter oavsett hur många konflikter detta orsakar. Ja, jag menar oavsett hur många debatter de får ta så försöker vissa politiker framhålla vikten av mänskliga rättigheter.

De tror på politiken och inte bara på att rikast vinner.

Graciös som möbler från 1920-talet

En söndag som var som en vårvinterdröm. Morgonkaffe i solen med frost på stolen. En fågelsångskonsert som pågick hela dagen. Och så en ommöblering av mattorna för att mormors fina bord ska får stå i mitten av rummet.

Jag slog vad med en kompis om när designen på möblerna från 1920-30 skulle få ett nytt liv och hoppades att det skulle hända om några år. Men nu hör jag titt som tätt ett nytt ord för gamla möbler - Swedish grace. Det betyder att en formgivare har utgått från en klassisk form och skapat en ny.

Det är här Rörstrands fina servis har sina rötter. Jag har en kaffeservis som mormor köpte mellan 1928 och 30 med exakt samma form och samma ax. Den har en dekor med blått och guld och var en skatt som stod innanför glasdörrarna.

Då när mormor och morfar satte bo så kunde de gå till Axel Johanson på Rgeringsgatan. Morfars syster var gift med innehavaren. Där fanns det kataloger med olika möbelelement och så satte man ihop sin möbelgrupp. Jag vet inte om de köpte en grupp som var färdig eller en de fick välja utseende på. Men mormor sa alltid att hon ville ha just denna möbel för att hon hade sett en utställning med nya möbler. Långt senare när hon kom och hälsade på oss så såg hon att husen en bit bort antagligen var en del av den utställningen. De husen byggdes i grupper runt ett torg. Det ser ut som om en liten landsortsstad har flyttat in i villabebyggelsen.

Lätt och utan onödiga ornament gällde både hus, möbler och servisen i skåpet. Och det är vad antik- och designexperterna lanserar idag.

Lönegapet är som ett svart hål

Oj så höga löner undersköterskor har, tänkte Svenskt näringslivs vd Carola Lemne med en månadslön på 490 000 kronor. De måste sänka sina löner så att jag får mer kvar.

Eller?

Hon vill riva ner den arbetsmarknadsstruktur som har skiktat hur mycket våra jobb är värda. Inte för att nå jämställdhet utan för att sänka lönerna för jobb inom vård, omsorg och handel. Det vill säga på den arbetsmarknad där majoriteten är kvinnor.

Är det någon enda person som tror att personer som kräver en halv miljon i månaden kommer att göra något bättre för någon annan än sig själva?

Har ni hört hur hon och andra i hennes position tjatar om att vi ska höja pensionsåldern med flera år och då kommer alla att få rejäla pensioner?

Lyssna inte. Jag har vänner som har jobbat i vården till de är 72 år för att kunna få en pension som de kan leva på. Men tji får alla lågavlönade som sliter och försöker klara sig själva.

Inte får de högre pension för det för arbetsgivaren har betalat dem med timlön. Så nu får de i alla fall lägsta pension.

Jag undra hur mycket Carola Lemne pensionsutbetalningar är på? En eller två årslöner för en undersköterska per månad?

Våren kryper fram runt grunden

Det brinner på himlen och hela morgonen glöder idag. Värmen i ljuset lurar mig att tro på att det är plusgrader. Men nej. Snön ligger halvmeterhög på den oskottade delen av tomten och drivornna är fortfarande över en meter höga, ibland en och en halv. Det är bara runt träden, uthuset och närmast husgrunden som marken syns.

Vårvinter eller den femte årstiden. Nu när solen är varm och marken kall. Nu när ljuset väcker oss vid  halv sex på morgonen och solen har vandrat till västnordväst innan den går ner. Det händer något här vid älvens strand när vi kan se hur årstiderna ändras genom att titta på var solen står och hur högt den når mitt på dagen.

Skillnaden mellan nu och Luciamorgonen tre månader bort är som den mellan natt och dag.

Det häftigt med dessa skarpa gränser mellan de klara och kalla vinterdagarna och vårvinterns mjuka ljumma dagar. Och ändå ser det nästan lika ut om man bara tittar.

Stella the cat gillar inte att snön smälter i solen mitt på dagen hon vill hålla sina tassar torra. Igår var vi ute på en promenad ner mot stranden och då fick hon stanna i famnen.

Vi har kallat länderna militärdiktaturer och kommunistiska diktaturer,

Det jag kallar kommunistisk diktatur eller militärdiktatur, kallar Katrine Zimmerman på P1 morgon  kontrollerad demokrati.


Nyspråk kallar jag det. Det är rätt ofta som jag studsar när denna programledare döper om verkligheten. Och jag undrar om det följer Sveriges radios avtal med riksdagen. Kan programledarna på nyhetsraktionen skapa ord som förskönar verkligheten, utan att det påverkar vår uppfattning?

Jag tycker att det är skrämmande och mycket obehagligt när både jouranlister och politiker använder ord utan innehåll. Kontrollerad diktatur vet jag vad det är, men kan en demokrati vara kontrollerad?

Om Kina och Thailand är demokratier, med prefix, vad är då Saudiarabien, en religiös demokrati, kanske?

Lily of the valley special soap

Öppnade en låda i badrummet och där låg en urgammal tvål. Den är en gåva som doftar liljekonvaljvår. En fånig present från Drottningens London. Jag fick den för att det står Elizabeth på kartongen. Ett av mina namn. Men den som gav den till mig snörpte på munnen och hade nog inte valt av vänlighet direkt. Tvålan hamande längst bak i lådan och elakheterna blev bara fler från givaren.

Så kan det gå när livet tar en sväng bort från verkligheten och chimärer tar över.

Det är bara en chimär sa alla och då borde ju verkligheten ta över. Men så enkelt är det ofta inte. Chmären är ju en tröst och en lindring när man tar helt felaktiga beslut.

Tänk att doften från en bortglömd tvål kunde få mig att bli så sorgsen. Men minnen som dyker med när man känner en doft eller en smak de är starka.

Höjer du på ögonbrynen?

Årets första blå blomma syns vid Stenshuvud när jag är glad för att isen på gårdenhar smält så pass att jag kan trampa upp till brevlådan utan spark. I Skåne är det blåsipporna som niger i backarna, här är det scillan som kommer först.

Idag är det avfärd mot sommaren för två av mina nära och kära. Dena ena åkar till Afrika den andra till Sydamerika. Drömmar som blir uppfyllda enkelt med hjälp av billiga flygbiljetter. Men hur billigt kan vi flyga utan att osäkerheten för de anställda påverkar säkerheten?

När personalen inom vård och omsorg kallas in med hjälp av ett sms, är det inte långt borta att även lokförare, piloter och läkare får vänja sig vid samma korta anställningar. Men är det bra för någon? Ja, förutom de riskkapitalister som äger vårdföretagen, järnvägsbolagen och flygbolagen?

De hamnar ju aldrig på ett plan med en lågavlönad pilot, eller på ett sjukhus däe alla läkare jobbar på timme.

Där uppe bland molnen i en inhyrd privatjet ser det ut som en jättebra affärsidé. Ja, att ta bort alla kollektivavtal och alla sociala försäkringar. Ingen som de skulle träffa på i sitt avskilda liv, där de susar fram utan att få se vanliga människor, skulle höja på ögonbrynen.

Nej de skulle alla sitta och skrocka i Davos som de har gjort sedan början på 1990-talet.

" Det behövs egentligen högst fem personer som är anställda i ett företag, resten kan vi ta in på minimilönen de timmar som de behövs. Då slipper vi att personalen samlas i facket, att betala för deras pensioner och då kan vi betala för de timmar som de är i produktionen och inte när de har planeringsmöten eller reser mellan olika arbetsplatser."

Precis så här sa de svenska företagsägare och ledare som varit på Univerity of Chicagos föreläsning på World economic forum i Davos.

Det är detta som piloterna i Norwegian strejkar mot.

Ska vi drömma om vingårdar eller hjortronmyrar?

Glaciärerna smälter. Snart finns ingen kvar. Det är vad som sker när temperaturen stiger och vi ser klimatförändringarna med blotta ögat. Ja, vi kan alla se vad som sker när vi tittar ut på stranden. En meter snö som sakta smälter ner i vårtemperaturen.

I år slog SMHI fast att våren vid Bottenvikskusten började den 24 februari.

Det är två månader tidigare än normalt. Det är det fjärde året på raken som vi inte har riktig vinter. Förra året satt jag på altanen den 26 februari och njöt av solen och en temperatur på 10 grader. Eftersom att det är min födelsedag vet jag att en vanlig 26 februari brukar vi ha minst tio minusgrader. Vi har ett värmeöverskott på mer än 15 grader. Vilket låter underbart. Tänk er om varje regning sommardag var 15 grader varmare. Vad alla växter och blommor och grönsaker skulle växa fort.

Men...

Baksidan är värre än små ynkliga morötter i landet. Baksidan är att vi förlorar vårt skydd mot växtsjukdomar, och att vi snart är en plats där fästingar är lika vanliga som i Mälardalen.

Den första fästingen hittades på en ö i Piteskärgård för ungefär 30 år sedan. Den första fästingen i Luleälvdal för 15 år sedan. Nu finns de över hela kust- och skogslandet. Förändringarna går fort.

Varje vår påminns vi om vad som håller på att ske när skogsduvorna kommer tillbaka till Amandusskog, de kom första gången 1986. De försöker förtvivlat uppfostra oss med sina rop:

"Du får inte det, du får inte det ..."

Begriper vi vad vi gör? Begriper alla de som kör omkring på de 40 000 skotrarna som finns i läner?

Blåbärsriset blommar inomhus när vi plockar in en kvast snart finns det blommor utomhus i mars. Kommer vi att förstå först när vi inte kan göra annat än att sitta inne på sommaren och titta på regnet som faller varje dag, se på teve hur människor i Mellaneuropa drabbas av torka och extremvärme?

Institutet för framtidsstudier förvarnade om vad som skulle komma att ske redan i slutet på 1980-talet. De föreslog då att vi skulle satsa på att odla mer mat. Att vi skulle börja odla druvor och persikor och glömma våra åkerbär och hjortron. Istället för att njuta av fält med rallarros skulle vi kunna vandra mellan lavendelbuskarna.

Vill vi göra det?

Om alla är föräldrar för sina barn, går det inte lika långsamt

Skulle detta inte vara en mansdag?

Antje Jackelén vår ärkebiskop konfirmerar det vi alla vet; männen arbetar 100 procent och får chefspositioner, kvinnorna 150 procent och får en tiondel av positionerna.

Det är ju inte så att jag blir inspirerad när jag tänker på alla de 8 mars som jag har varit med om. En minns jag lite speciellt. Det var vintern 1994 när Stödstrumporna lyckades med att skrämma upp männen inom arbetarrörelsen och mittenpartierna så att listorna till valet blev varvade, och regeringen jämställd. På pappret.

Då trodde jag på en förändring. Då trodde jag att jag skulle få uppleva att vi kvinnor skulle få hela lönen och halva makten. Men det är ju mycket svårare än vad jag kunde tro. Nu känns det som om inte ens de barnbarn som jag kanske får kommer att få uppleva ett liv som människor i första hand och slippa de roller som vi släpar på.

Men nu ska jag sluta vara så pessimistisk och lyfta fram en av de positiva nyheterna denna vecka. TCO:s ordförande Eva Nordmark, från Luleå, presenterade en utredning som visar att det är ekonomiskt fördelaktigt att dela föräldraledigheten 50/50. De villkor som finns i kollektivavtalen gör att en vanlig familj tjänar på att bägge föräldrarna är hemma lika länge.

Ingen familj som delar lika, kommer att förlora pengar. Det tycker jag är årets goda nyhet. Fattar alla att det är så så faller de flesta argumenten som anförs mot att dela lika.

Då kanske tiden fram till att kvinnor och män får samma lön för likvärdigt arbete kortas från 50 år till 25?