Inte ens mitt försök att frammana lite trädgårdsnostalgi hjälpte mot Kung Bore. Nu står fem ranunkler på rad i fönstret och ser ut på kölden.De inger inte vårkänslor, snarare en känsla av skörhet. Lite som nattgammal is.
Och det är ju mindre vinter än månadsgammal.
Is.
7 kommentarer:
Jag tror att dina försök att frammana våren kommer att ge resultat!
Solen skiner och hela landskapet glöder. Av kyla. Nu är det minus 32. Det blir inte utflykt till Finland utan bak och stök här hemma. Jag kan kalla det vårstädning, eller hur?
Jag stirrar ut och jag funderar över hur länge det kommer att ta innan all snö är borta. Det borde bli en imponerande vårflod i år...
Det vore kul. Då kan vattnet stiga ända upp till pumphuset och vi kan se hur siken hoppar i diket.
God iakttagelseförmåga du har! Livets skörhet finns överallt och visar sig när man minst anar det. Ranunkler är bra häftiga, för bra för att vara sanna för mig; som sagoblommor.
Även här blir det en dag för bakning!
Tack Lena! Din är inte odålig den heller. Nu har solen värmt upp luften till minus 25 och degen är inne på jäsning tre. När den är utbakad klockan 11 så ska den jäsa i nio timmar till. Jag förstår inte vad jag håller på med förrän jag äter detta ljuvliga bröd en gång till.
Skicka en kommentar