En bok släpade jag hem från förra årets bokrea, "Det andra könet", i en nyöversättning. Det lustiga är att förra gången, då för ganska längesen, tyckte jag att allt hon skrev, Simone de Beauvoir, var kristallklart.Nu tycker jag att hennes tankar försvinner, suddas ut och bleknar. Jag vet inte varför. Jag försöker undersöka genom att göra en bild. Genom att hitta igen hennes röst.
Jag har alltid burit med mig den starkaste slutsatsen ni vet den som hon är mest känd för:
Man föds inte till kvinna, man blir det. Inget biologiskt eller ekonomiskt öde avgör utformningen av den gestalt som den mänskliga honan får i samhället. Det är civilisationen i sin helhet som formar det mellanting mellan henne och kastrat som kallas kvinnligt.
Den tanken har sysselsatt mig sedan jag läste den den första gången på ett kallt kafé i Montparnasse 1979. Jag bläddrade i den tjocka pocketboken som jag köpt i ett antikvariat och blåste på mina fingrar.
Där satt jag 22 år gammal, på en vecka när, och kände mig hudlös. Alla dessa blickar, visslingar och sexistiska kommentarer hade sakta med säkert börjat tära på min bild av mig själv.
Simones torra ord fick mig att se mina erfarenheter som pusselbitar i ett stort helt. Nu ska jag försöka förstå mer 31 år senare.
2 kommentarer:
Vad smart du var som läste Beauvoir när du var i Paris som 22-åring redan! Jag hann inte riktigt dit, bland språkträning och skola och au pair-jobb och kärlek och andra nöjen. Läste det betydligt senare på sthlms universitet när jag kom hem. Ditt citat har också varit de tydligaste orden för mig. Fint är ditt porträtt av den modigaste av alla fransyskor! (Om det nu inte var Gilles farmor som var sömmerska hos Chanel).
Det var Martine som gav mig tipset och jag hade hört talas om boken. Det var hon som översatte till engelska. Vi översatte det till: Ingen föds till kvinna, vi uppfostras till det.
Var Gilles farmor sömmerska hos Chanel? Det hade jag ingen aning om.
Tack för att du såg bilden. Jag provar en ny teknik som inte sitter än. Har nu gjort en akvarell av hamnen i Junkön. Åh, vad det är svårt att börja om. Färgerna fungerar inte som jag minns dem. Har köpt tyska jordfärger som jag ska prova i morgon.
Skicka en kommentar